Svenska Yle besöker samjouren vid Vasa centralsjukhus en torsdagsnatt och läget är till synes relativt lugnt. Men sjukskötare Janne Smeds hinner knappt börja visa oss runt förrän han avbryter intervjun för att ta emot ett barn med andningssvårigheter.
Efter drygt 20 minuter är han tillbaka, precis lika lugn som när han lämnade oss. Allt har gått bra.
– Där har ni ett exempel på vad som fungerar här. Pojken hör till specialsjukvården, vi tog in honom och på en halvtimme var han uppe på avdelningen, säger Smeds.
Men det finns dessvärre mycket som inte fungerar som de ska.
Långa köer och väntetider
Den här torsdagskvällen är de två för få på jobb på Smeds avdelning. Dessutom är rörposten, som man snabbt kan skicka prov till laboratoriet eller avdelningar med, trasig. Någon av sjukskötarna är alltså tvungen att fysiskt springa iväg med proverna.
– Vi håller oss flytande, men man är trött i benen och huvudet då man kommer härifrån.
Man får intrycket av att inget kan stoppa Janne Smeds från att göra det han gör allra bäst – hjälpa människor.
Då Smeds kom på jobb på onsdag kväll hade de 47 patienter i kö. Lite över ett på natten ligger det 7 patienter i övervakningsrummet som inte kommer vidare därifrån.
Det är, enligt Smeds, här det stora problemet ligger.
– Problemet är inte att vi är en eller två för få på jobb. Problemet är att vi inte får vidare patienterna. Vi har under sommaren haft situationer där ambulansen varit tvungen vänta utanför eftersom det inte funnits en enda ledig säng.
Köerna till samjouren i Vasa långa också under hösten, vårddirektören skyller på personalbrist
Vårdpyramidens botten håller på att fallera
Smeds förklarar att vården borde fungera som en pyramid, där pojken med andningssvårigheter befinner sig högst upp i toppen. Primärvården ska fungera som botten i pyramiden och finnas till för den breda massan.
– Men den här vårdpyramiden är inte en pyramid längre. Grundvården blir bara smalare och smalare. Högre upp i pyramiden, där kapaciteten att ta emot patienter är mindre, blir istället tvungna att ta hand om grundvården. Det är inte hållbart i längden.
Köerna blir alltså längre, arbetsbördan för vårdpersonalen ökar och patienterna blir irriterade. Något som de oftast tar ut på första bästa sjukskötare.
– Skjut inte budbäraren. Det är vi som är budbärarna och kan bara säga att läkaren kommer, vi vet att du har väntat fem timmar, men vi kommer så fort vi hinner. Det är vi som får stå och ta emot allting. Inte är ju beslutsfattarna här och lyssnar på kritiken och knappast läser de på ”puskaradio” eller Tripadvisor heller.
Oklart vad den avslutade vårdkonflikten innebär
Personalbrist och hög arbetsbörda är någonting som också frekvent nämns i Svenska Yles enkät om vårdarens vardag.
Där framkommer det också att lönen är en av de främsta orsakerna till att personer som arbetar inom vårdbranschen funderar på att säga upp sig.
I början av oktober blev det klart att sjukvårdarlönen ökar med 17 procent på fem år. Det här efter att vårdfacken Tehy och Super och arbetsgivarna inom kommun- och välfärdsområdena KT godkände riksförlikningsmannens medlingsbud.
Men Smeds berättar att det fortfarande är ytterst oklart vad det egentligen innebär.
– Sanningen är att ingen av oss här på akuten förstår vad vi egentligen fått. Arbetsgivarsidan säger att vi egentligen inte fick någonting och facket säger att vi fick 17 och en halv procent inom 5 år. Det kan jag säga att på min löneremsa i dag syns ingenting.
Även om Smeds inte själv funderat på att lämna branschen, berättar han att en femtedel av personalen på akuten på Vasa centralsjukhus bytts ut sedan årsskiftet.
Det handlar, enligt Smeds, inte heller bara om ung vårdpersonal som konstaterar att det här inte är något för dem. Det gäller också personer som har jobbat i 10-20 år och konstaterat att det inte håller längre.
– Jag har gått sex och ett halvt år i skola och om jag jämför med mina kompisar som gått lika länge, så skäms jag ju över min lön. Och då har jag jobbat 17 år i det här yrket.
Låg lön, tungt och ofta otacksamt arbete. Man kan fråga sig vad det då är som får Janne Smeds att orka fortsätta? Svaret är enkelt: Han trivs på jobbet och med sina kolleger.
– Man måste vara funtad på ett visst sätt och det är jättebefriande att jobba med folk som fungerar på samma vis. Humorn bland oss som jobbar här är väldigt lika och humorn fungerar också som en ventil då man varit med om någonting psykiskt tungt.
Denna artikel är den del av Svenska Yles satsning där vi frågade personer som jobbar inom vården hur deras vardag ser ut. Totalt 266 personer svarade på enkäten och nästan 80 procent av dem har på allvar övervägt att säga upp sig. I artikeln nedan hittar du en sammanställning av alla svaren.