NHL-podden blickar den här veckan tillbaka på showen som Cale Makar, Nathan MacKinnon och Mikko Rantanen bjöd på i Tammerfors. Dessutom diskuteras Bostons klavertramp, Ville Hussos imponerande form och Torontos målvaktsfars.
Nathan MacKinnon inledde sin NHL-karriär hösten 2013. Mikko Rantanen smakade på NHL-spel i nio matcher hösten 2015, men följande säsong var hans egentliga inledning ”uppe”. Cale Makars första grundserie startade i oktober 2018.
Alla tre har hela tiden varit stortalanger var och en för sig, och småningom också individuella superstjärnor. Något som ändå hela tiden blir allt mer tydligt är hur trion njuter av att vara samtidigt inne på isen. Dominansen är total när de får anfallsspelet igång.
Cale Makars och Nathan MacKinnons skridskoåkning förvandlar motståndarna till statiska träbockar. Mikko Rantanens styrka, enorma räckvidd och puckhantering gör honom i sin tur till en mardröm att försvara emot.
Gemensamt för alla tre är att de kan skjuta snabbt, varierande och träffsäkert – och att de intuitivt vet när det är läge för att skjuta och när en passning är bästa alternativet. Pricken över i är ett exceptionellt samspel som är mer än intränat. Kemi kallas det.
Visst kan man lyfta handen och hävda att Gabriel Landeskog eller Valeri Nitjuskin fungerar lika bra ihop med Makar och MacKinnon som Rantanen. Men betraktar man ”Avs” spel över en längre period, så är trion MacKinnon, Makar, Rantanen lagets offensiva spelmotor.
Kaptenen Landeskog är till exempel i powerplay den som skymmer målvakten och slår in returer eller gör styrningar – MacKinnon, Rantanen och Makar ”gör spelet”.
Storproducerande trio
Colorados statistik med start hösten 2019 – då Makar inledde sin första hela säsong i Avalanche – talar sitt tydliga språk: MacKinnon, Rantanen och Makar är lagets tre effektivaste spelare.
Nathan MacKinnon har i skrivande stund stått för 90+175=265 i 193 matcher, Mikko Rantanen för 92+123=215 i 180 matcher och backen Cale Makar för 49+144=193 i 189 matcher.
Samma trio toppar också Colorados statistik i slutspelet från och med 2020. I de tre senaste slutspelen har MacKinnon gjort 64 poäng (30+34), Rantanen 59 (17+42) och Makar 54 (14+40). Alla tre spelade 45 matcher i slutspelet under perioden.
Och såklart är de också tre i topp gällande snittpoäng per playoffmatch: 1,42 för MacKinnon, 1,31 för Rantanen och 1,20 för Makar.
Det är noteringar för karriären som placerar alla tre in i toppdussinet genom tiderna. Bland aktiva spelare är hela trion i topp 6 för poäng per match i playoff 2020–22.
Såklart är det fråga om statistiken för bara tre slutspel, men ändå är budskapet tydligt: Colorado förfogar över en tremannagrupp som dominerar på ett sällan skådat sätt.
Från två till tre
Inte första gången som en superdynamisk back bakom två av ligans vassaste kedjekompisar leder ett lag till framgång. I modern tid, det vill säga efter att NHL expanderade till tolv lag 1967–68 finns några legendariska exempel.
I det första laget med en back som motor handlade det ändå om bara två exceptionella individer – en back och en center. Bobby Orr och Phil Esposito var den gyllene axeln som bar Boston Bruins till två Stanley Cup-titlar på tre säsonger: 1970 och 1972.
”The Killer Bee” och ”The Slot Machine” radade upp statistik som ingen i dagens värld kan drömma om. Från hösten 1969 till sista grundseriematchen 1972 spelade båda 230 matcher. Esposito stod för 384 poäng, Orr för 376, båda snittade över 1,6 poäng per match.
Slutspelsstatistiken från samma period är inte fy skäms heller: båda spelade 36 matcher – Esposito 61 poäng (snitt 1,69), Orr 56 (snitt 1,56).
Ett årtionde senare steg en svårslagen trio i rampljuset: backen Denis Potvin, centern Bryan Trottier och högerforwarden Mike Bossy ledde New York Islanders till fyra raka Stanley Cup-titlar 1980–1983. Det är en bedrift som inte kommer att upprepas med lönetak.
För att jämföra med Colorado och Bruins så valde jag att kolla perioden på tre säsonger som startade efter första titeln, alltså från och med hösten 1980. Trion ledde under perioden Islanders i poängsnitt per match både i grundserien och slutspelet.
Bossy var just så grym som alla berättelser förtäljer: 1,61 poäng/match i grundserien, 1,57 i slutspelet. Trottier snittade 1,38 i grundserien och 1,44 i playoff. Trefaldiga Norris-vinnaren Potvins snittnoteringar var jämnt 1,00 i grundserien och lite bättre i slutspelet: 1,16.
Och de ”kalla” siffrorna är hisnande: i 238 grundseriematcher sköt Bossy 192 mål och noterades för samma antal assist. 384 poäng på tre år, precis som ”Espo” (185+199). I playoff pangade ”The Boss” in 51 mål i 56 matcher och samlade 88 poäng.
Trottier, som blivit i skymundan av Gretzky, stod för 321 poäng i 230 grundseriematcher och för 78 poäng i 54 slutspelsmatcher. Tredje länken Potvin gjorde 203 poäng i 203 matcher i grundserien och 66 (21+45) i de 57 playoffdrabbningarna han medverkade i -81, -82 och -83.
Trots många övriga storspelare som John Tonelli, Clark Gillies, Brent Sutter, Bob Bourne, målvakten Billy Smith och svenska storbacken Stefan Persson, var Potvin, Bossy och Trottier trion som höjde Islanders till en oslagbar dynasti i början av 1980-talet.
Galna dagar i Edmonton
Efter Islanders storhetstid blev det sedan dags för alla tiders mest offensiva ishockeylag. Ungtupparna från Edmonton tog NHL med storm och vann fem Stanley Cup-titlar mellan 1984 och 1990.
Också New York-lagets efterföljare på NHL-tronen hade poängmässigt tre spelare som höjde sig över resten av stjärnorna. En som höjde sig över alla andra i hockeyhistorien och två som under de gyllene åren producerade bättre än Mark Messier och Glenn Andersson.
Wayne Gretzky, hans ”Right Hand Man” Jari Kurri och den flygande backen Paul Coffey radade upp fantasifull statistik under de allra galnaste åren. Tresäsongers perioden med start hösten 1983 innehöll två Stanley Cup-titlar och ofantliga mängder med mål.
Gretzky var såklart på sin egen nivå. Grundseriens 628 poäng (212+416) i 234 matcher ger ett bisarrt matchsnitt på 2,68 poäng. Kurri var inte så dålig han heller: 191+188 i 215 matcher betydde ett snitt på 1,76. Bättre än Bossy och Esposito.
Paul Coffey var och är den enda backen som statistiskt ger Bobby Orr en match: 385 poäng (125+260) i 239 matcher från och med oktober 1983 och poängsnittet 1,61 (Orr 1,63).
I de tre betraktade slutspelen spelade alla tre 47 matcher. Gretzkys massproduktion levererade 38 mål och 63 assist, Kurri fick nätet att rassla 35 gånger och passade till 36 mål medan Oilers poängtrea, Coffey, noterades för 21+48. Snitten/match: 2,15, 1,51, 1,47.
Colorados triumvirat klarar jämförelsen med heder
Gretzky var Gretzky, men ser man på alla övriga nämnda och beaktar hur spelet och spelarna har utvecklats, så bleknar inte Coloradotrion i jämförelsen. MacKinnon, Rantanen och Makar producerar tillsammans på en nivå som i dag känns förbluffande.
Allra mest sticker Makar ut. Han är den tredje backen i NHL:s historia att ha ett karriärsnitt på över en poäng per match. De två övriga nämndes. Såklart har Makar spelat bara tre hela säsonger, men det finns inga tecken på minskad produktion.
Just dimensionen som Makar hämtar gör att sättet på hur den här offensiva trion dominerar skiljer sig från en ren anfallskedja. Makar, MacKinnon och Rantanen skapar målchanser från hela anfallszonen och avgör från alla vinklar och distanser och med alla typer av avslut.
Hålls triumviratet friskt och tillsammans så skriver det in sig i NHL:s historia på samma sida som de mytomspunna segermaskinerna från förra årtusendet.
Tack för att du läste.
Källor: nhl.com, quanhockey.com, hockeydb.com