För över hundra år sedan började vattenkraftverket i Perus producera el och sysselsatte till en början ett flertal människor. Idag sköts kraftverket på talkokrafter av Perus byaförening.
– Ett halvt år hade vi en anställd och då var det bara att säga tack, det här går inte. Vi gick helt och hållet på minus. Vi trodde att vi skulle bli rika, starka och stora i byaföreningen, men då fick vi tänka om och lade det på talkokraft, konstaterar Perusbon Allan Nyholm.
Nyholm var med då byaföreningen köpte vattenkraftverket 2002 av Fortum och är en av de Perusbor som idag håller igång kraftverket.
– Vi är 21 personer som sköter om dejoureringen turvis. Man kommer hit på morgon och kväll och skriver ner hur mycket det har producerat och ser till att allting är i sin ordning. Är det något som inte stämmer kontaktar de mig.
Någon större lönsamhet med kraftverket har det inte varit, tills i år då elpriserna har stigit kraftigt.
– Tusenlappar talar vi om, förr var det bara hundralappar. Jag minns när vi började så brukade likviditeten vara mellan 150 och 400 euro, men i år har det blivit tusenlappar.
– När vi köpte det här 2002 hade vi ett stort lån på 250 000 euro och vi börjar bli rätt så skuldfria i dagens läge.
Hundraåring orkar fortfarande
Elen som kraftverket producerar används i föreningens fastigheter och överloppselen säljs till Fortum. Årligen producerar kraftverket kring 500 000 kilowattimmar el med hjälp av en generator som snart har hundra år på nacken.
– Den här generatorn är från 1923, den blev utbytt 1918 då det var en lite annan modell, och här står den ännu och snurrar på. Så den är nog väldigt slitstark och inte behöver den mycket underhåll – bara man har olja i lagren så är det nog bra, säger Nyholm.
Förr försåg kraftverket hela byn med el, och till och med delar av Lappfjärd och Kristinestad.
– Om vi går längre tillbaka i tiden, när man hade en lampa per rum, då räckte det här bra till i fähuset. Men sedan på hösten, när man skulle lägga igång tröskverket, blinkade det till i alla lampor i byn.
– Det var väldigt viktigt att vi fick vår el härifrån. Någon sommar när det var riktigt lite vatten hade man en gammal Major (traktor, red. anm) som var i ett annat rum och hjälpte till och drev generatorn så att man skulle kunna producera.
Att driva ett kraftverk är inte så enkelt och enligt Nyholm har de fått lära sig mycket genom försök och misstag under årens lopp.
– Vi visste ingenting när vi började. Vi hade en gammal kraftverksskötare som vi fick mycket goda tips av och det var till väldigt stor hjälp, men nog har vi också gjort missar.
Återväxten ser också bra ut och det är inte enbart den äldre generationen som ser till att hålla igång kraftverket.
– Det är alla grupper, pensionärer, unga och äldre. Jag är bland de äldsta i dagens läge, men vi har nog alla generationer. Talkoandan är bra här i byn Perus och jag hoppas att det fortsätter så.
Tack vare dagens elpriser ser Nyholm ljust på byaföreningens framtid.
– Vi är en av få byaföreningar som har det så bra ställt som vi i dagens läge har, tack vare kraftverket.