Det senaste exemplet kommer från förra veckan.
På fredagen (11.11) försvann en 85-årig kvinna i Sibbo, ungefär vid lunchtid. Lite efter klockan sju samma kväll meddelade polisen att hon hittats i gott skick.
– Det var ett utmanande ställe och terräng, så att kunna leta efter henne från luften var mycket bra, säger överkommissarie Timo Leppälä som ansvarar för drönarverksamheten vid Polisinrättningen i Östra Nyland.
Polisen hittade den äldre damen med hjälp av en drönare som har både vanlig kamera och värmekamera.
– Med hjälp av den kunde vi från luften urskilja en hand som viftade lite smått och så kunde vi skicka patruller till platsen, berättar Leppälä.
Utan drönare är det troligt att kvinnan skulle ha varit tvungen att spendera hela natten ensam utomhus, i tiogradigt väder.
– Hon var i skogen bakom svåråtkomlig terräng, men ändå så att vi fick hjälp till platsen via stigar och skogsvägar. Läget var redan sådant att det annars skulle ha varit svårt att hitta henne, eller åtminstone skulle det ha tagit längre tid utan drönare, säger Leppälä.
Enligt Leppälä är det alltid lika utmanande att hitta försvunna personer, men drönaren är ett väldigt bra verktyg. Tidigare har man letat till fots med frivilliga och med hund.
– Det är ett massivt framsteg att kunna leta från luften. Med en drönare kan man snabbt få en överblick av ett stort område som annars skulle kräva tiotals, till och med hundratals människor för att man ska kunna bilda en kedja och gå skallgång, säger Leppälä.
Både polisen och Wessö FBK använder kommersiella drönare. De flesta har både värmekamera och en optisk kamera som kan ta skarpa bilder och video. Den som flyger drönaren ser vad som händer på området och kan dela bilden med till exempel ledningscentralen så de som leder uppdraget ser vad som är på gång.
Leppälä har ingen statistik, men säger på basis av sin erfarenhet att drönare hjälper polisen hitta försvunna personer snabbare, som i fallet med Sibbokvinnan. Dock kräver det förstås att man vet ungefär på vilket område man ska leta.
– Verksamheten har ju gått framåt med ljusår, säger Leppälä.
Letar efter försvunna personer varje vecka
Polisinrättningen i Östra Nyland omfattar ett stort område, från Vanda till Hyvinge och från Nurmijärvi till Lovisa. Inom polisinrättningens område letar man efter försvunna personer relativt ofta.
– Inte riktigt varje dag, men åtminstone varje vecka, berättar Leppälä.
En del av de försvunna har tappat bort sig, andra är på flykt till exempel från någon vårdanstalt och vill inte bli hittade. En stor del av personerna polisen letar efter är minnessjuka som har gått vilse. På hösten händer det att bärplockare tappar bort sig.
Förutom polisen använder också många andra myndigheter och organisationer drönare, till exempel Frivilliga räddningstjänsten. Polisen och Frivilliga räddningstjänsten övar dessutom tillsammans.
Räddningsverket, frivilliga brandkårer och Frivilliga räddningstjänsten kan tillsammans leta efter försvunna personer, men det är polisen som bär huvudansvaret.
– När man letar efter försvunna personer förändras situationen ofta till ett räddningsuppdrag och sedan till ett förstahjälpsuppdrag. Vår styrka i Finland är att vi har ett gemensamt myndighetsnätverk, Virve, och vi är vana vid ett brett samarbete mellan myndigheterna, säger Leppälä.
Finska polisen i världsklass gällande drönare
Polisen har använt drönare i ungefär fem år. Leppälä vill inte säga exakt hur många drönare man har vid polisen i östra Nyland, men det är fler än tio stycken.
– Vi har utbildat drönaroperatörer på varje polisstations område och tiotals operatörer på polisinrättningens område. I hela landet finns det inom polisen över 400 personer som utbildats för det här, säger Leppälä.
Enligt honom är Finland i topp, om inte i världen så åtminstone i Europa och Norden, när det gäller användningen av drönare.
– Vår obemannade luftfart håller för internationell granskning. Det beror bland annat på att polisen i Finland förstod att det här är ett verktyg i vardagen, inte ett verktyg enbart för specialgrupper, säger Leppälä.
Den finska polisen började redan tidigt utbilda vanliga patrullpoliser att använda drönare.
– Om vi jämför med Sverige, så var tanken från början där att drönare är verktyg för specialpoliser. Nu har de gått tillbaks och börjat följa det vi gör i Finland, säger Leppälä.
Drönare hos Wessö FBK
En annan föregångare gällande drönare är Wessö FBK i Borgå. I våras hjälpte de polisen leta efter en människa de trodde hade fallit i havet. Flera personer hade hört rop på hjälp utanför Vessö och Seitlax. Den gången hittades ingen.
Drönarna har däremot varit med på otaliga andra sorts uppdrag sedan Wessö FBK skaffade sin första för fyra år sedan. Det var del av ett pilotprojekt på räddningsverkets initiativ.
Det vanligaste uppdraget där drönaren är med är att leta efter skogsbränder.
– De kan vara långt inne i skogen, och det tar jättelänge att gå och leta efter en eld på basis av rökobservationer. Ser man rök någonstans så kan man snabbt kolla med drönare om det brinner på riktigt, säger kårchef Patrick Nyholm.
Efter att ha hittat branden försöker man med hjälp av drönaren hitta den kortaste vägen till elden, för att dra slang genom skogen är inte lätt.
– Skogsbränderna skulle kunna ha blivit mycket, mycket större om man inte skulle ha hittat dem snabbt och enkelt med drönaren. Att begränsa markbränderna är säkert vårt bästa jobb vi gjort hittills, säger Nyholm.
Om polisen har ansvaret för människor som tappat bort sig, är det oftast räddningsverket som åker ut när djur är i knipa. Nyholm minns ett uppdrag där drönaren sparade både tid och möda.
På våren när isen börjar bli svart och svag så händer det att älgar brakar igenom den, till exempel ute mellan Vessö och Gäddrag.
– Den här gången trodde den som såg det att det var en älg som kämpade för livet för att komma upp ur vattnet. Det visade sig vara vågorna som fick en sten att se ut som ett levande djur. Med drönaren kunde vi enkelt från land, på cirka tre till fem minuter, konstatera att det var en sten. Skulle vi ha skickat dit ytbärgare så skulle de säkert ha fått paddla två timmar för att komma dit och två för att komma tillbaka, säger Nyholm.
Drönare blir allt vanligare
Östra Nylands räddningsverk har inga egna drönare, utan ber istället antingen Wessö FBK eller Valkom FBK i Lovisa, att rycka ut med sina drönare om sådana behövs.
Wessö FBK har idag fyra drönare och tio personer som utbildats för att använda dem.
– Det har hittills räckt till. Övriga räddningsverk har nog alla på ett eller annat sätt börjat ha drönare. På en del ställen flygs de av FBK:na, på andra ställen av räddningsverkets personal, säger Nyholm.
Den nyaste manicken surrar ungefär trettio meter uppe i luften utanför brandstationen på Vessö. När Nyholm startar den låter drönaren som en riktigt stor och högljudd fluga. Ju högre upp den kommer, desto svagare hörs surrandet.
– Vi är ofta med på utryckningar där man får ett fågelperspektiv av brandplatser. Vi söker rökobservationer på markbränder och skogsbränder, vi kan vara med på djuruppdrag och oljeutsläpp, säger Nyholm.
Liksom polisens drönare har också FBK:s nyaste version både en bra vanlig kamera och en värmekamera.
– Med värmekameran kan man till exempel leta efter människor och djur. På brandplatsen kan man titta var det brinner som värst, och i eftersläckningsskedet kan man kolla om det ännu finns varma punkter, säger Nyholm.
Dessutom ökar säkerheten för räddningspersonalen när man med hjälp av värmekameran kan se var på ett tak det är tryggast att gå, och var elden håller på att äta upp taket underifrån.
– Vid en stor skogsbrand är det bra att veta var man ännu har kvar att släcka. Den vanliga kameran är till för att skicka en situationsbild åt våra chefer eller till lägescentralen på brandstationen i Borgå, säger Nyholm.
Det hjälper brandmästaren koordinera släckningsarbetet och placera brandbilarna där de gör mest nytta. Drönarens kamera visar också hur man snabbast och lättast kan dra vattenslangarna genom skogen till brandplatsen.
Drönare lockar nya medlemmar
Drönarna är inte bara till nytta i det konkreta räddningsarbetet utan har också ökat Wessö FBK:s anseende. Efter att kåren skaffade drönare har antalet utryckningar ökat markant och höjt moralen bland medlemmarna.
– Nu i år har vi haft ungefär 30 drönarlarm. Det betyder ju att motivationen bland de frivilliga är något helt annan än om du har alarm bara då och då, då kanske man inte orkar öva lika mycket heller, säger Nyholm.
Medlemmarna har också blivit fler och lite yngre.
– Det här är ju precis som ett videospel. En 18-åring som vuxit upp med spelkonsoler vet precis de här knapparna, säger Nyholm.
Att ofta få använda sina kunskaper, och att få använda ny och bra utrustning, sporrar också medlemmarna till att delta oftare både i övningar och i andra program.
– Det är otaliga grillkorvar, skjortor och trafikdirigeringar bakom det här. Det är ungefär tiotusen timmar talkoarbete per år i en sådan här förening, säger Nyholm.
Sedan Wessö FBK skaffade drönare för fyra år sedan har man köpt en ny varje år, för att hållas med i utvecklingen. Kårchef Patrick Nyholm hoppas den nyaste modellen ska vara ajour åtminstone i några år framåt för det handlar om dyra grejer.
Den första drönaren var begagnad och kostade kring tusen euro, för den nyaste fick man punga ut med kring 15 000 euro. Aktiastiftelsen och Brandskyddsfonden har hjälpt Wessö FBK med kostnaderna.
Den som flyger drönare ska skaffa sig ett ”körkort” och följa olika regler, som att flyga på högst 150 meters höjd, inte flyga i förbjudna zoner och inte över folksamlingar.
Du kan läsa mer om regler på Transport- och kommunikationsverket Traficoms webbplats. Myndigheter ska också följa reglerna men kan få lov att avvika om uppdraget kräver det.
Om polisen till exempel övervakar ett stort evenemang kan de flyga över folksamlingen, även om man annars inte får göra det. I sådana situationer, då polisen vill att allmänheten ska känna igen drönaren som polisens, kan de fästa blåljus på den.