Naturgasfynden kommer sannolikt att ha en stor betydelse för den turkiska ekonomin och sannolikt också att göra landet självförsörjande vad gäller naturgas.
I nuläget importerar Turkiet så gott som all gas landet förbrukar. Gasen är dyr för de turkiska konsumenterna som gärna snabbt vill ta del av de stora gasfynden i form av mindre gasräkningar.
Turkiske energiministern Fatih Dönmez manade folket att ha tålamod i en teveintervju nyligen. Tids nog får turkarna gasen till ett billigare pris, sade han.
– Ännu har inte fynden gett avkastning men det här projektet har framskridit väldigt snabbt.
Gasfynden gjordes för ett par år sedan ungefär 170 kilometer norrut från staden Zonguldak.
Vid den lilla staden Filyos, ungefär 30 kilometer österut från regionens huvudort Zonguldak, byggs som bäst en enorm gasanläggning och en ny hamn.
Byggandet av gasanläggningen sysselsätter omkring 4000 personer. Byggnadsarbetena på det 15 000 hektar stora området pågår dygnet runt.
Då verksamheten kör igång är sysselsättningseffekten också stor.
– Gasanläggningen kommer sedan att sysselsätta minst tusen personer, kanske fler, säger journalisten Derya Akbıyık.
Han är ordförande för journalistföreningen i Zonguldak.
Gasanläggningen ska kopplas till det turkiska gasledningsystemet under första kvartalen år 2023. Då inleds det första skedet av gasproduktionen. Under de kommande åren öppnas flera gasledningar från bottnen under Svarta havet. Produktionen kommer att öka stegvis under flera år.
– År 2025 eller 2026 kommer det att pumpas minst 20 miljarder kubikmeter naturgas per år från fynden. Så mycket gas förbrukar hushållen i Turkiet under ett år, säger Dönmez.
Myndigheterna i Turkiet uppskattar att gasexporten till Europa kan inledas senast efter år 2025 eller 2026.
Stopp på inflationen
Turkarna tror och hoppas att gasexporten till Europa ska råda bot på den krassa ekonomin i landet.
Ingen pratar ändå om klimatförändringen och målet att minska användningen av fossila bränslen. I sin iver att på det här sättet möjligen få ordning på sin ekonomi är miljöaspekten något som turkiska myndigheter väljer att inte ta upp.
Inflationen i Turkiet är skyhög och den officiella siffran är över 80 procent. Den verkliga inflationen torde vara högre än så.
Turkiska myndigheter och politiker hoppas att gasfynden och den möjligen kommande exporten till Europa ska råda bot på inflationen och obalansen i landets utlandshandel.
– Turkiet kan bli en betydelsefull faktor på gasmarknaden då exporten av gas till Europa tar fart, säger Koyutürk och konstaterar att Turkiet har ett bra strategiskt läge då det gäller gastransporterna.
Fast än distributionen kör i gång kommer arbetet med att hitta mera gas att fortsätta.
– Det finns ytterligare stora mängder gas att hämta. Vi hittar mera gas där, säger Dönmez.
Nu borras gasen från ett djup på 2100 meter. Enligt Dönmez finns det kapacitet att gå lika djupt till.
– Tidigare var utbrytningen av stenkol väldigt viktigt i Zonguldak och i Turkiet, nu är det gasen som är viktig, säger
Letade gas i flera år
År 2004 började turkarna tillsammans med några andra länder leta efter gas på olika håll i Turkiet och i Svarta havet. Flera olika energiföretag letade efter gasfynd i flera år. Man lyckades inte göra några stora fynd då.
Nio år senare (2013) ville dåvarande energiministern Berat Albayrak att Turkiet skulle få ett eget fartyg som kunde leta efter gas i Svarta havet. Turkiska staten skaffade fartyget Barboros hayrettin paşa för att hitta gas. Strax efter det skaffade turkarna ytterligare fyra fartyg (Fatih, Yavuz, Kanuni och Oruç reis).
Numera jobbar omkring 40 båtar med gasprojektet ute till havs.
Det tog ändå mer än sex år innan det första gasfyndet gjordes under bottnen på Svarta havet. De här fynden gjordes i Turkiets territorialvatten.
– Då fyndet gjordes för ett par år sedan trodde man att reserven var 320 miljarder kubikmeter, senare visade den sig vara tjugo gånger större än så, säger journalisten Pelin Koyutürk på sin Youtube kanal.
Det gjordes mindre fynd tidigare och då var den estimerade produktionen 32,7 miljoner kubikmeter. Under normala förhållande behöver Turkiet mellan 45 – 50 miljarder kubikmeter gas per år. Hushållen använder omkring 15 och industrin drygt 12 miljarder kubikmeter gas årligen. Dessutom förbrukas det nästan 20 miljarder kubikmeter gas av något som myndigheterna klassificerar som ”övriga”.
För tillfället producerar Turkiet endast en procent av den gas landet behöver.
När Turkiet är tvunget att köpa den här mängden gas från något annat land kostar det enligt energiminister Fatih Dönmez till och med 65 miljarder dollar. Turkiet importerar gas från flera länder.
Två gasledningar för export
Fyndplatsen som kallas Tuna 1 ligger omkring 170 kilometer norrut från Turkiets kust, inom landets territorialvatten.
– Häri ligger det fina för Turkarnas del. Den gas som ska pumpas upp från bottnen i Svarta havet kan säljas direkt till Europa, utan mellanhänder, säger Pelin Koyutürk.
Turkiet och det turkiska energibolaget Botas har en tudelad plan för hur naturgasförsäljningen till Europa ska skötas. Det är Botas som ansvarar för gaspumpandet och distributionen. Bolaget heter Türkiye Petrolleri Anonim Ortaklığı (TPAO) och ägs till hundra procent av den turkiska staten.
Tvärs över Svarta havet går en naturgasledning från den ryska staden Anapa till mottagningsterminalen Kıyıköy som ligger nära Istanbul. Ledningen som heter Türkakım boru hattı (Turkstream på engelska) passerar nära turkarnas fyndplats. Turkarna kunde möljligtvis koppla upp sin gasledning till Turkstream för att kunna exportera gas till Europa
Naturgasledningen invigdes av Rysslands president Vladimir Putin och Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan i januari 2022.
Tanap från Azerbajdzjan till Europa
Turkiet har också en gemensam gasledning med Azerbajdzjan. Trans-Anatolian natural gas pipeline (Tanap) är över 1840 kilometer lång och går från Azerbadjan via Georgien till turkiska Türkgözü, därifrån till Eskişehir och sedan till Ipsala.
Ipsala ligger i den europeiska delen av Turkiet. Därifrån går det enligt myndigheterna enkelt att exportera gasen vidare till Europa. Det hela handlar alltså om att koppla ledningen från gasanläggningen i Filyos till gasledningen Tanap.
Det turkiska energibolaget Botaş äger 30 procent av projektet Tanap det vill säga Trans Anadolu doğal gaz boru hattı som förvaltar gaslinjen från Azerbajdzjan. Resten av Tanap ägs av det statliga oljebolaget SOCAR i Azerbajdzjan (58 procent) och brittiska British Petrolium (12 procent).
Enligt experterna går det enkelt att koppla gasledningen från Filyos till gasledningen Tanap.