En attack mot ett land är en attack mot alla. Nato-fördragets femte artikel är känd som kärnan i det kollektiva försvaret, den ultimata säkerhetsgarantin för vars skull Finland och Sverige slutligen lämnade in sina medlemsansökningar i maj.
I går när en dödlig robotexplosion träffade Nato-landet Polens civilbefolkning, talade landet om att aktivera fördragets artikel 4.
”Parterna ska samråda närhelst en part anser att någon parts territoriella integritet, politiska oberoende eller säkerhet hotas.”
– Artikel 4 är bara en konsultationsprocess. Vilket medlemsland som helst kan be om konsultation om säkerhetsläget är hotat, säger Minna Ålander, forskare vid Utrikespolitiska institutet.
Den fjärde artikeln är inte lika dramatisk som den femte och de har ingen kausal koppling – den ena behöver inte föregå den andra utan båda artiklarna har sin funktion i olika situationer. Ingen av dem förutsätter åtgärder eller militär reaktion, säger Ålander.
Artikel 4 är heller inte ovanlig. De baltiska länderna bad om konsultation när Ryssland invaderade Ukraina i februari och även Turkiet har använt möjligheten flera gånger, senast för ett år sedan när turkiska soldater attackerades av Syrien.
Ingen automatisk eskalation
Syftet med de ömsesidiga försvargarantierna i artikel 5 är att avskräcka – kostnaden för att angripa ett allierat land ska helt enkelt ses som för stor.
Artikel 5 är ändå ingen automatisk eskalationsspiral, säger forskare Minna Ålander vid Utrikespolitiska institutet. Det handlar om en stark, men kontrollerad reaktion av Nato.
– Lätt missförstås det här som en automatisk process som går igång direkt när någonting händer. Medlemslandet som det berör måste för det första be om att aktivera artikeln.
Det hotade landet bestämmer alltså själv vilka åtgärder som är nödvändiga och därefter förhandlar man i Nordatlantiska rådet, Natos högsta beslutande organ, för att bestämma om det verkligen är en situation som kräver de säkerhetsgarantier som nämns artikel 5.
– Sist och slutligen är det ett politiskt beslut att den i bruk. Efter det kan medlemsländerna själva bestämma på vilket sätt de reagerar eller deltar. Det kan handla om en militär reaktion, men behöver inte vara det, säger Ålander.
Finland och Sverige är med men ändå inte
Igår, när allting började tyda på att det var frågan om Ukrainas egen försvarsrobot som använts i självförsvar mot Rysslands senaste missilattacker, såg Polen ingen orsak att kalla till konsultationer och situationen lugnade ner sig.
Men vad hade det betytt för Finland ifall Polen hade uppfattat incidenten som en militär provokation?
– Det här är en mycket intressant situation för Finland och Sverige, eftersom vi inte ännu är fullvärdiga medlemmar. På senaste tiden har det diskuterats mycket om att säkerhetsgarantierna redan gäller, och Finland och Sverige är nog redan med, men har inte beslutsmakt, säger Ålander.
– Vi kommer kanske inte riktigt med i alla sammanhang om det gäller en sensitiv fråga, säger Ålander.
Så här beskrev utrikesminister Pekka Haavisto situationen igår:
– Även om Finland inte är med i Nato, så är vi med i alla diskussioner inom Nato. Vi väntar förstås på att bli medlemmar tillsammans med Sverige, men vi är i rummet, vi diskuterar med Natomedlemmarna, vi har all den information som Natoländerna ska ha, sa Haavisto.
Frågan om hur många dörrar som ännu står lyckta för den nordiska duon som väntar på samtliga medlemsländers godkännande, kan Ålander inte säga med säkerhet.
– Det är frågan om en ny och unik situation som vi aldrig tidigare varit med om. Det återstår att se hur mycket Finland och Sverige redan släpps med i processen.
Minna Ålander tycker inte att vi fått mer bråttom att bli fullvärdiga medlemmar, men på ett mentalt plan råder fortfarande en viss osäkerhet.
– Det skulle förstås vara bra att få de sista ratifieringarna av Ungern och Turkiet just för att vi skulle slippa en viss slags osäkerhet. Få se om Turkiet nu ändrar sig och snabbar på processen, säger Ålander.
– Skulle Finland eller Sverige vara utsatt för någon slags militära störningar så skulle Nato helt säkert redan reagera på det, säger Ålander.