När kalla kriget tog slut inleddes den eviga freden. Med freden kom en känsla av säkerhet, och nedrustningen kunde börja.
Så kan man sammanfatta det vägval Sverige tog under 90-talet och början av 2000-talet då man till skillnad från Finland rustade ner sitt totalförsvar och satsade pengarna på annat.
I dag har man bråttom att rusta upp både det civila och det militära försvaret. Pengarna regnar över Försvarsmakten som har svårt att hinna med i upprustningen, och det civila försvaret har fått en egen minister för första gången.
Många menar att landet har vaknat upp för sent.
– Sverige har en tradition av att rusta ned före världskrig. Man gjorde det före det första, före det andra och så nu också, säger Patrick Sellman, som var yrkesofficer i armén under de sista fem åren av kalla kriget.
Det kan låta lite drastiskt att säga att vi är på väg in i ett världskrig, men Sellman menar att vi måste vara förberedda på det värsta.
Själv är han småbrukare och har en god beredskap. Han skulle klara sig i flera år på sin gård i den gamla kulturbygden Gräsmark nära den norska gränsen.
I vardagligt tal kallas personer som har god beredskap för preppers, men Sellman undviker ordet. Man ska inte behöva tillhöra en amerikansk subkultur för att man är förberedd.
– Det extrema har blivit normalt och det normala extremt, säger han.
Sveriges första minister för civilt försvar: ”Det är lätt att vara efterklok”
I dag uppger ungefär två tredjedelar av svenskarna att de inte skulle klara sig i en vecka vid en samhällskris. Förståelsen för vikten av att ha en god beredskap hemma har ändå höjts under senare år, men fortfarande finns det en del att göra.
På Försvarsdepartementet i Stockholm sitter Carl-Oskar Bohlin (Moderaterna). Han är det första statsrådet i Sverige med titeln minister för civilt försvar.
– Det är lätt att vara efterklok och det är nog många som har dragit slutsatsen att tangenten slog för långt i en riktning. Det är olyckligt. Det vi behöver göra nu är att på bred front återta förmåga inom området civilt försvar, säger Bohlin.
Ett led i att höja beredskapen i landet är att man skickat ett brev till landets sextonåringar med information om att de kan kallas in till totalförsvaret vid särskilda situationer.
Man ser också på möjligheten att bygga fler skyddsrum och en utredning föreslår att Sverige ska ha en så kallad civilförsvarsplikt.
– Det handlar om att brett öka robustheten. Det handlar framför allt om att synliggöra behovet av att varje enskild individ i det svenska samhället behöver se över sin egen beredskap, säger Bohlin.
Finland en förebild för Sverige
När bristen på satsningar på både det militära och civila försvaret diskuterats har flera kallat Sverige för ett fredsskadat land. Det begreppet gillar inte minister Bohlin.
– Det är ett väldigt devalverande begrepp om det svenska folket. Men det är klart att vi har levt i en lång fred och det sätter naturligtvis sina spår. Men jag tror inte att det svenska folket är sämre än några andra på att absorbera det läge vi befinner oss i, säger han och fortsätter:
– Vi kan konstatera att försvarsviljan i Sverige ökar i takt med att det säkerhetspolitiska läget försämras. Det är i grunden någonting väldigt glädjande.
Redan i våras sade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap till Svenska Yle att man ser på Finland som en förebild när man försöker rusta upp landets civila försvar. Carl-Oskar Bohlin är inne på samma spår.
– I Finland ligger man långt framme på en lång rad områden, och det är inte en slump att jag gjorde min första resa som statsråd till Finland, säger han.
Sverige tar nu över ordförandeklubban i det nordiska samarbetet kring samhällsskydd och beredskap, Hagasamarbetet.
Fokus ligger på att man i Norden ska lära sig av varandra, mottagande av värdlandsstöd ska utvecklas och i och med det stundande Natomedlemskapet för Sverige och Finland kommer man se över det civila försvaret i hela Norden.
Trots att Finland ses som en förebild inom arbetet med den civila beredskapen lyfter minister Carl-Oskar Bohlin fram att alla nordiska länder kan lära av varandra.
– Man drar nytta av varandra. Det är inte bara en envägskommunikation där vi alla åker till Finland för att åka snålskjuts, även om vi gärna tar emot goda idéer från det som funkar bra i Finland.
Är Sverige förberedd på en kris i dag?
– Sverige är på många områden förberedd, men på många områden så har vi fortfarande arbete som behöver göras.
Så svaret är nej?
– Jag skulle aldrig säga att Sverige är oförberett, för det tycker jag inte att är med verkligheten överensstämmande. Men finns det områden som kan bli bättre? Ja definitivt, säger han och fortsätter:
– Jag tror att det är väldigt viktigt att staten också visar sina medborgare att vi inte vacklar. Vi förväntar oss mycket av er, men vi kommer inte heller att vackla.
Småbrukaren Patrick: ”Svensk beredskap på pinsam nivå”
Patrick Sellman uttrycker sig inte som ministern.
– Det är pinsamt, mer än pinsamt, säger han och suckar.
– Det finns ju ingen beredskap, det gör ju inte det. Förutom det vanliga, alltså ambulans och räddningstjänst som också visar sig bli otillräckliga när det sker större grejer. Vi har minst antal vårdplatser i Europa, och så vidare.
Han suckar och skrattar i brist på annat åt hur det har blivit. Patrick Sellman pratar länge när man ställer en fråga. Han berättar om hur det var förr, hur det är nu och varför det blivit som det blivit.
Som han ser det finns det två paradoxer i vårt samhälle:
- Vi har ett överflöd men samtidigt har det aldrig funnits så lite mat och resurser runt människor som nu.
- Vi har aldrig varit så individualistiska som i dag, men heller aldrig lika beroende av hjälp från andra för att klara vardagen.
Om logistikkedjor bryts eller får ett uppehåll vid en kris är vi illa ute, menar han.
– Förr fanns det föreningsslakterier, mejerier, bagerier och gårdar med några kor överallt. Det gör det inte längre.
Och eftersom få har de förnödenheter som behövs hemma innebär det samtidigt att folk blir illa ute om dieseln eller reservdelarna till de lastbilar som ska distribuera maten tar slut.
Här är det i grunden staten som inte tagit sitt ansvar, menar Sellman.
– Vi hade kanske världshistoriens bästa beredskap bara för några decennier sedan, och nu har vi ingen alls. Vi har aldrig varit så sårbara som nu.
I takt med att prioriteringar förändrats har också befolkningen förändrats, menar han. Och det gäller både Finland och Sverige.
– Vi är hundra procent konsumenter i städerna. Vi ringer efter hjälp för att skruva ihop billiga bokhyllor, säger Sellman.
Flera av de basala kunskaperna har gått förlorade, samtidigt som samhället blivit allt mer komplext och beroende av specialister.
Hushållens beredskap är förutsättningen för samhällets beredskap
Patrick Sellman menar att hushållens beredskap är a och o. Utan det stannar samhället.
– När vi är så utsatta och sårbara gäller det att till varje pris kunna upprätthålla samhället. Beredskapen börjar i hushållen.
Och det handlar inte om att man sitter i ett källarhörn med några konserver, pannlampa, vevradio och ett kök.
Det handlar främst om att man, också när logistikkedjor brutits, ska kunna hålla igång samhället.
– Folk måste i tider av kris kunna ta sig till sina arbeten, fortsätta utbilda, tillse barn, sköta sjuka och gamla, släcka bränder, motverka kriminalitet, laga elnät, transportmedel och annan infrastruktur, säger han.
Från institutioner och företag kräver detta lager, utbildning, träning och andra resurser.
För att dra sitt strå till stacken och hjälpa svenskar att lära sig de baskunskaper som kan behövas i tider av kris har Patrick Sellman bestämt sig för att viga tio år av sitt liv till att lära folk om krisberedskap.
Han ordnar kurser, poddar, föreläser och hjälper till då det behövs i tätorten nära hans gård.
– Jag jobbar ganska hårt med att försöka sprida de här basala kunskaperna som på många sätt försvinner. Den kunskap som varit basen för överlevnad i den här delen av världen genom årtusenden, säger han.