Det där snacket om straffar är struntprat, så klart.
Straffläggning är ett brutalt sätt att avgöra en utslagsmatch på, men det är man mot man och huvud mot huvud snarare än flyt. Och det finns åtminstone ett lag som gillar det extra mycket.
Kroatien, den här lilla, makalösa pärlan i fotbollseliten bland alla elefanter.
De är knappa fyra miljoner invånare, men de ska spela VM-semifinal (igen), och de har skakat om fotbollsvärlden med en jordbävning som känns från Doha, via Zagreb till Rio.
Neymar grät, Richarlison hade tårar i ögonen, hela Brasilien befinner sig mitt i ett VM-trauma. De fångades in av sin egen dumhet, sin instinkt att glömma försvarsspel och inte säkra ett resultat i 117:e minuten av en förlängning.
Det hade ju pratats mest om hur Brasilien hade lekt, dansat och skojat fram till den här matchen. Nu kom första testet, de var bättre i spelet och hade chanserna men de lyckades aldrig döda motståndaren.
Modric var fenomenal
Kroatien är det mesta seglivade som landslagsfotbollen kan kasta på oss. Det blir alltid förlängning i deras utslagsmatcher (undantaget en VM-final) och de ger sig alltid chansen att spela om segern.
Förlängning, igen, alltså. Åtta av de nio senaste har gått till knivskarpt läge.
Det här kroatiska landslaget har ömsat skinn efter VM-finalen för fyra år sedan. Stora delar av det laget finns inte längre kvar, men Modric, Brozovic och Kovacic springer fortfarande omkring och vinner dueller, fördelar bollar och är kloka som vetenskapsmän.
Den mittfältstrion kan skapa rytm i en match, de kan värdera och låta Kroatien pulsera.
Mest fascinerande av alla är förstås Luka Modric. För fyra år sedan blev han utsedd till världens bästa spelare, men han har inte tappat i prestanda alls. Trettiosju år ung tar han hemlöpen och närkamperna som om han inte visste något bättre.
Och det är väl också sanningen.
Det här är sista VM-turneringen för många stora namn. Messi och Ronaldo har alla pratat om, men Modric är ett nästan lika tungt namn att foga till den raden. Han var alldeles fenomenal, igen, och hans VM är inte över.
Omdömet i Brasilien lär inte bli nådigt
Kroatien pressade Brasilien, men de pressades också. Brasilien kunde ha avgjort i andra halvlek, Brasilien borde ha stängt och låst i förlängningen.
För ett ögonblick dansade Brasilien i takt, Neymar lirkade in 1–0 och solen sken över sambagänget.
Kroatien kändes begravt och utslaget, men Brasilien tillät en kontring och vips 1–1, läskigt läge och straffläggning.
Dinamo Zagreb-målvakten Dominik Livakovic tog på sig sina handskar, räddade en straff och såg sina lagkamrater ordna resten. Marquinhos bad en stilla bön inför den sista straffen och skickade den i stolpen.
Det var över, Kroatien hade skickat hem en till stormakt i ett fotbolls-VM och det framstår som ett litet mirakel efter att ha sett dem spela sig framåt i turneringen med rätt torftiga insatser.
Modric kramade om kompisen Casemiro, han försökte trösta fler motståndare. Brasiliens landslag är skickat till det egna folkets domstol, omdömet lär inte bli nådigt. Det blev inget sjätte VM-guld, det blev bara ett nytt magplask.
Fyramiljonersnationen Kroatien spelar VM-semifinal för tredje gången på sex försök. Många av spelarna må ha bytts ut, men klass är permanent i den lilla fotbollsmakten.