Årets mätning visar på en märkbar skillnad mellan olika kommuner och välfärdsområden.
I landsbygdskommuner finns fler elever som har svårt att orka sig igenom vardagen än i urbana kommuner.
Moves utvecklingschef Mikko Huhtiniemi vid Jyväskylä universitet säger att det finns fler möjligheter till motion och hobbyer i städerna, och att avstånden är kortare. Han tror att det förklarar skillnaden.
– Också vännerna är kanske fler och närmare i städerna än på landet. Då finns mera stimulans och kompisar för hobbyer. På landsbygden kan de långa avstånden leda till att man sitter långa tider i bil på vägen till skolan och hobbyer. Då blir det mindre tid över för att aktivt göra något än i städerna, säger Huhtiniemi till Yle Uutiset.
Det är framför allt pojkar på landet som ligger efter de andra när det kommer till fysisk kondition.
Move-undersökningen mäter den fysiska funktionsförmågan i sex moment, som mäter uthålligheten, muskelkonditionen, rörligheten och elevens motoriska färdigheter.
Mätningarna görs av Statens idrottsråd, Undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Resultaten omfattar ungefär 107 000 finländska skolelever.
Västnyland i topp, Helsingforspojkar har bästa kondisen
Mätningen visar också på skillnader i resultat mellan välfärdsområdena. Också här är det mera urbana områden som klarar sig bäst.
Västra Nyland har tillsammans med Norra Österbotten de bästa resultaten. De sammanlagda resultaten ligger över medelnivån i landet för både flickor och pojkar, i både årskurs 5 och årskurs 8.
Också Helsingfors sticker ut. Där är pojkarnas resultat betydligt över medeltalet för resten av landet.
Sämst är resultaten i Mellersta Österbotten, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland och Lappland. Där är de svagare än det riksomfattande medeltalet inom alla kategorier.
Skolgymnastiken har en speciellt viktig roll, eftersom den jämlikt når alla elever varje vecka och där finns utbildade topproffs som hjälper
Mikko Huhtiniemi
”Risk för ekorrhjul”
På riksnivå är resultaten ungefär lika som tidigare, men utvecklingschefen Mikko Huhtiniemi är ändå oroad.
Att 40 procent har så dålig fysisk funktionsförmåga att de kan ha svårt att orka med vardagen är inte bra, säger han.
– Efter skoldagen har de inte energi att till exempel gå ut på gården för att leka med kompisar. Soffan eller skärmen kan locka på kvällen. Det finns en risk för ett ekorrhjul där aktiviteten minskar ytterligare.
Det finns också positiva tecken i mätningen, säger Huhtiniemi. Elevernas uthållighet har minskat över tid, men minskningen har planat ut de två senaste åren.
Inom de övriga mätningsområdena har resultaten varierat väldigt lite under de sju åren som Move-mätningarna har gjorts.
Huhtiniemi säger att kommuner och välfärdsområden borde stödja elevernas fysiska funktionsförmåga på ett mer mångsidigt sätt. Också familjerna har en viktig roll, säger han.
När rapporten visar på regionala skillnader ger det också beslutsfattarna ett verktyg för att rikta åtgärder och resurser rätt.
– Jag tänker själv att skolgymnastiken har en speciellt viktig roll, eftersom den jämlikt når alla elever varje vecka och där finns utbildade topproffs som hjälper att främja funktionsförmågan, säger Huhtiniemi.