Torsdagens basketträningar i Telekom Dome i Bonn domineras fullständigt av en blond, gänglig och skäggig finländare. Han har spelarnas och de assisterande tränarnas fullständiga uppmärksamhet genom hela passet. Alla är på tårna.
Intensiteten på träningarna är på en nivå som Sportlivs team på plats inte vittnat tidigare inom basket eller någon annan gren.
– På träningar är en chefstränares uppgift att hålla uppe intensiteten. Jag behöver se till att min energinivå är på topp, så att jag kan vara den mest skoningslösa personen i hallen varje dag. Det är det som avgör hur hög intensitetens och koncentrationens nivå blir på träningarna, förklarar Tuomas Iisalo i Sportliv.
Den här dagen verkar hans energinivå vara hög. Och varför skulle den inte vara det? Det har gått bra för laget. En vecka tidigare har Bonn besegrat sin turkiska motståndare i Champions League. I slutet av oktober är laget obesegrat för säsongen i Bundesligan.
Den intensiva, aktiva och modiga spelstilen som Tuomas tillsammans med sin tränarbror Joonas har anammat från fotbollens gegenpressing har fortsatt bära frukt. Sedan Tuomas kom till Tyskland har hans lag satt klubbrekord efter klubbrekord i antal seriepoäng per säsong.
Vem är den här doldisen som fick sin basketuppfostran i Lovisa? Och vad är hemligheten bakom hans otroliga framgångar?
Se Sportliv om bröderna Tuomas och Joonas Iisalo:
Den oväntade flytten till Tyskland
Till skillnad från sin fyra år yngre bror Joonas har Tuomas Iisalo en gedigen spelarbakgrund.
Den i dag 40-årige Iisalo var en exceptionellt skicklig trepoängskastare och fick smeknamnet ”Loviisan pommittaja” (sv. ”Bombaren från Lovisa”) efter flytten till basketligaklubben Kouvot från Hokki Basket i Lovisa.
Iisalo var en duktig spelare, men inte tillräckligt duktig för att få göra en spelarkarriär utomlands. Redan under spelarkarriären kände han på sig att han har kapacitet att bli bättre som tränare än som spelare.
– Jag var en kognitivt väldigt aktiv spelare, vilket inte är en bra sak eftersom idrott är handling och inte tänkande. Jag klarade inte av att stänga av den sidan hos mig själv.
Halvvägs in i spelarkarriären började han gå på samtliga tränarutbildningar som erbjöds i Finland. Då hade lillebror Joonas redan fungerat som juniortränare sedan 19 års ålder i Esboklubbarna Honka och EBT.
Tuomas chefstränarkarriär startade direkt efter att spelarkarriären tog slut. Efter att ha varit en spelande fystränare – ett upplägg som enligt honom var bra med tanke på den kommande tränarkarriären men katastrofalt dåligt för spelaren Tuomas Iisalo – tog han över chefstränarskapet inför säsongen 2014-15.
Den första säsongen som chefstränare var allt annat än lyckad. Honka var ett av de sämsta lagen i serien och missade slutspelet. Efter säsongen gick organisationen bakom representationslaget i konkurs.
Med tanke på Iisalos utveckling som tränare var det bra att lämna chefstränarskapet för en stund – reflektera över träningsmetoderna som inte hade fungerat på ett önskat sätt – samtidigt som han fungerade som assisterande tränare för Honkas B-juniorer.
I mars 2016 fick han mitt i allt ett mycket oväntat samtal från Tyskland. Först trodde han att det var frågan om ett skämt. Varför skulle Crailsheim Merlins i den tyska Bundesligan vilja anställa en tränare med hans ringa CV?
Det visade sig att Crailsheims vd Martin Romig hade varit i kontakt med sin finska samarbetsklubb Kouvolan Kouvot. Där hade Jukka Kyöstilä tipsat Romig om Tuomas Iisalo.
Han hade konstaterat att det handlar om en kille som kommer att bli en av Europas bästa tränare. Cirka 48 timmar efter samtalet ledde Iisalo sina första träningar i Tyskland.
– Senare fick jag höra att klubben de facto var i så uselt skick, att ingen tysk tränare hade lust att ta sig an uppgiften med den relativt skrala lönen, med stor risk för att dessutom skada sitt eget rykte.
Hoppet från assisterande b-juniortränare i Finland till chefstränare i den tyska Bundesligan var naturligtvis svindlande.
Iisalo fick inte fram sina budskap till spelarna på planen då en fullsatt hall med tretusen människor på läktarna gapade för full hals. Han var lite chockerad, men samtidigt kände han hur ivern och motivationen steg till en helt annan nivå än han känt i Finland.
– Jag kände mig som ett barn i en godisaffär då jag insåg att jag kan rita hurdana taktiska variationer som helst, och de här spelarna är så duktiga och erfarna att de klarar av att förverkliga dem, till och med utan träning.
Starten i Crailsheim gick så pass bra att klubbledningen redan efter fem matcher ville förlänga den häpna och exalterade Iisalos kontrakt. Sist och slutligen skulle han komma att tillbringa 5,5 år i klubben.
Bröderna Iisalos suveräna samarbete
Under de första åren i Tyskland fungerade Vesa Vertio som Iisalos assisterande tränare. Samarbetet gav fina resultat – Crailsheim Merlins bästa resultat dittills i Bundesligan. Men våren 2019 ville Vertio återvända till Finland, och Iisalo behövde hitta en ny assisterande tränare.
Han vände sig till sin lillebror Joonas, som under de tre gångna säsongerna hade lotsat Salon Vilpas till två FM-silver och en titel i finska cupen.
Joonas tackade ja. Hans roll i Crailsheim skulle inte bli en vanlig assisterande tränare, utan en associerad chefstränare. De två bröderna skulle i praktiken dela på chefstränarrollen – ett samarbete som skulle fortsätta i tre års tid och utveckla dem båda som tränare.
Intensiteten på träningarna nådde nya höjder. Spelarna i Crailsheim fick en dubbeldos av bröderna Iisalo.
– Både Tuomas och jag är väldigt dominerande, och vi fångar allas uppmärksamhet när vi leder träningar. När vi båda är chefstränare och ger feedback så får spelarna kanske en lite för stor dos, säger Joonas.
Tuomas är inne på samma linje. Han beskriver sig själv som en glädjedödare som skapar en viss spänning och som maximerar allas koncentrationsnivå på träningarna. Joonas är den naturligt mer extroverta av bröderna som pressar laget framåt med en slags positiv aggression.
– Man kan säkert föreställa sig att det här var en ytterst kraftfull kombination, när man har två fullständigt skoningslösa personer som driver på laget. Samtidigt fick spelargruppen balans av de här två olika stilarna, förklarar Tuomas.
Genast från första början gick bröderna Iisalo in för att vidareutveckla lagets spelstil. De var ute efter att deras personligheter, framför allt intensiteten, skulle prägla sättet hur laget spelar.
De analyserade de bästa lagen i Bundesligan och kom fram till att de lag som jobbar hårdast tillsammans överpresterar mest. För att maximera spelarnas arbetsmängd på planen hämtade bröderna inspiration utanför basketen.
– Jag hade nyligen läst en bok om fotbollens taktiska utveckling och fastnade för konceptet gegenpressing. Vi funderade på hur vi kunde föra över konceptet till basketen, och hittade en tränare i Australien som hade utvecklat ett koncept för offensiva rebounds där alla fem spelare går på rebounden och börjar pressa direkt när motståndaren får bollen, förklarar Tuomas.
Sedan drygt tre år tillbaka har den aggressiva spelstilen finslipats av bröderna Iisalo med stor framgång – först i Crailsheim Merlins och i fjol i Telekom Baskets Bonn.
Förra säsongen var Bonn i praktiken bäst i Europa på offensiva rebounds. Trots den aggressiva taktiken, att pressa med alla fem spelare och inte lämna någon i försvarande positioner, klarade motståndarna inte av att göra enkla poäng på kontringar.
– Man trodde att det här skulle vara en omöjlig kombination. Det har varit en sanning inom basketen att man behöver göra ett val mellan de här två alternativen, men vi klarade av att kombinera dem. Och den här idén kom alltså från fotbollen, berättar Tuomas.
De fem senaste säsongerna har Bundesligan dominerats av två lag, Alba Berlin och Bayern München. Förra säsongen klarade bröderna Iisalo av att leda Bonn till tvåa i grundserien. I slutspelet åkte laget ut i semifinal efter en dramatisk femte och avgörande match mot Bayern.
Det var femte säsongen i följd som Tuomas Iisalos lag gjorde nytt klubbrekord i antalet seriepoäng. De allra bästa resultaten hade han uppnått tillsammans Joonas.
– I tre års tid var vi det mest överpresterande laget i Tyskland, och även i Europa ett av lagen som gjorde bäst resultat i förhållande till budgeten, säger Joonas och fortsätter:
– Visst var vår gemensamma resa häftig. Men samtidigt tärde den på oss en hel del.
Bröderna går skilda vägar
Bröderna Iisalos intensitet och passion till grenen genomsyrade hela deras samarbete. Det var inte enbart i samband med träningspassen och matcherna som de pratade om basket.
– Visst börjar det irritera när du är med din bror 24/7 och pratar om laget hela tiden. Känslorna hettade till ibland, skrattar Joonas.
Tuomas berättar hur bröderna kunde skrika åt varandra ansikte mot ansikte bakom lyckta dörrar ifall de var oense om träningsmässiga eller taktiska detaljer. Samtidigt var deras direkta och brutalt ärliga feedback till varandra en förutsättning för lagets framgång och deras utveckling som tränare.
– Ibland kunde Joonas berätta för mig att jag hade betett mig fel i någon situation under matchen. Mitt svar till honom kunde vara att ”vad i helvete vet du om det här, tack för din respons”. Två dagar senare kunde jag konstatera att han hade haft rätt, men att jag helst slapp att höra det. Inte vill man ju höra efter en match att man gjort bort sig.
När det tredje gemensamma året i Tyskland närmade sig sitt slut var bröderna överens om att deras samarbete skulle ta slut efter säsongen. De behövde avstånd från varandra.
Den här säsongen har Joonas fått chansen att pröva sina egna vingar i Tyskland. Han fick ta över chefstränarrollen i Heidelberg Academics medan Tuomas stannade kvar i Bonn för sitt andra och tillsvidare sista kontraktsår i klubben.
De två brödernas tillvaro i Tyskland har skilt sig rätt så markant från varandra utanför basketen. Tuomas har haft familjen med sig medan Joonas familj med fru och två små barn har stannat kvar i Finland. Speciellt under coronaåren har upplägget varit utmanande för den yngre brodern och hans familj.
Tuomas skattar sig lycklig över möjligheten han fått, att ge allt för tränarkarriären.
– Jag har en högt utbildad fru som lämnade sin läkartjänst i Esbo och sköter en trebarnsfamilj utomlands, och hon fixar egentligen alla vardagssysslor. Jag har tid att fundera på lagets problem och gnälla över jobbet hemma.
– Det är egentligen ett orättvist upplägg, men det har gjort det möjligt för mig att satsa på det här och bli bra på mitt jobb, säger Tuomas Iisalo.
Snart kommer även Joonas familj att vara samlad i Tyskland i och med att familjen som väntar tillökning på våren flyttar till Heidelberg i januari.
– Min fru skulle helst bo i Finland. Hon gillar att resa, men att bo någonstans utan ett socialt nätverk med föräldrar, syskon och vänner är hon inte speciellt ivrig över. Vilket jag förstår bra. Den andra sidan av myntet är att jag lever ut min yrkesmässiga dröm och får dessutom rätt så bra ekonomisk kompensation här.
Anpassning till den auktoritära och hierarkiska idrottskulturen
I Tyskland har bröderna Iisalo fått uppleva en idrottskultur som skiljer sig rätt markant från den finländska. De beskriver den finländska idrottskulturen som mjuk och människonära, medan den tyska kulturen är betydligt hårdare och mer auktoritär. I det hierarkiska systemet står resultaten i centrum.
– När allt kommer omkring handlar det om att vi har 18 lag i serien som vi vill rangordna. Det görs så att två lag möter varandra varje matchdag och den enda konkreta följden är att det ena laget tilldelas två poäng och det andra får noll poäng, säger Tuomas.
– Det är idrottens kärna.
I Finland uppfattades Joonas som en väldigt temperamentsfull tränare, och han hade lätt att anpassa sig till den tyska kulturen. Tuomas har däremot behövt jobba med sig själv för att hitta sin auktoritära sida.
– Min erfarenhet av tyska spelare är att de ger varandra väldigt lite respons, framför allt undviker de negativ respons. Det beror på att man i det här samhället är hierarkiskt. Tyskarna känner sig trygga och kan fokusera på sin egen grej när tränaren ser till att alla gör sitt, förklarar Tuomas.
Enligt Tuomas har de amerikanska spelarna vant sig vid en hierarkisk och strikt miljö inom universitetsbasketen, så samma ledarstil fungerar även för dem.
Blomstrar under press
Uppenbarligen har Tuomas hittat en ledarstil som fungerar och ger framgång i Tyskland. I våras valdes han till årets tränare i Tyskland – ett pris som röstas fram av Bundesligaklubbarnas lagkaptener, chefstränare och sportchefer.
Den här säsongen har Bonn fortsatt rada upp segrar och verkar än en gång vara främsta utmanare till storklubbarna Alba Berlin och Bayern München. Vid det här laget vet Tuomas att han är en bra tränare, men samtidigt är han medveten om att han inte har råd att luta sig bakåt.
– Det är en märklig kombination. Jag tror och litar mycket på det jag gör, men samtidigt känner jag ständig ångest över att någon snart kommer och gör det här bättre. Att samtidigt som man kommit på ett system som funkar så håller andra på att leta efter någonting som funkar ännu bättre.
Tillsvidare har Tuomas Iisalos karriärkurva som tränare pekat ständigt uppåt. Han vet att det inte kan fortsätta så i all framtid, och nämner den gamla klyschan om att det finns två slags tränare: sådana som fått sparken och sådana som inte ännu fått sparken.
– Jag har mentalt accepterat att den där dåliga säsongen kommer att komma i något skede. Samtidigt kämpar varje cell i min kropp för att det inte är ännu, och att det inte är i dag som vi kommer att förlora. Det är min drivkraft.
Tidigare drömde Tuomas om att bli den första europeiska tränaren i NBA, men sådana tankar har han lagt åt sidan. Han fokuserar istället till hundra procent på sådant som han själv kan kontrollera och påverka.
– Jag är väldigt stolt över den basket som mitt lag spelar. Enligt mig är vårt lag bra coachat och spelar bra basket, och jag vet att jag kunde göra samma sak på en högre nivå också.
Den finländska tränarkometen vill gärna även i framtiden coacha någonstans där han upplever att jobbet är meningsfullt.
I Bonn har han känt på sig att lagets prestationer och resultat har en stor betydelse för stadens invånare.
Han berättar om hur fruns tandläkare i våras bad henne hälsa sin man lycka till inför semifinalmatcherna mot Bayern München, och hur brevbäraren hade lämnat post till honom där han skrev att hela staden står bakom basketlaget.
I Telekom Dome i Bonn brukar läktarna som drar 6000 åskådare oftast vara fullsatta.
– Det ger mig en känsla av ansvar och får mig att bli motiverad att ge mitt absolut bästa. Det hjälper mig att prestera på topp när det finns folk som har stora förväntningar på mig.