Säkerhetsstyrkor i Iran har med dödligt våld försökt slå ned det folkliga uppror som har pågått under hösten. Protesterna utlöstes av en ung kvinna som dog efter att ha gripits av polisen. Den 22-åriga Mahsa Amini greps för att inte ha täckt sitt hår ordentligt med huvudduk.
Demonstrationer sveper över hela Iran, och hundratals människor har dödats. Landets högsta ledare, ayatollah Ali Khamenei, är den som avgör hur protesterna ska hanteras.
Regimen Teheran har fängslat hundratals och påbörjat vad som ser ut att bli en kampanj för offentliga avrättningar av personer som deltar i protester mot den styrande teokratin. Nyligen hängdes en ung man för att han dödat två milismedlemmar.
Enligt 1979 års författning är Iran en republik baserad på muslimska värderingar. Makten ligger hos dem som är satta att uttolka dessa värderingar, i första hand Den högsta ledaren som utses på livstid
Den politiska makten i Iran är alltså religiös. Varken polisen, underrättelsetjänsten eller milisen kan agera utan den högsta religiösa ledarens godkännande. Inte heller presidenten kan agera.
I praktiken fungerar Iran som en shiamuslimsk teokrati som inte tolererar öppen opposition. Den avgörande makten finns i icke-folkvalda organ.
Eliten bland de religiösa skriftlärda är den dominerande gruppen. Ett särskilt expertråd har i uppgift att övervaka att inga politiska beslut och lagar strider mot islam.
Inom systemet finns parallella maktcenter, grupperade kring olika tolkningar av de grundläggande värderingarna. Säkerhetsstyrkor av olika slag har också stort inflytande.
Det politiska systemet är svårgenomträngligt, med skiftande allianser och med ett inslag av personliga maktkamper.
Irans yngre urbana invånare strävar å sin sida efter bättre materiella villkor och en modernisering av landet.
”Stor symbolik i det att turbanerna slås av huvudet på mullorna”
Turbanen och kappan symboliserar religiös utbildning, och förknippas med religiösa skriftlärda och rättslärda.
På nätet sprids nu otaliga filmklipp på hashtagen #TurbanFlicking där landets mäktiga mullor får sina turbaner avkastade av förbigående som samtidigt ofta ropar ”mullor, försvinn!”.
The Telegraph visar en video från staden Mashhad där en präst väntar på bussen och får sin turban nedslagen av en förbipasserande ung man.
Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi, säger till Sveriges Radio att man med den här symboliska handlingen har passerat en ”rädslans barriär”.
Tidigare har de skriftlärda haft en tung position i samhället, men de unga tror inte längre på att det finns progressiva skriftlärda. Demonstranterna påpekar att de i 43 år har väntat på ett slut på förtrycket.
Sprickor i systemet
Det har kommit signaler inifrån makteliten, till exempel från en mycket högt uppsatt politiker i det shiamuslimska samfundet. Han sitter med i ett råd där man granskar konflikter som kan uppstå mellan det religiösa Väktarrådet och parlamentet, och han har redan länge kritiserat moralpolisens brutala behandling av unga kvinnor.
Han har inte blivit hörd. Den högsta polischefen avfärdade hans åsikt, och motiverade det med att lagen måste följas.
Det finns liknande kritiska kommentarer bland högt uppsatta religiösa ledare som bland annat påpekar att det är muslimers skyldighet att skydda demonstranter mot civilklädd polis och att folk har rätt att protestera även om protesterna inte anses vara befogade.
Problemet är sammanblandningen av religion och politik
En av kritikerna är barnbarn till ayatollah Khameneis företrädare. Han säger att protesterna vänder sig mot sammanblandningen av religion och politik och att de religiösa institutionerna och ledarna måste hålla sig borta från makten.
Han förordar den modell som finns i Irak där landets storayatollah, enligt honom, håller en armlängds avstånd till politiken.
En annan högt uppsatt religiös ledare och jurist säger också att protesterna i Iran beror på att de religiösa företrädarna har allierat sig med makten. Ytterligare en ledare – sonen till en av den islamiska revolutionens viktigaste ideologer – har myntat ett begrepp som beskriver det nära samarbetet med makten; ”turbanen och kappan är maktens uniform”.
Professor Mohammad Fazlhashemi pekar på digniteten hos de här kritikerna. Vi ser hård kritik, enligt iranska förhållanden.
Det talas allmänt om en ganska polariserad bild av att protesterna handlar om unga kvinnor som protesterar mot de religiösa ledarna. Men då högt uppsatta religiösa ideologer hårt kritiserar sammanblandningen av politik och religion, då är själva kärnan i det politiska systemet i fokus; den teokratiska styrelseformen i Iran.
De som protesterar är inte bara unga kvinnor och skolflickor. Man ser läkare, advokater, hemmafruar, guldsmeder och arbetare bland de gripna.
Frågan är om de här personerna talar för döva öron. Går det att reformera systemet?
”Det går inte att reformera detta system”
Cecilia Uddén som är Mellanösternkorrespondent för Sveriges Radio har intervjuat dottern till president Rafsanjani som var president i Iran 1989-97.
Dottern Faezeh Hashemi, som sitter i fängelse i dag, stödde helhjärtat den iranska revolutionen 1979 men har länge varit väldigt kritiskt inställd till den iranska regimen. Hon säger att det i stort sett inte finns något kvar av den ursprungliga iranska revolutionen.
De så kallade reformisterna i Iran vill i allmänhet inte ha en ny revolution eftersom de är rädda för följderna. Många har redan en gång upplevt en revolution och den blodutgjutelse som följde på det – en ”hämndens kultur” som spred sig.
De är rädda för det maktvakuum som kan uppstå efter att den här regimen kollapsar. Därför söker sig många mer mot det reformistiska hållet.
De här personerna är faktiskt mycket kritiska mot regimen, och de är alltså inte regimens medspelare, påpekar Mohammad Fazlhashemi.
Reformisterna ogillas av iranier i exil, säger Uddén. Exiliranier i Sverige anser att den här regimen inte går att reformera och att detta därför redan är en revolution, och att den behöver stöd utifrån.
Det går rykten om att den iranska regimen har inlett förhandlingar med Venezuela om att de iranska ledarna ska kunna få asyl där om regimen störtas
Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent för Sveriges Radio
Människor hotas med dödsstraff om de kritiserar regimen
Många iranier befarar alltså en hämndspiral som kan utlösas av en ny revolution, och de flesta iranier har inte gått ut på gatorna för att protestera mot regimen.
De religiösa ledarna hotar människor med dödsstraff. Regimen har meddelat att alla försök att försvaga regim är ”haram” (förbudet), och att de som gör det måste få de hårdaste straffen. Också majoriteten av parlamentarikerna har i ett öppet brev skrivit att demonstranterna förtjänar dödsstraff.
Enligt Uddén är det svårt att veta vad majoriteten av folket i Iran vill, men hon bedömer att de flesta nog är emot den islamiska republiken så som den ser ut i dag.
De religiösa ledarna kan inte få ha vetorätt över lagen och politiken. Religion och politik måste skiljas åt så att man kan inrätta en sekulär styrelseform – men den sittande regimen vill eller förmår knappast genomföra detta, säger professor Fazlhashemi till Sveriges Radio.
Ayatollah Khamenei och Vladimir Putin har liknande intressen och blir allt mer isolerade
Förra veckan kom det ut ytterligare information som anses kunna bekräfta att Iran tillverkat och levererat drönare som Ryssland använder för att attackera Ukrainas infrastruktur - trots att Ryssland och Iran officiellt förnekar det.
Det här är den islamiska republikens första intervention i ett europeiskt krig. Iran har börjat spela en militär roll som skapar osäkerhet för USA, Israel, Turkiet och andra länder.
Den iranska regimen och Ryssland har en sak gemensamt, säger Ray Takeyh, analytiker vid Council on Foreign Relations, till The Washington Post. Båda länder förklarar sina strategiska situationer med hjälp av konspirationsteorier.
Banden mellan Iran och Ryssland kan stärkas eftersom de befinner sig i liknande positioner - i strid med det internationella samfundet och också med åtminstone en del av den egna befolkningen.
Rysslands president Vladimir Putin har idéer om en multipolär värld där den förfallande västvärlden berövas sitt inflytande. Han ser sig själv och andra diktatoriska ledare dela upp världen i inflytandesfärer där de blir empiriska storheter. Samtidigt avskaffas allt oliktänkande brutalt.
Ryssland kan använda veto i säkerhetsrådet
Den senaste tidens politiska oro i Iran anses öka sannolikheten för att Iran kommer att vända sig till Ryssland för att få stöd. Ryssland kan använda sitt veto som permanent medlem i FN:s säkerhetsråd för att blockera alla åtgärder mot Iran.
Enligt amerikanska tjänstemän planerar Iran att skicka fler drönare och också kraftfulla ballistiska robotar till Ryssland som har tömt sina egna robotlager.
I juli träffade Putin Irans högsta ledare, Ayatollah Khamenei, som tog emot Putins idéer om att Ryssland inte hade något annat val än att invadera Ukraina för att försvara sig från en eventuell attack.
Källor: The Washington Post, Sveriges Radio, Reuters, BBC, Al Jazeera