– Titta, det är farmor.
Meghan står framför en bild av prinsessan Diana med ett barn i famnen.
Mer än trettio år gamla klipp av den dåvarande prinsessan av Wales och olika generationer av kungliga bröllop varvas med privata bilder och telefonvideor som hertigen och hertiginnan av Sussex har tagit för att dokumentera sitt liv.
Men i Netflix-dokumentären som paret har fått flera miljoner för (även om en del pengar gick till att betala renoveringen av det hus de bodde i tidigare) ingår också längre intervjusjok med Harry och Meghan, både tillsammans och var för sig, och kommentarer från vänner, bekanta och förståsigpåare.
Meghans mamma kommer också till tals, medan Harrys släktingar är med endast genom arkivmaterial. Ändå är det förstås den brittiska kungliga familjen – storebror William, pappa kung Charles och farmor drottning Elizabeth – som dokumentären tar avstamp i och förhåller sig till.
Rasism och omedvetna fördomar
– Alla i systemet, oavsett om det är min familj, personal, PR, har redan missat en enorm möjlighet med min hustru och hur långt det kunde sträcka sig i världen, säger prins Harry i del fem.
Då talar han mer specifikt om kungafamiljens roll i Samväldet, men Harry lägger också ut texten om rasism och omedvetna fördomar. För en ung brittisk prins som hade fått stor uppmärksamhet i tabloidpressen har det varit befriande att vistas i Lesotho, där han fick stöd av prins Seeiso, yngre bror till kung Letsie III, som också hade mist sin mamma.
Harry gör det ändå klart att det var mycket kring rasism som han inte förstod sig på innan han och Meghan, vars mamma är svart, blev ett par.
Afua Hirsch, brittisk journalist med rötter i Afrika, är en av dem som lyfter fram hur mycket Megans inträde i kungafamiljen betydde för många icke-vita.
– Deras förhållande sa att Storbritannien kan förändras, att de stela, traditionella delarna av landet kunde förändras och utvecklas, säger Hirsch i del fem.
– Deras utträde kändes som att en dröm dog.
Konflikt med kungahuset, men också förståelse
Den brittiska pressens reaktioner har följt traditionella skiljelinjer. Vänstertidningen The Guardian har tidigare hoppats att dokumentären ska ge tillfälle att dryfta frågan om rasism och förklarat varför paret behövde få säga sitt (den korta versionen: för att pressen är partisk), medan högertidningen The Times på torsdagen konstaterade att det räcker med att se de två sista avsnitten, eftersom resten är bekant från Oprah-intervjun förra året.
Konservativa (och rojalistiska) The Telegraph fokuserade på torsdagen på att Harry lägger skulden på pressen för att Meghan fick missfall men tar också upp konflikten mellan Harry och storebror William.
Här är ordningsföljden för medlemmar av kungafamiljen som står i kö för den brittiska tronen
– Det var skrämmande att se min bror skrika åt mig och höra pappa säga saker som inte var sanna, och farmor som bara satt tyst och såg allt hända, säger Harry om det ”jättejobbiga” mötet på godset Sandringham där hans och Meghans utträde ur familjen diskuterades.
– Men man måste förstå att ur familjens synvinkel, särskilt hennes, gör man saker på vissa sätt, och hennes yttersta uppdrag, mål och ansvar är institutionen, säger Harry, som i dokumentären genomgående är förstående i förhållande till sin farmor drottningen.
– Jag tror att de behövde tro att det handlade mer om oss och de problem vi hade, än deras partner – media – och dem själva, och det förhållandet som skapade så mycket smärta.