Vad är en kvinna?
Med den frågan inledde den brittiska tidningen The Observer en text på ledarplats i söndags.
För svenska Wikipedia är svaret enkelt: ”En kvinna är en fullvuxen människa med biologiskt honkön till skillnad från en vuxen hane, som kallas man.”
Men enligt The Observer har svaret på den frågan ”blivit ett mycket omtvistat politiskt problem”.
Ett exempel på debatten är att det var en av de frågor som ställdes Ketanji Brown Jackson när hon skulle utnämnas till domare i USA:s högsta domstol.
Svaret stavas förstås trans. Hur definierar du klassen ”kvinna” så att transkvinnor också ryms med? Eller gör du det? Det frågan har blivit en vattendelare i identitetspolitiken.
Aktuellt i Skottland
På onsdag ska Skottlands parlament sannolikt rösta om en ny könsidentitetslag, så där går debatten speciellt het just nu.
Den nuvarande skotska lagen kräver en medicinsk diagnos och att man har levt minst två år som det kön man officiellt vill byta till för att man ska kunna få ett intyg om fastställande av könstillhörighet (gender recognition certificate, GRC).
Skottlands nationalistparti med förstaminister Nicola Sturgeon i spetsen väntas tillsammans med stödpartiet Green och röster från Labour få igenom en ändring som innebär att den medicinska aspekten helt slopas och att även väntetiden kortas ner till ett halvår.
Bland dem som motsätter sig lagändringen finns Harry Potters skapare J.K. Rowling och en nygrundad kvinnoorganisation For Women Scotland.
Så vad är det som står på spel? Eller är det bara semantik?
Hur fastställer man könstillhörighet?
Att ett GRC-intyg inte enbart är symboliskt, utan att det verkställer ett djupgående juridiskt byte av kön slogs fast så sent som förra veckan, fast de brittiska intygen har funnits i flera år. En skotsk domare konstaterade då att en biologisk och juridisk man genom ett GRC-intyg blir en juridisk kvinna som därmed har rätt att räknas i de kvoter för kvinnor som lagstiftning som avser att se till att kvinnor är representerade i offentliga organ har etablerat.
Även den nya translagen som är på gång i Finland avser att skilja juridisk könstillhörighet från medicinska undersökningar och behandlingar så att en medicinsk utredning eller diagnos inte är en förutsättning för fastställandet av könstillhörighet.
Den skotska debatten berör med andra ord oss också, i synnerhet som lagstiftningen i Skottland har väckt mer uppmärksamhet än vår planerade lag.
FN-rapportör höjde varningens finger
I november kommenterade FN:s särskilda rapportör för mäns våld mot kvinnor, Reem Alsalem, den planerade skotska lagen i ett brev till den brittiska regeringen.
Enligt Alsalem beaktar den skotska regeringens lagförslag ”inte tillräckligt de specifika behov som kvinnor och flickor har i all sin mångfald, i synnerhet de som löper risk för manligt våld och de som har upplevt manligt våld, eftersom lagstiftningen inte innefattar några skyddsåtgärder för att säkerställa att förfarandet inte, så långt det rimligen kan garanteras, missbrukas av sexuella förgripare och andra våldsutövare”.
I höstas uttrycktes samma oro i debatten om translagen i riksdagen av sannfinländska riksdagsledamöter.
Mari Rantanen (Sannf) invände mot att även ”biologiska män som är pedofiler och massmördare” ska ges möjlighet att byta kön genom egen anmälan: ”Om de byter juridiskt kön, så har de rätt att delta i kvinnosport och komma in på flickornas omklädningsrum och bastu till exempel vid idrottsanläggningar”, rapporterade Svenska Yle i oktober.
Det är alltså inte transpersoner som väcker oro, utan män som kan tänkas utnyttja ett system som skiljer könstillhörighet från det medicinska.
Diskrimineringsexpert för lagändringen
Den oron anser FN:s oberoende expert mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet Victor Madrigal-Borloz vara obefogad. Han har – i motsats till sin FN-kollega Reem Alsalem – uppmanat det skotska parlamentet att godkänna den nya lagen.
”Transkvinnor hör till de mest smutskastade, röstlösa och stigmatiserade människorna på den här planeten”, konstaterade Madrigal-Borloz.
Enligt honom utgör godtyckliga hinder för juridiskt erkännande av könsidentitet ett ”direkt brott mot statens skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och de är per definition auktoritära och antidemokratiska”.
Till exempel människorättsorganisationen Justright Scotland och kvinnoorganisationen Engender gör som Madrigal-Borloz och förespråkar den nya lagstiftningen.
En titt på engelska fängelser
Eftersom motståndarna specifikt hänvisar till missbruk från sexualbrottslingars sida är det naturligt att titta på fängelsestatistik.
Enligt det brittiska justitieministeriets svar på en fråga i parlamentet fanns det den sista mars 2021 146 biologiska män som hade uppgett att de identifierar som kvinnor i fängelser i England och Wales, där man för närvarande kan meddela att man identifierar som det andra könet utan att det ändrar ens juridiska kön. (För den juridiska ändringen krävs, precis som tills vidare i Skottland, ett GRC-intyg och därmed en medicinsk diagnos.)
Av de här 146 fångarna hade ”färre än fem” placerats i kvinnofängelser. Av de resterande 142–145 fångarna avtjänade hela 87 ett straff för minst ett sexualbrott. Över hälften – hela 60–61 procent – av de manliga fångarna som identifierade som kvinnor utan GRC-intyg var alltså sexbrottslingar.
Om man ser på fängelsepopulationen som helhet var det ungefär 18 procent av fångarna i England och Wales som avtjänade domar för sexualbrott år 2021, visar justitieministeriets statistik. Av dem var långt över 90 procent män.
I transpersoners intresse att täppa kryphål
Två skotska parlamentariker tog för några dagar sedan fasta på frågan om sexualbrottslingar och lade fram ett ändringsförslag till det skotska lagförslaget.
Enligt förslaget måste en person som dömts för ett sexualbrott och därefter vill ha ett GRC-intyg först genomgå en riskbedömning. Om polisen beömder att risken för nya övergrepp är stor kan personens ansökan avslås.
Gillian Martin, en av initiativtagarna till ändringsförslaget, konstaterar enligt The Guardian att hon gärna vill se transpersoner få tillgång till ett GRC-intyg på ett värdigare sätt, men att hon oroade sig för ett eventuellt missbruk av systemet.
– Bara för att något är osannolikt betyder det inte att lagstiftningen inte ska minska den risken, säger Martin.
– Jag är också bekymrad över att transpersoner blandas ihop med sexbrottslingar i debatten, och det är ytterligare en orsak till att jag ville täppa ett kryphål och skydda dem på samma gång.