– I dag ber jag om ursäkt, sade Nederländernas premiärminister Mark Rutte.
Han bad om förlåtelse för ”den nederländska statens handlingar förr i tiden”.
Men trots det historiska beskedet är det många med förfäder som var slavar som anser att en ursäkt inte är gott nog – istället vill man se ekonomisk ersättning för generationell fattigdom.
Ekonomisk ersättning debatteras flitigt i till exempel USA, men Rutte sade tydligt efter dagens ceremoni att några direkta pengar in på slavättlingars bankkonton inte står på menyn.
Nederländerna inrättar istället en fond med startkapital på 200 miljoner euro, vars uppgift är att arbeta emot slaveriets följder, som ännu syns tydligt såväl i Nederländerna som i landets forna kolonier.
Väst- och ostindiskt imperium
Även om Nederländerna som en del kanske vet grundade det som kom att bli världsmetropolen New York, var – och är – det i betydligt varmare vatten som landets kolonialimperium blomstrade.
Från Afrika förde man slavar – ”som boskap”, som Rutte beskrev det – främst till Surinam, fram till 1975 en nederländsk koloni. Framgångsrika kolonier fanns också i form av öarna Curaçao, Aruba, Bonaire, Sint Maarten och Sint Eustatius. Alla öarna hör fortsättningsvis till Nederländerna.
Där det nederländska västindiska kompaniet (GWC) regerade i Karibien nådde landets ostindiska kompani (VOC) i södra och sydöstra Asien. Där exploaterades bland annat Goa, Sri Lanka och Indonesien. VOC är enligt vissa beräkningar världshistoriens rikaste företag.
Utöver dessa hade Nederländerna även kolonial verksamhet bland annat i dagens Sydafrika och Mauritius.
Belgisk kommitté inte överens, trots kunglig ursäkt
På samma gång som Rutte levererade sin verbala ursäkt lyckades Nederländernas grannland Belgien inte enas om ”rätt” sätt att be om ursäkt.
2020 inrättades en kommitté för att utvärdera landets koloniala historia, efter att Black Lives Matter-demonstrationer i landet krävde en offentlig ursäkt av staten.
Men kommittén medgav på måndagen att man misslyckats med att nå konsensus i tillvägagångssättet för en ursäkt. Belgien utnyttjade brutalt områden i Afrika som idag hör till Kongo-Kinshasa, Rwanda och Burundi.
Belgiska Fristaten Kongo är en av mänsklighetens mest omänskliga kapitel. Belgiska kungen Leopold II, i hemlandet i decennier hyllad som landsfader, roffade åt sig Kongo som en personlig koloni med löften om att ”civilisera” det massiva området.
Istället inrättade han en blodtörstig regim som var lika vinstbringande för honom som de var dödlig för de lokala folken. Först på senare år har Belgien och omvärlden börjat diskutera skräckväldet. Moderna uppskattningar på antalet döda under Leopolds välde varierar mellan 1,5 miljoner och 13 miljoner.
Samtidigt har Belgiens nuvarande kung, Philippe, personligen bett om ursäkt av kongoleserna. Han besökte Kongo i somras under landets 60-årsjubileum. Också andra belgiska kungligheter har uttryckt sitt stöd för en offentlig ursäkt.
Det hör inte till vanligheterna att forna kolonialmakter ber om förlåtelse för sina övergrepp på den afrikanska kontinenten, eller någon annan av kontinenterna heller för den delen.
Till undantagen hör förutom kung Philippe och Mark Rutte också åtminstone Danmark, som för fem år sedan bad om ursäkt av Ghana för sin slavhandel. Danskarna forslade slavar till Karibien från fortet Christiansborg mellan 1663 och 1851.
Den transatlantiska slavhandeln styrdes av europeiska kolonialmakter och pågick från början av 1500-talet till en bit in på 1800-talet. Uppskattningsvis 12 miljoner afrikaner frihetsberövades och skickades till Amerika, men många kom inte fram. Konsekvenserna av slaveriet anses av de flesta forskare leva kvar än i dag, i form av systemisk rasism och ekonomisk ojämlikhet mellan världsdelarna.
Källa: AFP, Encyclopædia Britannica, Wikipedia,