Sjöscouterna vid S:t Simons Sjöfararna i Pargas har som tradition att ordna julgubbsbesök på julen. Jockum Lundsten har själv varit med och ”julgubbat” i ungefär 10 års tid.
Lundsten berättar att det var lite av en chock när coronapandemin kom och scoutkåren insåg att de inte kan ordna julgubbsbesök som vanligt.
– Men vi löste det med att julgubben besökte folk digitalt eller utomhus, säger Lundsten.
I år ska det ändå bli en helt vanlig jul för julgubben.
– Det är nog tanken, vi har gått in med den inställningen i år. De familjer som jag pratat med har också sett fram emot att få fira en normal jul där julgubben faktiskt kommer in på besök och hinner sätta sig ner en stund.
Lundsten har blandade känslor om att kunna ”julgubba” som vanligt i år.
– Det har både en fin och en dålig sida. Det är roligt att få besöka familjerna igen och få sätta sig ner med dem en stund. Samtidigt är man lite orolig när man är inomhus eftersom det ofta är mycket ljusare inne än det är ute, och då måste man se till att barnen inte ser vem som är under skägget.
Första besöket beställdes redan i början av januari
Lundsten berättar att efterfrågan på julgubben har varit enorm i år.
– Vi fick den första bokningen i början av januari och i augusti började fler bokningar trilla in. För tre år sedan skulle vi inte ha varit fullbokade i det här skedet, men i år var vi fullbokade redan för flera veckor sedan.
För att julgubbens tidtabell på julen ska fungera så smidigt som möjligt krävs mycket förberedelser.
– Det blir mycket pusslande med kalkylark och kartprogram. Man måste räkna ut hur länge resorna tar och fundera vilken plats som är bäst att parkera renarna på. Det ska inte bli för bråttom och man ska också reservera tid för att julgubben ska få ta en liten andningspaus vid behov.
Är det något särskilt som man måste tänka på när man ”julgubbar”?
– Att man är där för familjens skull och att man är glad och trevlig. Ofta är det lite pirrigt inför det första besöket, men det brukar nog gå om väldigt snabbt. I det här skedet är man nog redan ganska varm i stövlarna och skägget, så att säga.
Efter ett par år av distans är det många som ser fram emot att få julgubben på besök igen. Men hur gör man med de barn som kanske är lite rädda för julgubben?
– Man får ta det lugnt och försöka ge en bild av att det inte är något farligt, utan bara en skäggig gubbe som har med sig en massa julklappar.
Roligt att få se hur olika familjer firar jul
Enligt Lundsten är det svåraste med att vara julgubbe, att föräldrarna kan ställa svåra frågor.
– Det kan bli en del skämtsamt småbråk och kuggfrågor om hur det kommer sig att du är på besök hos dem, när en karttjänst på nätet visar att julgubben är i Nya Zeeland.
Det bästa med att vara julgubbe är att få se hur olika familjer firar jul.
– Jag brukar säga att man är lite som en fluga i taket. Jag tycker det är roligt att se hur samma högtid i ett litet land som Finland kan firas på så många olika sätt.
Det är roligt att få besöka familjerna igen och få sätta sig ner med dem en stund.
Jockum Lundsten
Ett av de roligaste besöken som julgubbe var när Lundsten besökte en familj, där det visade sig att det inte fanns några snälla barn – bara snälla vuxna.
– De tyckte att julgubben var en rolig tradition för länge sedan och ville testa på det igen. Vi åt lite pepparkakor och drack glögg tillsammans.
Under den senaste veckan har det varit några plusgrader och regn i sydvästra Finland, och det kan bli en snöfattig och slaskig jul. Detta kan ställa till det för julgubbsbesöken som scoutkåren S:t Simons Sjöfararna i Pargas ordnar.
– Det kan vara väldigt halt på vägarna och i Pargas finns det många små sandvägar i varierande skick som kan medföra problem, så man får nog ha tungan rätt i mun. Det begränsade synfältet på grund av rekvisitan underlättar inte heller när man ska röra sig från en plats till en annan, säger Lundsten.