Det är en juldekoration som biskop Bo-Göran Åstrands son har tillverkat, och som betyder mycket för familjen.
– När man kommer från Jakobstad så tar man ju tro, hopp och kärlek med sig vart än man går, konstaterar han gemytligt.
Biskopen berättar att han lärt sig från tidigare misstag. I år hängde han inte upp dekorationen själv.
– Tack och lov har vi några av sönerna hemma som fixar det där. Första julen vi var här i Borgå tänkte jag att jag sätter upp de där men faktum var att de gick sönder. Jag tappade en av symbolerna, berättar Åstrand.
Till all tur kunde sonen reparera symbolen som gått sönder, så ingen större skada skedd.
Åstrand berättar att han hör till dem som tycker att man ska sätta upp julbelysningen ganska sent innan julen. Han är uppväxt på landet med mörka vintrar och tyckte om att se symbolerna lysa långt in i januari.
– Så min fru och jag har alltid en årlig diskussion om hur länge de ska hänga framme. Åtminstone naturligtvis över trettondagen och en bit in i januari, sen får vi se när vi plockar ner dem, säger Åstrand.
Sista förberedelserna inför jul
Det är den 23 december, dagen innan dagen med stort D. Åstrand har börjat morgonen med lite jobb, en koll över julbönen som han ska medverka i på julafton. På förmiddagen besöker han lokalradion för den här intervjun, sedan ska hemmet göras julfint.
– Nu på eftermiddagen så skulle jag tro att det är den sista städningen som väntar, det vill säga min bit i det hela, säger Åstrand.
En viktig etapp inför jul är att sätta sig ner och skriva en julhälsning till Borgå stift, som omfattar alla landets svenskspråkiga församlingar. Åstrand brukar meditera och reflektera en god stund innan han skriver.
– Det jag ville lyfta fram i årets hälsning var att vi får komma ihåg, tycker jag, att ingen jul blir fullständig och perfekt. Det kan den inte bli, för ingen av oss är heller perfekt. Det viktiga är att vi ser varann, har varann och värmer varann i dessa tider.
Biskopen tycker inte vi ska kräva av varandra att allt ska vara perfekt, för det skapar bara stress.
– Viktigare är att under de här dagarna påminna varandra om att det är bra att vi har varann.
Tid för tillbakablick
Inför jul och nyår brukar man ofta se tillbaka på det som varit. Åström tror inte det gångna året kommer att falla i glömska.
– Jag tänker på den 24 februari då Ryssland inledde sitt orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina, ett krig som ännu pågår.
Det här påverkar framför allt de som bor i landet och de som flyr, men även hela resten av Europa.
– Här tänker jag att det är oerhört viktigt att vårt land, också vår kyrka och många andra kyrkor och organisationer, ställer upp och hjälper rent konkret i den här situationen. Tittar vi framåt så finns det nog en oro inför den här vintern med tanke på priser och de utmaningar vi har i vårt eget samhälle, och de människor som ännu är ensamma efter pandemin. Här finns mycket att göra och visa omsorg om.
Det fanns mycket välvilja för Ukraina åtminstone i början. Hur upplever du att det är nu?
– Jag tänker som så att varje reportage som görs i media, där de här människoödena lyfts fram, är oerhört viktiga för att vi som lever här i det här samhället inte ska glömma vad som händer, säger Åstrand.
Han anser att de människor som drabbas värst av kriget behöver få ett ansikte och en röst. På det sättet hålls saken i våra medvetanden.
Samtidigt är det lätt att lamslås av allt det grymma och orättvisa som händer i världen.
– Jag följer med rapporteringen och diskuterar med människor som har engagerat sig. Jag får också hälsningar på e-posten av människor som undrar hur Gud kan tillåta det här och hur vi ska förstå det i ett större sammanhang, berättar Åstrand.
Av trion tro, hopp och kärlek är det kanske hoppet som kyrkan betonar mest just nu.
– Här gäller det att både be och arbeta för att hålla hoppet levande. Hoppet kan inte bara vara ord, det behöver vara konkreta insatser. När konkreta insatser går hand i hand med bönen, omsorgen och omtanken, då finns det på riktigt hopp inför det kommande året.