Strömmingen i Bottenhavet har repat sig en aning, jämfört med år 2021. Då var de större strömmingarna rekordmagra, jämfört med tidigare årtionden. Det visar de provtrålningar, som forskningsfartyget Aranda har genomfört i Bottenhavet i flera års tid.
– Strömmingen har återhämtat sig till en del. De större och medelstora strömmingarna var fortfarande magra, men inte så magra som år 2021. Det säger specialforskare Jari Raitaniemi vid Naturresursinstitutet (Luke).
Även i Åbolands skärgård lade fiskare märke till den exceptionella hösten. Yrkesfiskaren Rabbe Stenström har fiskat strömming på Kimitoön sedan 1980-talet.
Han beskriver också höstens fångst som ovanlig, då feta, romfyllda strömmingar fastnade i hans nät. Vanligtvis är det ont om stor strömming i Åbolands skärgård.
– Det var en riktig överraskning, säger Stenström.
Kaj Mattsson, verksamhetsledare vid Åbolands fiskarförbund bekräftar att det råder brist på stor strömming i Skärgårdshavet. Trålfiskarna har ändå inte haft problem med att fylla sin strömmingskvot i Åbolands skärgård.
– Det har funnits bra mängder mindre strömming speciellt i de södra delarna av Skärgårdshavet, konstaterar Mattsson.
Klimatförändringen utgör ett hot mot strömmingen på lång sikt
Enligt forskare vid Åbo universitet och Finlands miljöcentral har Östersjön blivit varmare, samtidigt som salthalten minskar. Det skriver Yle Uutiset.
Klimatförändringen kan ha stora konsekvenser för strömmingen på lång sikt. Strömmingen är en nyckelart i våra havsområden och en viktig länk i ekosystemet. Den är också viktig för exempelvis gråsälen och den överlägset viktigaste fångstfisken för oss.
En varm sommar gynnar strömmingens möjligheter att föröka sig, men varmare vatten kan också minska mängden föda för strömmingen. En för låg salthalt är skadlig för strömmingen, säger forskare Jari Raitaniemi.
– Det första området som i så fall drabbas är Bottenviken. Samtidigt kommer troligen siklöjan att öka där, eftersom den trivs i sötare vatten, säger Raitaniemi.
Även i Sverige har yrkesfiskare slagit larm om mindre strömmingsfångster, vilket har lett till brist på surströmming.
Största delen av den strömming som fångas används inom industrin och renodlas exempelvis till djurfoder. Endast en bråkdel äts av människor.
Mängden strömming går i cykler
År 2021 var alltså ett mycket dåligt år för den stora strömmingen i Bottenhavet. Enligt Raitaniemi är det de stora och mellanstora strömmingarna, som har varit undernärda. De små strömmingarna har varit i gott skick.
Enligt Rabbe Stenström har läget försämrats år för år för de yrkesfiskare, som håller på med skötfiske - alltså fiskar strömming med hjälp av nät. Enligt honom försämrades läget i mitten av 1990-talet.
– Under de senaste åren har det inte egentligen funnits någon lekfisk. Men små strömmingar och vassbuk finns det gott om.
Orsaken till att strömmingen har blivit magrare är bristen på föda, säger Jari Raitaniemi. Strömmingen äter djurplankton och små kräftdjur, såsom pungräkor.
I Östersjöns huvudbassäng tävlar strömmingen om födan med skarpsillen, eller vassbuken. Strömmingen är magrare under de år, som det finns stora mängder ung vassbuk.
Mängden föda varierar från år till år och eftersom strömmingen nu var snäppet fetare, så tyder det förhoppningsvis på att mängden föda kan ha ökat, säger Raitaniemi.
Väljer strömmingen andra vatten?
Enligt Raitaniemi har mängden strömming minskat i Bottenhavet under de senaste åren jämfört med början av 2010-talet. Därför är det speciellt att strömmingarna har magrat, trots att färre strömmingar tävlar om födan, säger han.
Även i Östersjön har mängden strömming minskat. Fångsten har varit på en rätt god nivå i Finland, samtidigt har kvoterna för strömmingsfisket minskat.
Mängden bytesdjur varierar och det är orsaken till att också skicket på strömmingen varierar från år till år, säger Raitaniemi. Det är alltså inte i sig ett avvikande fenomen att mängden och skicket på strömmingen varierar.
I början av 2000-talet växte strömmingen i en långsam takt, men läget förbättrades på 2010-talet. År 2021 var tillväxten dålig och de stora strömmingarna magra, konstaterar Raitaniemi.
Men finns det en risk för att strömmingen försvinner från våra havsområden?
Enligt Jari Raitaniemi är salthalten i havet en nyckelfråga. För tillfället är salthalten i Bottenhavet drygt fem promille. Om den sjunker till under fyra promille så har strömmingen svårt att föröka sig.
– Om salthalten minskar märkbart under de följande hundra åren, ja då minskar också strömmingen.
