Helsingfors stad har sedan 2020 haft som målsättning att utbilda alla lärare i antirasism.
De här kurserna har nått över 80 % av den svenskspråkiga personalen i grundskolor och gymnasier i Helsingfors uppskattar man på fostrans- och utbildningssektorn i Helsingfors.
Vera Lindén undersökte om antirasismkurserna ändrar på skolornas vardag i sin kandidatavhandling i statskunskap. Hon gjorde en enkät till ledningsgrupperna i alla svenska grundskolor i Helsingfors.
Få såg ändring eller effekt
Det var få i skolornas ledningsgrupper som ansåg att antirasismkurserna har ändrat på skolkulturen. Av dem som svarade ansåg 30 % att antirasistisk verksamhet inte har haft en större effekt på vardagen i deras skola, medan över hälften svarade att de inte kunde säga.
– Det är det svårt att avgöra om kurserna har burit frukt, och hur de borde se ut för att ha effekt på elevernas liv och på personalen, säger Vera Lindén.
Lindén är nu politices kandidat och arbetar som flerspråkig handledare i skolor i Helsingfors.
Innan Lindén blev anställd i Helsingfors skolor har hon varit med och hållit verkstäder och kurser för elever och lärare. Då arbetade hon för en förening inom tredje sektorn.
– Den som kommer in som utomstående i en skola får inte en tillräckligt bra bild av relationerna mellan elever, eller mellan elever och lärare. Under en kurs på två eller tre timmar finns det inte tid att sätta sig in i vilka problem som finns i skolan, eller hur man borde jobba vidare med kommunikation, sammanfattar Lindén.
“Svårt för enskilda att ändra på verksamheten”
Ida Hummelstedt är pedagogie doktor och forskar i rasism och antirasism vid Helsingfors universitet. Hon har också själv utvecklat antirasismkurser och utbildat lärare i skolor i Helsingfors och i Åbo.
– Det räcker inte med enstaka utbildningar. Det skulle behövas flera kurser, så lärarna lär sig nya sätt att tänka och att ifrågasätta, och sedan hinner överväga vad de själva kan göra. Lärare och annan skolpersonal kan behöva handledning, säger Hummelstedt.
Hummelstedt ser det som viktigt att en stor andel av personalen har gått utbildningen samtidigt. När hon själv höll uppföljande kurser för personal i skolor och daghem i Helsingfors var det relativt få som deltog.
– Det blir för svårt för en enskild person i en skola att få till stånd ändring i verksamhetskulturen. Hela personalen behöver göra upp en handlingsplan för hur man går till väga när någon säger något rasistiskt, och för hur man lägger upp undervisning, läromaterial och gruppindelningar så att de inte förstärker rasistiska strukturer.
”Arbetet fortsätter och fördjupas”
Niclas Rönnholm som är chef för den grundläggande utbildningen i Helsingfors säger att antirasismkurserna har varit ett startskott.
– Arbetet fortsätter med stöd av den i skolan, och i detta stöder våra sakkunniga personalen. Vi har satsat mycket på de första kurserna, som var obligatoriska, säger Rönnholm.
Han tillägger att skolornas sakkunniga, lärare i svenska som andra språk, lärare i förberedande undervisning och flerspråkiga handledare stöder och handleder personalen i antirasismarbetet.
Heidi Halkilahti, pedagogisk expert vid Helsingfors stad, säger att avsikten med antirasismkurserna har varit att göra personalen uppmärksam på att rasism existerar och att ge dem begrepp för diskussioner.
– I framtiden planerar staden en återkommande antirasismkurser som man önskar ska åstadkomma förändring i handlingssätt och attityder. Dessutom ska personalen delta i dialoger och diskussioner i skolan.
Ingripa snabbt viktigt om det sker trakasserier
Den här veckan har Svenska Yle berättat om Carlene Mutiganda i Vasa övningsskola, som råkade ut för rasistiska trakasserier när hon gick i högstadiet. I hennes fall handlade det om andra elever som använde n-ord.
– Om det har skett rasistiska trakasserier i en skola, måste de vuxna tala med eleven själv och diskutera hur man ska ta upp det. Det är viktigt att tala enskilt med dem som drabbas eller dem som har trakasserat, säger Hummelstedt.
Dessutom är det viktigt att ta med hela klassen i det hela, att diskutera på ett större plan.
– Om man inte visar motstånd skapar det normen att det som har skett är okej, säger Hummelstedt.
Elever kan tas med i det antirasistiska arbetet, de kan lära sig att göra motstånd och ställa sig på den utsattas sida.
I Carlenes fall redde man på Vasa övningsskola inte ut trakasserierna med vare sig Carlene eller förövarna. I en första kommentar 2020 sa rektor Elisabet Backlund-Kärjenmäki: “Jag hoppas och tror att vi inte har rasism i vår skola.”
Nu säger Kärjenmäki att skolan tar trakasserier och mobbning ”på största allvar" men att skolan trots förebyggande arbete och hantering av case ”aldrig kommer att bli färdig eller perfekt”.
“Många tänker att rasism hör till det förgångna”
Både Vera Lindén och Ida Hummelstedt säger att det finns personer i skolorna som blir provocerade av termen rasism. Antirasism är därför ett känsligt tema.
– Många finländska lärare vill tänka att rasism är något från det förgångna, att vi inte delar in människor i raser längre. De utgår från att alla lärare är neutrala och att skolan är jämlik, säger Hummelstedt.
Hon definierar rasism som förtryck som baserar sig på ras, och ras är ett begrepp som är socialt och politiskt konstruerat, det har ingen biologisk grund.
– För att kunna arbeta med antirasism måste vi först erkänna att rasism finns, och då måste vi krossa glansbilden vi har av skolan. Det kan kännas skamfullt, säger Hummelstedt.
Hon tillägger att rasism kan vara mera än glåpord. I skolorna finns det också strukturell rasism och en vithetsnorm, man utgår från att det normala är att vara vit och finländare. Det kommer fram i många undersökningar att skolans personal tillskriver elever med utländsk bakgrund vissa egenskaper, eller avråder dem från att söka sig till gymnasiet eller universitet.
Mörkertalet kunde bli mindre
Vera Lindén arbetar som flerspråkig handledare bland annat med att få barn från en icke-vit bakgrund att känna sig hemma i skolan och att stödja personalen i att inkludera dem. Hon säger att det sker trakasserier bland elever som lärarna inte får kännedom om.
– Det finns säkert ett stort mörkertal. Jag har haft elever som anförtrott till mig att de blivit utsatta för rasism, men inte vill att jag ska föra det vidare. Då är det viktigt att förklara för eleven att jag har ansvar för att reda ut situationen, säger Lindén.
I ett sådant fall diskuterar hon hur hon ska gå vidare så att det känns tryggt för eleven. Det är viktigt att låta elever öva sig på att konfrontera varandra på ett sakligt och respektfullt sätt.
– Om man kontinuerligt jobbar med det här och öppnar upp diskssionskulturen, så tror jag att mörkertalet så småningom ska minska, säger Lindén.
Formuläret har stängts.