Vid åstranden i Åbo, alldeles granne med Åbos huvudbibliotek finns en omstridd skulptur av den ryska kejsaren Alexander I som diskuterar Europas framtid tillsammans med Sveriges kronprins Carl Johan Bernadotte. Skulpturen symboliserar hur de här två viktiga ledarna möttes i Åbo år 1812. Under det här mötet blev det klart att Sverige för gott gick med på att inte försöka få Finland tillbaka av Ryssland.
Nu skulle många Åbobor gärna göra samma sak med den här skulpturen som man gjorde med den omstridda bysten av Lenin – nämligen plocka ner den och gömma bort den i någon dammig lagerlokal.
Vad man borde göra med den här skulpturen har förorsakat en livlig debatt och det diskuterades också i torsdagens Slaget efter tolv.
Där deltog Tom C Bergroth som är tidigare amanuens vid Åbos museicentral och expert på heraldik, Johanna Wassholm, docent i Rysslands och Nordens historia vid Åbo Akademi, Lars Berggren som är Nordens främsta expert på monument och dessutom Kaj Wallenius som hör till de Åbobor som vill få bort skulpturen så fort som möjligt.
Wallenius säger att orsaken är mycket enkel.
– Man kan med all orsak se den här statyn som kom till Åbo på ryskt initiativ, betalades med ryska pengar och skapades av en rysk konstnär som ett sätt för Putins regim att markera sitt revir. Han har ju många gånger sagt att han vill återställa Tsarrysslands gränser så att även Finland skulle höra dit.
Wallenius menar att den rätta platsen för den här skulpturen är det kommande historiska museet i Åbo.
Johanna Wassholm säger att som historiker tycker hon att skulpturen av Alexander I och Carl Johan Bernadotte är mer problematisk jämfört med bysten av Lenin.
– Men som historiker anser jag att man alltid ska vara väldigt restriktiv med att radera bort spår av det förflutna från omgivningen. Jag tycker också att det kan finns spår kvar som inte är så bekväma.
Ett systemetiskt spridande av revir
Lars Berggren är professor emeritus i konstvetenskap vid Åbo Akademi och numera verksam som forskare i Lund. Han är Nordens främsta expert på monument och deras betydelse.
Berggren konstaterar att man kan se på skulpturen på två helt olika sätt. För oss i väst är det ett ganska oförargligt historiskt minnesmärke över en historisk händelse och ett offentligt konstverk. Men så ser man inte på monument i Ryssland, säger Berggren.
Jag var där då skulpturen invigdes. Jag tyckte det var mycket obehagligt
Lars Berggren
– Det här är ett monument. Ett monument är aldrig konst var som helst, utan det viktiga är att ett monument hyllar en person, en ideologi eller en nation. Dess avsikt är att påverka och påminna betraktaren om olika saker. Det är en uppmaning till respekt, en markering av närvaro, inflytande och makt.
Berggren säger att monument fortfarande ses som en revirmarkering i Putins Ryssland.
– Det är en bekräftelse på och påminnelse om Finlands tillhörighet till Ryssland, säger Berggren.
Han säger att Ryssland sedan Putin kom till makten år 1999 systematiskt har markerat sitt revir genom att placera ut ett hundratal statyer i många länder, främst i Rysslands så kallade intressesfär.
– De finns till exempel i Kiev, i Odessa i Ukraina, i Moldavien, i Afrika, i Madrid, i Rom, i Seoul och så vidare. Alla har kommit till under Putins regim.
Berggren säger att han lade märke till detta i ett tidigt skede, att det pågick en veritabel monumentkampanj på bred front för att Ryssland skulle markera sitt revir.
– Jag kan inte låta bli att koppla ihop monumenten i Mariehamn och Åbo med de här strävandena, säger Berggren.
Mariehamn och Åbo har fått varsin rysk statygåva inom ett år
Andrej Kovalchuk som har skapat den nu aktuella skulpturen i Åbo har skapat en annan staty i Finland också – nämligen statyn över den ryska kejsarinnan Maria Alexandrovna på stadshusbacken i Mariehamn. Statyn gavs som en gåva av Ryssland och var en del av firandet av Mariehamns 150-årsjubileum.
Ett år senare fick Åbo sin statygåva.
– Jag var där då skulpturen invigdes. Jag tyckte det var mycket obehagligt. Jag såg att något pekade framåt och så var det ju också, konstaterar Berggren.
Tom Bergroth håller med om att Ryssland sysslar med revirtänkande.
– Det ser man ju tydligt i Putins tal från år 2002, vilket sedan eskalerar till talet som han höll i München 2007. Man vill skjuta fram sina positioner. Men jag ser ändå monumentet mer som ett historiskt minnesmärke, konstaterar Bergroth som i insändarspalter har försvarat att skulpturen borde få stå kvar på sin plats vid åstranden.
Johanna Wassholm konstaterar att statyresandet med politiska syften fortsätter i Ryssland.
– I veckan reste man igen ett monument över Stalin i Volgograd. Tidigare reste man också monument över Ivan den förskräcklige för att framhäva det här att Ryssland behöver en stark ledare och ibland innebär det också grymhet, säger Wassholm.
Du kan lyssna på hela diskussionen i Slaget efter tolv genom att trycka på länken högst upp.