Jordbävningen i Turkiet och Syrien väcker förtvivlan bland närstående, men också kritik mot myndigheterna: ”I mina ögon har man inte lärt sig någonting”

I Syrien har jordbävningen drabbat en redan söndersliten region, och infrastrukturen är skör efter många år av bombningar.

Pargasbon Bushra Aasar kom till Finland från Syrien i december 2014 och hon har många anhöriga i det jordbävningsdrabbade området i Syrien. Hennes föräldrars hus har delvis rasat samman på grund av jordbävningen, och just nu bor föräldrarna i en skola.

– Det finns inte mat, ingen el, inte ens hus, och det är kallt. De känner sig hela tiden osäkra eftersom det fortfarande kan uppstå flera jordbävningar. Men åtminstone är de vid liv, säger Aasar om sina föräldrar.

Aasar säger att det är tungt att följa med vad som händer i Syrien och Turkiet just nu. Sociala medier fylls av bilder som visar hur allvarlig situationen är.

– Jag vill egentligen inte titta, men det kommer emot en massa bilder på Facebook och TikTok. Situationen gör en gråtfärdig, säger Aasar.

Öppna bildvisare

I Syrien har det pågått krig i många år, och Bushra Aasar beskriver landet som mycket osäkert. Området som drabbats av jordbävningen kontrolleras av oppositionsstyrkor och många som befinner sig i regionen är flyktingar.

Hon berättar att byggnaderna i området har varit i dåligt skick redan innan jordbävningen på grund av kriget. Många byggnader har blivit bombade och det är mycket som man aldrig har hunnit reparera eller bygga upp igen.

– Det krävs inte mycket för att byggnaderna ska rasa, det räcker att det skakar lite för att de ska falla ihop. Det kan dröja många år innan man lyckas reparera skadorna, säger Aasar.

”Traumat kommer tillbaka”

Åbobon Hülya ”Hissu” Kytö flyttade till Finland från Turkiet på 1970-talet och hon är mycket kritisk till Turkiets hantering av jordbävningen. Kytö åkte själv till Turkiet för att hjälpa jordbävningsoffren under den senaste stora jordbävningen år 1999, och hon säger att nyhetsrapporteringen under de senaste dagarna påminner henne om det som hände för 20 år sedan.

– Jag fick en underlig känsla och tänkte ”hjälp, händer det här igen”. Minnena, eller kanske snarare traumat, kommer tillbaka.

Kytö berättar att det hon bevittnade under jordbävningen på 90-talet har varit svårt att glömma, och minnesbilderna är fortfarande tydliga. Hon beskriver bland annat hur hon såg kroppar som flöt på vattenytan vid ett strandhotell som hade kollapsat i vattnet.

– Grävmaskinerna slutade inte gräva och då och då kom händer och allt möjligt annat fram ur rasmassorna. Om det dök upp möbler eller köksredskap så rusade folk fram för att ta det, man hade ju ingenting kvar, säger Kytö.

Öppna bildvisare

Kytö säger att man inte har lärt sig någonting i Turkiet efter jordbävningen i Izmit 1999, som skördade nästan 20 000 liv. Hon säger att man fortfarande ersätter material med billigare och mindre säkra alternativ och att byggherrarna tjänar pengar på bekostnad av säkerheten.

– När det här hände senast så pratade staten om att de ska bygga på ett annat sätt och att man inom utbildningen ska satsa på säkerhetsaspekten för att undvika att det här händer. Men trots det här gör man fortfarande samma fel, i mina ögon har man inte lärt sig någonting, säger Kytö.

Efter jordbävningen 1999 instiftades också till exempel en jordbävningsskatt i Turkiet, men regeringen har inte varit tydlig med hur pengarna har använts.

Kytö funderar fortfarande på om hon ska åka till Turkiet för att hjälpa jordbävningsoffren också den här gången.

– Jag överväger saken på allvar. Jag är inte särskilt ung längre, men vi får se.