– Det här är en gåva till alla Lovisabor och till hela världen, säger kultur- och turismkoordinator Nina Wiklund när hon stolt presenterar tröjan för pressen.
Det gemensamma projektet fick sin början när Wiklund råkade se en bild av tröjan som Tuija Klaus lagt ut på Facebook.
– Det var som svaret på en önskan, jag hade nämligen funderat en tid på att det skulle vara fint om vi skulle ha en egen ylletröja, berättar Wiklund.
Wiklund tog kontakt med Tuija Klaus och frågade om hon kunde tänka sig att ta sig an uppgiften att skriva ett mönster för tröjan åt staden, och det gjorde hon. Lite senare publiceras också mönster på sockor, vantar och en mössa med samma design.
– Sedan är det förstås fritt fram för vem som helst att låta fantasin flöda och göra vad man vill. Det är det som är så roligt med en modell, att alla kan göra sina egna versioner, säger Wiklund.
Stickning har länge varit en kär hobby för Klaus men det här är första gången hon skrivit ett eget mönster.
– Det var intressant. När Nina kontaktade mig och frågade mig om jag kan göra ett mönster så tänkte jag att det aldrig kommer att lyckas men att jag åtminstone ska försöka, berättar Klaus.
Klaus jämförde med andra mönster, studerade och räknade maskor. Det tog några veckor men till slut blev mönstret klart.
Tröjan kan stickas i storlekarna XS–XL. Stickmönstret finns att hämta på Lovinfo i tryckt format och så kan det laddas ner från stadens webbplats. Instruktionerna för den minsta storleken finns bara på nätet, den hann inte med på de tryckta mönsterbeskrivningarna.
Tröjan stickas nerifrån upp på fyra och fem millimeters rundstickor och strumpstickor. Garnet är av en grovlek som är lätt att få tag på av olika märken och i olika prisklasser. Klaus uppskattar att yllegarnet till hennes egen tröja, prototypen som hon kallar den, kostade omkring 60 euro.
De första som fick testa att sticka tröjan, förutom Klaus själv förstås, var Wiklunds kollegor Tuija Niemeläinen och Mireille Nygård. De blev båda intresserade av stickning under coronatiden och Nygård berättar att hon stickade sin första tröja, Strömsötröjan, förra sommaren.
Både Nygård och Niemeläinen tycker mönstret till Lovisatröjan var lätt att följa.
– Det var lätt att sticka den här, säger Nygård och berättar att det tog henne ungefär en veckas kvällar att bli klar.
Tröjan gav mersmak. Bara Nygård får Lovisavantarna klara så är det sockornas tur.
– Jag lär alltid ha ett projekt på stickorna, konstaterar hon.
Stadens hantverkshistoria lever vidare
Wiklund är extra glad och lycklig den här dagen då hon får presentera tröjan för världen. Hon tycker det är fint att stadens historia syns i tröjans dekorationsmönster.
Lovisadropparna är stadens specialitet, en sorts droppformad dekoration som finns runt fönsterbågarna på många hus från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Dekorationerna behöver inte vara just droppformade, det finns också till exempel salmiakfigurer. De är gjorda av kringresande snickare som representerade den gustavianska stilen. Även österut, i S:t Petersburg, finns liknande dekorationer.
– Jag önskar att kunna samla ihop flera adresser så att vi skulle kunna göra en karta. Nu när man sett den här Lovisadroppen på tröjan och vet att inspirationen kommer från pilastrarna så vill man också gå omkring och bonga de andra Lovisadropparna. Jag tror det kommer vara roligt att lyfta blicken och titta på de vackra husen vi har i Lovisa, säger Wiklund.
Det var just vad stickmönstrets upphovskvinna Tuija Klaus gjorde då hon kom på idén till tröjan.
– Jag har ju stickat hela mitt liv och jag gjorde isländska tröjor på vintern när det var coronatider och man inte kunde göra annat. På min kvällstur med hunden går jag förbi pilastrarna varje dag. Jag tittade på fönstren och mönstren och tänkte att jag måste försöka göra det till en tröja, berättar Klaus.
Under coronatiden har handarbete och särskilt stickning fått ett uppsving. Det är redan några år sedan det populära mönstret till Strömsötröjan publicerades, och vissa andra städer har liksom Lovisa skaffat en egen tröja. I Pyttis pågår som bäst en omröstning om vilken av tio kandidater som blir Pyttis egen ylletröja.
Strömsötröjan har redan nämnts ett par gånger i artikeln och den är förmodligen bekant för en stor del av stickarna i Finland och särskilt Svenskfinland.
– Med kärlek utmanar vi nu Strömsötröjan för här kommer Lovisadroppar-tröjan! utbrister Wiklund.
Stickmönstret kommer att visas upp på olika mässor som Lovisa medverkar i, och förstås ska tröjan vara med på bostadsmässan i sommar. De som besöker bostadsmässan kan delta i en utlottning där priset är en Lovisadroppar-tröja stickad i önskad storlek.
Som av en lycklig slump ska bostadsmässområdet dessutom få ett offentligt konstverk som också heter Lovisadroppar.
I höst ordnar Lovisa medborgarinstitut en kurs där deltagarna stickar Lovisatröjan. Vill man börja med ett lite mindre projekt kan man till exempel sticka Lovisasockorna, eller varför inte hela kollektionen om man är riktigt snabb.
På sociala medier hittas bilder på Lovisatröjan under taggarna #lovisadroppartrojan och #loviisapisaratneule.
