”Roxanne, you don’t have to sell your body to the night”, sjöng The Police – du behöver inte sälja din kropp, tröstar bandet.
– Det här är något som jag och mina kolleger hela tiden måste tjafsa om med sådana utanför branschen: ingen säljer sig själv. Ingen säljer sin kropp mer än någon annan som gör fysiskt jobb. Vi säljer tid, expertis och tjänster, säger Tiia Forsström, sexolog och sexarbetare.
Men samtycke ska ges separat, varje gång. Det påpekar de sexarbetare som Svenska Yle har talat med.
Vad menas med termen ”sexarbete”?
– Det omfattar hela utbudet inom erotikbranschen, men utgår från att en kund köper tjänster som ger hen sexuell njutning. Det kan till exempel vara massage, uppvisningar, BDSM-sessioner, videochattar, eller full service, alltså fysiskt könsumgänge mellan säljaren och köparen, säger Tiia Forsström.
Ingen säljer sig själv. Sexarbetare säljer tid, tjänster och expertis
Tiia Forsström
Det är värt att nämna att många sexarbetare prövar sig fram inom branschen och säljer olika tjänster under sin karriär, fortsätter hon.
Definitionen på ”sex” har traditionellt haft stort fokus på penetrerande samlag mellan två parter, medan sexualitet i verkligheten är betydligt mer nyanserat – därför finns det också olika typer av sexarbete.
En vanlig missuppfattning beror på att flera separata fenomen blandas ihop. Sexarbete, koppleri och människohandel blandas ofta ihop med varandra fast de automatiskt inte har med varandra att göra – men lagstiftningen gör hela situationen grumlig och svårnavigerad.
Termen ”sexarbetare” finns inte definierad någonstans, men den har etablerats i vardagsspråket på den senaste tiden. Tidigare användes ”sexarbetare” som en term endast för full service-arbetare, men den har nu börjat användas av en mer varierad skara inom sexbranschen.
– En del kolleger inom branschen vill inte kallas för sexarbetare av olika orsaker och de ska inte heller tvingas till det. En utomstående ska inte få ta en persons agens ifrån hen, säger Forsström.
Där självbestämmanderätten kommer först
Sedan den nya samtyckeslagen steg i kraft vid årsskiftet har antalet sexuella trakasserier som anmäls till polisen fördubblats, och den nya translagen röstades igenom för bara några veckor sedan.
Självbestämmanderätt och vikten av samtycke är alltså bekanta koncept.
– Många av mina kolleger har tidigare arbetat inom andra branscher, men upplever att det inom sexbranschen som självbestämmanderätten uppfylls. Du får fritt välja dina priser, arbetstider, kunder och tjänster, säger Tiia Forsström.
Jenna Wahlstén har arbetat i sexbranschen sedan år 2019 och fungerar nu bland annat som eskort och sexualutbildare. För henne är det ett naturligt val att arbeta inom branschen.
– Det jag skulle vilja att folk förstår om mitt jobb och om sexarbete överlag är att vi själva väljer våra kunder. Visst har en del bättre förutsättningar att välja än andra, beroende på hurdan ekonomisk press man är under, säger Wahlstén.
Personer utan ekonomiska stödfunktioner målas in i hörn och det gäller också för sexarbetare som inte har ett ekonomiskt skyddsnät. Då blir man lätt desperat och bryter mot sina personliga gränser eller värden – men Wahlstén påpekar att det samma gäller för många lågavlönade och fysiskt tunga arbeten.
Samtidigt erbjuder sexbranschen en möjlighet att ta sig ur ekonomisk osäkerhet.
– Det här är en bransch man kan börja jobba i utan direkt utbildning. Den enda andra branschen jag kan tänka på där man kan jobba utan någon som helst skolning i Finland är som politiker, säger Jenna Wahlstén.
Hon säger också att det är lite missvisande att prata om att någon ”frivilligt” arbetar inom sexbranschen, fast det finns stor skillnad på sexarbete och offer för människohandel eller koppleri.
– Vem arbetar egentligen bara av rena godhetens skull? Alla vill tjäna pengar för att klara sig och ha det bra, säger Wahlstén.
Det finns en massa missförstånd om branschen och mycket misinformation
Wilhelmiina Lahdenperä
Det gör till exempel Wilhelmiina Lahdenperä. Hon producerar erotiskt innehåll online, huvudsakligen till plattformen Onlyfans, och hon kallar också sig själv sexarbetare.
Lahdenperä trivs med att få arbeta kreativt och responsen är för det mesta positiv och konstruktiv, speciellt på Onlyfans. Det är utanför plattformen som nackdelarna kommer emot.
– Det finns en massa missförstånd om branschen och mycket misinformation. Stigmat är det värsta. Är man fundersam kan man ta reda på, och sakligt får man alltid fråga om man undrar över något, säger hon.
Men många är inte sakliga.
– En del potentiella kunder vill bryta mot ens personliga gränser, och det är väldigt frustrerande, säger Jenna Wahlstén.
Vem köper sex?
I samband med den här artikeln har Svenska Yle inte hört någon som öppet medger att hen har köpt sex, men sexarbetarna berättar att de flesta kunder är respektfulla och helt vanliga människor som söker sig till proffs på samma sätt som man besöker frisör för att klippa håret – för att få hjälp av en sakkunnig.
Pris, längd och innehåll bestäms på förhand, och nyckelorden är kommunikation och samtycke.
Fast fördomarna mot sexarbetarna själva minskat något under de senaste åren är sexköparna fortfarande dolda, och det har sexarbetarna förståelse för.
– Den nuvarande lagen är mycket vrickad, för den stigmatiserar sexköparen, våra klienter, mer än oss, säger Wahlstén.
Det här är en bransch man kan börja jobba i utan direkt utbildning. Den enda andra branschen jag kan tänka på där man kan jobba utan någon som helst skolning i Finland är som politiker
Jenna Wahlstén
Det finns ändå ett undantag, och det är om en person med tillräckligt grov funktionsvariation köper sextjänster. Ifall en sådan person vill ge utrymme åt sin sexualitet men upplever det knepigt att hitta en sexpartner, är sexköp ett praktiskt alternativ för hen – och för en utomstående känns det här kanske inte så tabu.
– Det är ett intressant tankeexperiment – när blir en sexköpare farlig och utnyttjande? Hur otroligt ableistisk (red. anm. fördomar om, särbehandling av och utestängande av personer med funktionsnedsättning) är inte tanken att en person som till exempel är rullstolsburen ”kan tillåtas” att köpa sex, säger Tiia Forsström.
Det är också svårt att marknadsföra sexuella tjänster. I Finland är det olagligt att marknadsföra sexuella tjänster på offentliga platser, och flera sociala medier känner igen och begränsar användningen av potentiella nyckelord som används när sexarbetarna försöker marknadsföra sin verksamhet.
Det skulle vara till allas fördel om rätta namn och termer kunde användas, men det är inte möjligt i nuläget, säger Jenna Wahlstén.
– Det är inte ett problem att det finns synonymer, men när det inte finns någon gemensam uppfattning om vad termer egentligen betyder så blir det ju omöjligt att diskutera, säger hon.
Horarkin
Fast hela sexbranschen är stigmatiserad – så till den grad att många inom den inte öppet berättar vad de arbetar med – finns det också varierande grader av partiskhet inom branschen. Det kallas för horarkin.
Enligt den modellen placeras de som har könsligt umgänge mot betalning (full service-sexarbetare) längst ner, medan de som har minst direkt kontakt med kunderna placeras högre upp.
Modellens ursprung är oklar och det finns olika versioner, men ursprungligen härstammar den troligen från USA.
Som koncept är horarkin inte väldigt etablerad i Svenskfinland, och det kan bero på vår relation till Sverige.
På grund av vårt västra grannlands förbud mot sexköp, står alla former av sexarbetare lite utanför samhället där. Eftersom vi på grund av det gemensamma språket ofta lånar termer och får influenser från den svenska diskussionen, kan det här påverka hur progressiv och inkluderande diskussionen kring till exempel sexarbete är i Svenskfinland.
I den finskspråkiga allmändiskussionen har horarkin nämligen tagits upp och analyserats.
Horarkin illustrerar hur många lager skam och fördomar en sexarbetare upplever direkt hänger ihop med hurdant arbete hen gör.
Men också här handlar det om självbestämmanderätt.
”Det handlar inte om sexarbete, utan om sex”
– Det finns ett antagande att jag och mina kollegor mer eller mindre är offer. Folk uttrycker ofta sin oro över oss, men skulle aldrig bemöda sig att fråga vad vi tycker. Det är otroligt kränkande, säger Tiia Forsström.
När det kommer till kritan handlar den negativa attityden till sexarbete inte om arbetet i sig, utan om sex. Sexualitet är något så intimt, individuellt och känslosamt att det går under huden, säger hon.
– Ingen annan bransch ställs mot argumentet ”jag skulle aldrig kunna föreställa mig att göra det”. Ingen frågar byggarbetare hur de täcks jobba inom sin bransch för att det förekommer människohandel där också, säger Forsström.
Folk uttrycker ofta sin oro över oss, men skulle aldrig bemöda sig att fråga vad vi tycker. Det är otroligt kränkande
Tiia Forsström
Hon menar att vi i diskussionen om sexarbete återvänder till hur skrämmande kraft det handlar om när vi pratar om sexualitet, och då kommer vi också in på hur otroligt starka normer som vi har byggt runt sexualiteten och uttryckandet av den.
Jaana Kauppinen vid intresseorganisationen Pro-tukipiste håller med. Det är lätt att projicera ens egna åsikter på andra, säger hon.
– Och då är det viktigt att fundera på varför man är av den åsikt som man är. Göra vad, egentligen? Att sälja sex, eller att kapitalisera sexualitet eller presentationen av sexualitet? undrar Kauppinen.
Hon tror fördomarna mot sexarbete är större hos flickor och kvinnor, på grund av hur flickors och kvinnors sexuella självbestämmanderätt och uppkomsten och utforskandet av den egna sexualiteten kontrolleras betydligt mer än män och pojkars – stigma är alltså en form av kontroll.
– Stigma internaliseras som självkontroll, och förhindrar en från att se mångfald och nyansskillnader, säger Jaana Kauppinen.
För en del är sexarbete ett sätt att ta kontroll över och kapitalisera av sin egen sexualitet
Jaana Kauppinen
En del sexarbetare ser också arbetet som mer än ett jobb, och som utmanande av könsroller och binärt tänkande, och som aktivism mot förtryck av kvinnor genom att ta kontroll över och kapitalisera av sin sexualitet, säger Kauppinen.
– Och jag tror att när nya tankesätt, strukturer och kanaler för självbestämmanderätt uppkommer så gagnar det alla, inte bara dem som är direkt berörda, säger hon.
Ju mer normer bryts ner, desto mer öppnar det möjligheter till mer konstruktiva diskussioner, och det är hoppets gnista som Kauppinen bär med sig i sitt arbete på Pro-tukipiste.
– Bara för att man inte själv vill arbeta inom sexbranschen eller förstår den, betyder det inte att det inte kan vara helt rätt val och bransch för någon annan, säger Jaana Kauppinen.