Bortsett från mängder av globala strävanden har Finland också lokala ambitioner, och tanken är att stödja omställningen som krävs för att länder, städer och individer ska kunna nå de ambitiösa målen. Ett av de här stöden sker genom vetenskaplig forskning, bland annat via projektet Transformative cities, som leds av professor Christopher Raymond, professor i hållbarhetsvetenskap vid Helsingfors universitet.
– Målet med Transformative cities är att föra samman forskningscentra, städer och företag och försöka komma på snabba och radikala förändringar som kan främja hållbara städer, säger Raymond.
Transformative cities är ett samarbete mellan Helsingfors, Åbo, Uleåborg och Östra Finlands universitet och Aalto-universitetet. Målet är att under perioden 2023 till slutet av 2025 samla ihop data på hur människor använder sina närmiljöer i städerna, var de rör sig, var de trivs, hur de rör sig och så vidare. Denna data ska sedan finnas till hands för beslutsfattare, företag och stadsplanerare när man planerar omställningar och nybyggen i stadsmiljöer.
De olika delarna av arbetet är uppdelat mellan universiteten i samarbetet. Åbo universitet exempelvis kartlägger rörelsemönster via direkt samverkan med invånarna. Den som leder den här biten är Nora Fagerholm, docent i geografi, hållbarhet och interaktion mellan människa och natur.
– Vårt mål är att utreda hur människor beter sig i sin vardag. Vi kommer att samla data från Esbo, Helsingfors, Lahtis och Uleåborg, säger Fagerholm.
– Människor får fylla i webbenkäter där de skriver vilka platser som är viktiga, deras erfarenheter, hur de tar sig till jobbet och så vidare. Från det kan vi identifiera olika levnadsprofiler och se hur de anknyter till exempelvis grönområden eller cykelinfrastrukturer.
Där Åbo universitet samlar data genom direkt interaktion sker även annan form av datainsamling via exempelvis data som genereras av våra mobiltelefoner, för att få en så heltäckande bild som möjligt. Den centrala koordinationen sker vid Helsingfors universitet med Christopher Raymond i spetsen.
En klyfta mellan politik och vetenskap
Men inte ens all data i världen är till någon nytta om den inte används.
Mycket som genereras för klimatarbetet i världen hamnar i ambitiösa publikationer som skapar rubriker i medierna, och läses med stor behållning av forskare och sakvetare som sedan skapar nya ambitiösa projekt som genererar nya rapporter och data. Men steget vidare till beslutsfattare och de som kan påverka blir sedan oftast för stort, inte minst för att rapporterna kan vara för akademiska och sakna en rent praktiskt förankring.
– Det här är alltid en utmaning med forskning, att nå samhället, säger Fagerholm.
– Vårt projekt genomförs i ganska tät samverkan mellan olika aktörer. Vi har städer och invånare, och sen också olika företag som vi samarbetar med.
Ambitionen, säger både Nora Fagerholm och Christopher Raymond, är att det här ska vara mera ”hands on”, praktiskt. Det ska föras samtal konsekvent, till exempel när investeringar diskuteras, så att man kan se och påverka vilka effekterna blir av besluten som tas.
Tätare samarbete ska ge stora förändringar
Enligt Raymond finns det en del problem med hur upplägget för klimatarbetet ser ut i dagsläget. Mycket är uppdelat och företag, städer och större statliga enheter kan ha olika strategier. Samordningen finns inte nödvändigtvis där, och politiker och stadsplanerare har inte alltid den info de behöver om vad invånarna i en stad önskar sig.
Projektet kommer att med regelbundna mellanrum återknyta till de här samarbetsparterna så att man kan följa upp och få ny input.
– Vår grupp vid Helsingfors universitet har redan varit i samtal med Helsingfors stad, dels om hur staden ska kunna möta de klimat- och miljörelaterade förändringar som föreslås på europeisk nivå, men också hur deras projekt ska kunna hjälpa politiker och företag att avgöra vilka sorts insatser som krävs för en viss sorts förändring, säger Raymond.
– En slags investeringsanalys, kan man säga.
Gröna väggar, tak och gator
Och det kan handla om storslagna saker som så kallade gröna tak och gröna väggar – alltså sätt att göra om hustak och väggar i stadsmiljön så att saker kan växa på dem för att bättra på både trevnad och luft i städerna. Men det kan också vara frågan om så som Lahtis, som Raymond tar upp som exempel, har gjort.
- Man planerar att göra vissa gator och vägar smalare för att begränsa biltrafik och ge över det återvunna utrymmet till cykelvägar och alléer med växtlighet, berättar Raymond.
– Där kan vi samtidigt också studera hur den här omvandlingen påverkar hur utrymmet används, exempelvis ifall folk börjar cykla mera eller rör sig oftare i området på grund av en känsla av välbefinnande.
Transformative cities har cirka tre miljoner euro till sitt förfogande, varav två beviljades i slutet av förra året av Finlands Akademi specifikt för ändamålet att hjälpa till med den så kallade gröna omställningen. Den gröna omställningen är ett slags paraplybegrepp för det jättelika arbete som krävs för att ställa om våra samhällen till att bli mera hållbara.
Nora Fagerholm konstaterar att förändringar måste ske på vetenskapliga grunder, men att forskare och forskning i sig inte räcker.
- Vårt arbete är att visa vilka levnadssätt som är hållbara och sedan informera invånare och stadsplanerare och politiker, och sedan att förändra attityder. Attityder har en jätteviktig roll här: hur ser vi på olika frågor, vilka är våra värden, och är vi villiga att förändra vårt vardagliga sätt att bo i städer?