Vatten- och miljötillståndsförfarandet för restaureringen av den kraftigt nersmutsade Infjärden i Vasa har tagit ännu en ny vändning.
Nu har Kemira begärt ett uttalande från Försvarsmakten angående restaureringen av Bastuviken vid fabriksområdets strand, det så kallade D-området. Uttalandet kom från armén eftersom det är armén som ansvarar för uppröjning av landområden i hela landet.
Kemira har frågat om man borde täcka stranden vid fabriksområdet med muddringsmassorna eller transportera bort muddringsmassorna för behandling på annat ställe.
Armén anser att den vita fosforn som dumpats i sjön av industrin i kombination med försvarsmaktens ammunition och sprängmedel som eventuellt finns på platsen utgör en kombinerad arbetssäkerhetsrisk.
Armén tar ställning för att området vid stranden ska täckas över. Om inget görs är det inte tryggt att använda området – men armén konstaterar också i sitt uttalande att även om området täcks in med muddringsmassor kommer användningsmöjligheterna för området ändå att vara mycket begränsade.
Vid planläggningen måste man ta i beaktande att det inte går att bygga något som kräver grundkonstruktioner när man planlägger området, men att det eventuellt går att bygga gångvägar.
Muddringen och hanteringen av massorna som innehåller vit fosfor kommer i vilket fall som helst att vara utmanande eftersom vit fosfor antänds när den kommer i kontakt med syre.
Enligt arméns erfarenheter har vit fosfor nästan alltid börjat brinna när man flyttat den från vatten upp på torra land.
Inga åtgärder inleds förrän man kommit till enighet om beslutet
Tvisten kring restaureringen av Infjärden har pågått länge. Kemira sökte om ett nytt vatten- och miljötillstånd 2020 och fick det också till viss del.
Regionförvaltningsverket gav inte tillstånd till en utfyllnad av D-området med muddringsmassor i den omfattning som Kemira hade ansökt om utan ansåg att Kemira måste göra upp en mera detaljerad plan för hur området ska avgränsas och restaureras.
Kemira ville utnyttja muddringsmassorna från Infjärden genom att använda dem som fyllnadsmaterial för den mest förorenade delen av Bastuviken och sedan lämna området i det skicket.
Vasa stad äger området och har inte gett Kemira tillstånd att dumpa muddringsmassor i Bastuviken.
Både Kemira och Vasa stad har överklagat beslutet till förvaltningsdomstolen, men på mycket olika grunder. Kemira har nu bifogat arméns uttalande till sin överklagan.
Största delen av föroreningarna i Infjärden härstammar från Kemiras fabrik. Försvarsmakten har också haft verksamhet i området och bland annat lämnat efter sig militärt skrot och sprängämnen i sjön.
Vid tidigare undersökningar av sjön har man bland annat hittat 60 000–70 000 kilo arsenik, 10 000–20 000 kilo krom, 1 000–3 000 kilo koppar och 400–800 kilo kvicksilver. Miljöministeriet har tidigare betecknat mängderna som exceptionella.
Infjärden i Vasa har väntat i 20 år på att bli återställd — industrin har smutsat ner sjön
Artikeln är en översättning och bearbetning av Sebu Björklunds artikel Pitkä kiista yhdestä maan pilaantuneimmista järvistä sai taas uuden käänteen: Kemira pyysi lausuntoa Puolustusvoimilta. Översättningen är gjord av Erika Rönngård.