Om en tik får en akut livmoderinfammation gäller det att åka till veterinären direkt, och prislappen kommer att landa på flera tusen euro.
Också tandvård kan lätt bli flera hundra euro. Brutna ben som måste opereras – ja, då snackar vi oftast flera tusen euro.
Det här har allt färre djurägare råd med.
Djurskyddsföreningarna har på sistone tagit emot fler djur som ägaren tvingas överge på grund av att en dyr operation väntar.
Ibland väljer ägaren att låta djuret somna in, om det inte finns pengar att rädda det.
För Klövskogbon Pia Sinisalo började mardrömsscenarier flimra förbi när hon fick höra att hennes hund Nemo har en tumör i magen.
Operationen skulle kosta kring tusen euro. Det var för mycket för en arbetslös person vars familj lever på utkomststöd.
– Jag inte står ut med att förlora Nemo. Två av våra hundar har nyligen dött i ålderdom. Jag har alltid haft hundar, och de har hjälpt mig genom svåra tider så som depression.
Sinisalo ropade efter hjälp i en Facebookgrupp för mindrebemedlade smådjursägare. Nemo sattes i kö för att få en operation pro bono, alltså gratis.
Stor kedja dominerar marknaden
Enligt Statistikcentralen och Konsumentförbundet har veterinärtjänsterna blivit dyrare under så gott som hela 2000-talet.
I Konsumentförbundets utredning framkommer till exempel att priset för att kastrera en hund på tio år stigit, från 215–355 euro år 2016 till 220–525 euro år 2021.
De svidande prislapparna efter veterinärbesöket beror på flera saker.
Veterinärservice är en stor business, där omkring 200 miljoner euro är i omlopp.
En orsak till de höga priserna är att en multinationell kedja har tagit över största delen av marknaden i Finland. Marknadsledaren i Europa, numera brittiskägda IVC Evidensia, köpte upp sin största finländska konkurrent Omaeläinklinikka år 2021. Nästan 50 kliniker på 30 orter hör nu till Evidensiakedjan.
Evidensia uppger att den allmänna kostnadsnivån och större valfrihet i vården har lett till högre avgifter, men att prislistan är specifik för varje klinik, och att en del ingrepp så som vaccineringar till och med blivit billigare.
På djurskyddsföreningarna har man ändå märkt att prisnivån höjts.
– I och med att den multinationella kedjan har så gott som monopol är det de som bestämmer priserna. Det har också lett till att antalet kommunala veterinärer har minskat, säger Britt-Marie Juup, verksamhetsledare vid Åbo djurskyddsförening.
Det råder också brist på veterinärer.
Här kan du läsa mer om veterinärbristen: ”Jobbigt att se när djur har ont och man inte kan hjälpa” – smådjursägare i Karleby oroas av veterinärbristen
Om djuret har flera goda år kvar vill djurskyddsföreningarna göra allt som står i deras makt för att djuret ska få leva. Främst med tanke på djurets välmående – men också ägarens.
– Många av de mindre bemedlade djurägarna som kontaktar oss är ensamma, och djuret kan vara deras enda vän, säger Juup från djurskyddsföreningen.
Utkomststödet kan inte användas till lurviga familjemedlemmar
Den nyligen uppdaterade veterinärvårdslagen ska trygga kommunala veterinärtjänster till ett skäligt pris i hela landet.
En del kommuner stöder redan nu veterinärbesök, och i framtiden är det upp till välfärdsområdena att bestämma om någon form av bidrag behövs.
Terhi Laaksonen, direktör för avdelningen för djurens hälsa och välfärd vid Livsmedelsverket, tycker att man inte kan kräva att veterinärer utför sitt krävande arbete till underpris.
– Om samhället vill stödja vård av husdjur mer än förut finns det tre möjligheter: att utkomststöd kan riktas till enskilda djurägare, att ett allmänt stöd för veterinärtjänsters prisnivå införs, eller att momsen sänks.
Veterinärtjänster är momsbelagda med 24 procent skatt.
Sällskapsdjur anses inte höra till nödvändiga utgifter.
Familje- och omsorgsminister Krista Kiuru
I februari gjorde Vänsterförbundets riksdagsledamot Anna Kontula ett skriftligt spörsmål om möjligheten att staten skulle kunna ge bidrag åt dem som inte har råd att ta hand om sina husdjur. Hon anser att eftersom bidrag kan ges för människans recept och läkarbesök, och i vissa fall även för hobbyer, borde man i det rådande ekonomiska läget överväga att det också skulle gälla sällskapsdjur.
Familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) svarade att det inte är möjligt. Utkomststödet är till för att trygga människors utkomst, och sällskapsdjur anses inte höra till nödvändiga utgifter.
Kiuru påpekar ändå att socialvården inom välfärdsområdet i vissa fall kan ansöka om social kreditgivning för veterinärutgifter. Social kreditgivning är en lagstadgad service i alla välfärdsområden från och med augusti 2023.
– När reformen av den sociala tryggheten framskrider är det möjligt att vidare utvärdera en reform även av utkomststödet, till exempel vad gäller de utgifter som ska beaktas, svarade Kiuru på det skriftliga spörsmålet.
Djurskyddsföreningarna lånar pengar som aldrig betalas tillbaka
En sådan kraft är djurskyddsföreningarna, som samlar ihop pengar till veterinärvård via olika kampanjer.
Ibland kan djurskyddsföreningen också låna pengar till djurägare vars kredituppgifter inte håller för att ta lån för ett veterinärbesök.
Britt-Marie Juup vid Åbo djurskyddsförening säger att lånen blivit vanligare.
– De senaste åren har problemet varit att lånen inte betalas tillbaka, även om vi haft mycket humana avbetalningsavtal så som 20 eller 30 euro i månaden.
Att en stor kedja har så gott som monopol på marknaden leder till krav på mer och bättre utrustning på klinikerna.
– Man behöver bara gå in på kliniken så har man gjort sig av med en hundralapp. Om djuret behöver tas in kan kostnaderna stiga till flera tusen. En bekant hade en hundvalp i två dygn inne på dropp och det blev 5000 euro. Det är alldeles hemskt.
På kommunala sidan är utrustningen inte alltid på samma nivå som på den privata sidan, men enligt Juup är det inte alltid det som avgör.
– Jag beundrar de kommunala veterinärerna som klarar sig med endast en röntgenapparat och klarar sig utan att de har till exempel återupplivningsmaskiner, som är bra men som kostar skjortan. Många veterinärer på kommunala sidan är väldigt kunniga och har erfarenhet.
Juup tycker att man behöver ha antingen bekanta som kan hjälpa, en några tusen euros buffert för eventuella veterinär besök – eller en försäkring som täcker veterinärkostnader.
Problemet är att de som är i ekonomiskt trångmål inte alltid har möjlighet till det.
Allt fler försäkrar sin fyrbenta vän
Med stigande veterinärkostnader blir också försäkringarna dyrare. I snitt kostar en hunds försäkring 250 euro i året, uppger försäkringsbolaget If.
– Det är inte bara den senaste tidens inflation som påverkar kostnaderna, utan också det att nivån av veterinärservice som finns tillgänglig stiger, säger Oskar Storsjö som ansvarar för egendomsförsäkring på If.
Han säger att djurförsäkringarna blir allt vanligare, men att vi ligger klart bakom Sverige, där 90 procent av hundarna är försäkrade. I Finland är cirka 30–40 procent av hundarna och en av tio katter försäkrade.
Det är svårt att få en försäkring åt en hund som är över 10 år gammal. I regel täcker försäkringen inte heller tand- eller gomsjukdomar.
– Skulle vi täcka allt, så skulle försäkringarna bli så dyra att efterfrågan skulle vara begränsad, säger Storsjö.
Frivilliga veterinärer arbetar pro bono
Nemos matte Pia Sinisalo hade gärna försäkrat sin hund, men eftersom hennes kredituppgifter inte är i skick kan hon inte teckna en försäkring eller ta lån.
Via Facebookgruppen fick Nemo ställa sig i kö till ett välgörenhetsprogram som en privat veterinärklinik i Helsingfors börjat med i fjol.
Jenni Björkman driver kliniken Pups 'n Pets tillsammans med sin man Stefan Björkman. De har sett att allt fler husdjursägare är djupt oroliga för hur de ska kunna ta hand om sina djur.
– Det hör till våra värderingar att hjälpa dem som är i nöd, såväl människor som djur. I fjol märkte vi att behovet var speciellt stort för djurägare som blivit av med jobbet under pandemin, säger Jenni Björkman.
Björkman säger att pressen på att höja priserna är hård, även på grund av att allt blivit dyrare.
– Då vi arbetar gratis står förstås kassaflödet stilla under de timmarna. Men det här är något vi verkligen tror på, och vi tycker att det borde vara lättare att få hjälp.
Pia Sinisalo är lättad när hon traskar iväg från kliniken med Nemo. Om en vecka blir det operation, och utsikterna är goda även om hunden redan är senior.
– Det finns de som säger att om du är fattig så ska du inte ha hund. Hur kan man säga att någon får och andra inte får ha djur? Jag har haft Nemo sedan hon var liten, och en stor del av tiden har jag varit i arbetslivet. Nu är jag arbetslös på grund av en skada, och jag är jättetacksam för den här hjälpen.