Publiken stiger på i ett rum där kuddar formade som skivor av rostat bröd ligger på golvet.
En man i lavendelfärgad pyjamas (Christoffer Mellgren) välkomnar besökarna till sitt kök, där han visar upp en märklig maskin som kan lite av varje och som låter på spännande vis.
Strax får publiken laga en sylt där varje åskådare får nämna en ingrediens som den vill lägga i sylten (allt från rabarber och kanel till ståltråd) och hur maskinen låter då den bearbetar ingredienserna – bultar, surrar, klirrar, slamrar ... Publikens svar dröjer kvar som ekon i den fantasifulla ljuddesignen.
Sedan uppenbarar sig den magiska sylten: en lurvig burk fylld av små röda bollar som inte ska ätas utan knådas mellan fingrarna medan föreställningen fortsätter och bland annat berättar hur underbara sängar kan vara då de blir mer än saker att gå och lägga sig i.
Whizz, whirr, bang, clang är en föreställning för barn i åldern 6–11 år som baserar sig på barnböckernaThe Bed Book och Mrs Cherry’s Kitchen av den amerikanska författaren Sylvia Plath.
Plath är ett seriöst namn inom den efterkrigstida amerikanska litteraturen. Hennes berömda roman Glaskupan (1963) handlar om en ung kvinna i sextiotalets USA som insjuknar i depression och blir intagen på mentalsjukhus. Glaskupan i titeln anspelar på känslan då hon insjuknar, som om hon var innesluten bakom ett tjockt glas mellan henne och omvärlden.
Plath ses ofta som en tragisk gestalt, vid 30 års ålder begick hon självmord.
Därför är det roligt och spännande att få upptäcka en helt ny sida av den uppburna författaren. För mig var det helt okänt att hon skrivit rimmande barnböcker med fenomenala illustrationer av Quentin Blake (som även illustrerade Roald Dahl).
Från början till slut håller föreställningen ett eftertänksamt tonfall, men med en fyndig glimt i ögonvrån. Pjäsen leker även med förväntningarna med att gå på teater och hur man antas bete sig på föreställningen.
Någon handling behövs faktiskt inte.
Whizz, whirr, bang, clang blir ett sällsynt väl sammanflätat teaterkonstverk där scenografi, skådespelande, text, ljud och regi kombineras till något som snarast liknar ett konceptuellt performanskoncept för barn.
Föreställningen bjuder in till tankeleken där en sak aldrig bara är en sak, utan också är något annat. En kudde kan vara ett rostbröd, en säng kan vara en ubåt, och den leken bjuder in till en vidöppen och fantasifylld tankevärld.
Whizz, whirr, bang, clang. Idé och koncept: Meri Anna Hulkkonen baserat på texter av Sylvia Plath. Regi Thomas Kasebacher och Meri Anna Hulkkonen. Dramaturgi: arbetsgruppen. På scenen: Christoffer Mellgren (svenska) / Meri Anna Hulkkonen (finska och svenska) / Thomas Kasebacher (tyska och engelska). Design av rum och kostymer Fabian Nyberg. Ljuddesign Hanna Rajakangas.