Jari Huotari är glad och närmast konfunderad. Han är ordförande för kommunstyrelsen i Finlands till ytan största kommun, Enare, och besöker Kirkenes i nordöstra Norge för en konferens.
Sedan Ryssland inledde sitt invasionskrig i Ukraina har kommunerna i Nordnorge slutat blicka mot öst och tittar nu söderut mot Finland.
– Om jag ska uttrycka mig försiktigt så har vi tidigare varit närvarande, men nu är vi en önskad gäst, säger Jari Huotari (Saml.)
Kirkeneskonferensen, som Huotari besöker för sjätte gången, har traditionellt varit en mötesplats för de nordiska länderna och Ryssland.
Samarbetet med Ryssland har långa anor i Norge och i Kirkenes har invånarna haft för vana att exempelvis besöka den närmaste storstaden Murmansk för att handla och gå på restaurang.
Så är det inte längre.
Kirkenes förändrades över en natt
Det ryska konsulatet som hittas mitt i Kirkenes, vägg i vägg med kommunhuset, pyntar inte längre sin ingång med välkomnande blommor. Utanför har någon parkerat en blågul skåpbil. På bakrutan står det ”Stop War”.
Politiker i Sør Varanger Kommun, som Kirkenes tillhör, vittnar om att man nog hälsar på den ryska konsuln om de träffas på gatan, men den politiska kontakten är satt på paus.
– Vi har ingen kontakt. Gränsen har ju varit öppen, men folk reser inte så mycket längre, säger Elin Mathisen, viceordförande för Sør Varangers kommunstyrelse.
Trots att det finns ett stort motstånd mot den politiska ledningen i Ryssland i Kirkenes, finns det en sorg över att man nu tvingas avsluta samarbetet med sina ryska grannar.
Näringslivet drabbas hårdast, vissa företag har förlorat 90 procent av sina intäkter sedan krigsutbrottet. Men sanktionerna mot Ryssland drabbar också kulturen och idrotten i staden.
– Den täta kontakten med idrottslag, skolor, kommuner, allt det är borta, säger Elin Mathisen.
Det är ett tufft läge för Sør Varangers kommun. Invånarantalet sjunker, barnen som leker på skolgården blir allt färre, äldreboendena fylls och trenden är att de som flyttar till kommunen för arbete snabbt flyttar bort igen.
Den stora järnmalmsgruvan vid staden gick i konkurs för några år sedan och en annan viktig näringskälla, turismen, led stort under coronapandemin.
Att samarbetet med Ryssland sedan stoppades över en natt beskrivs som en stor smäll för kommunen.
– Det kom absolut som en chock för alla, säger Elin Mathisen.
Ryska trålare livsviktiga för kommunen
Ishavets kalla vindar sveper över Kirkenes, och med vinden en visshet om att allt det man en gång tog för givet nu ställts på ända. Men Norges och Natos sista utpost mot Ryssland i norr har fortfarande kvar ett visst samarbete med landet i öst.
Medan bomberna föll över Ukraina skrev Norge och Ryssland i oktober på ett avtal om att fortsätta fiskesamarbetet i Barents hav. Det är ett viktigt samarbete som pågått sedan kalla krigets dagar och som innefattar forskning, reglering och kontroll.
Det här innebär också att ryska fisketrålare får fortsätta använda tre hamnar i Norge för att byta besättning och lasta av fisk. En av hamnarna finns mitt i Kirkenes.
Polisen och tullen har noggrann kontroll på båtarna för att se att de inte fraktar med sig något som skulle bryta mot sanktionerna mot Ryssland.
– Det skulle vara katastrofalt om de ryska fiskebåtarna försvann. Reparationsvarvet i Kirkenes skulle inte kunna fortsätta sin verksamhet då och hela torskbeståndet i Barents hav skulle hotas, säger Elin Mathisen.
Men trots de dystra utsikterna finns det en strimma av hopp i staden. Hoppet stavas Finland.
– Vi ser en tydlig förändring. Nu finns det ett tydligt intresse för samarbete med Finland och bland annat Enare kommun, säger kommunstyrelsens ordförande Jari Huotari.
Kirkenes hamn vill bli finsk
Och som så ofta i historien drivs förändringen från havet.
Kirkenes hamn har stora planer på att bli en viktig länk i Kinas handel med väst, och här är drömmen om den omtvistade järnvägen mellan Kirkenes och Rovaniemi inte lagd på is.
Tanken är att ett annat planerat byggprojekt, tunneln mellan Helsingfors och Tallin, sedan skulle länka samman Kirkenes med Baltikum och kontinenten.
Ett första steg skulle dock vara att frakta gods från Kirkenes med vätgasdrivna lastbilar från staden in till Finland.
– Vi tror att vi om 10 till 15 år kan bli Nordens största containerhamn, säger Terje Jørgensen, hamnchef i Kirkenes.
Hamnen ligger i dag mitt i staden, men planen är att flytta godsverksamheten till ett annat ställe. Och det börjar bli bråttom.
– Den 24 februari 2022 ändrades allt. Vi vet nu att den inkomsten vi får genom de ryska fiskefartygen kan vi förlora när som helst. Vi söker fler ben att stå på, säger Terje Jørgensen.
Han tror inte att relationen med Ryssland kommer att normaliseras under hans livstid. Det han ser framför sig är en ny relation med Finland. Det här, menar Jørgensen, kommer gynna båda länderna.
– Östersjön har blivit ett spänningsområde, all gods som fraktas in och ut med båt från Finland går genom Östersjön. Vi ser att vi enkelt kan göra Kirkenes till en finsk hamn i Arktis.
Men Arktis är också ett spänningsområde, ser du en risk i att näringslivet väljer att inte etablera sig så här nära den ryska gränsen?
– I och med att Finland blir Natomedlem får vi en lång gemensam Natogräns mot Ryssland. Jag tycker att det är viktigt att gränsområdet fylls med livskraftiga och starka kommuner, säger Jørgensen.
Ambassadör: Norge är den gamla flickvännen vi hittat tillbaka till
Jari Huotari från Enare kommun ser positivt på de stora planerna i Kirkenes. Hamnen är givetvis viktig då det är kommunens närmaste förbindelse till havet.
– Vi får se hur det här utvecklar sig. Godset ska ju till en börja åka med lastbilar, men vi får se om vi har skäl att återkomma till järnvägsdiskussionen i framtiden, säger Huotari.
En person som tycker om diskussionerna kring mer samarbete mellan Finland och Norge är Jari Vilén, Finlands ambassadör till Barentsområdet.
– Jag hoppas att Finland tackar ja till det här samarbetet. Det finns både strategiska och ekonomiska intressen i att ha ett samarbete, säger Vilén.
Jari Vilén har uppmanat de finländska kommunerna i norr att ta chansen att utöka samarbetet, när Norge nu verkar bjuda på till dans.
– Den vänskap vi har haft upplever nu en renässans. Det är som att vi hittat tillbaka till vår gamla flickvän, säger Vilén.