Vad tycker du, vill du ha mer eller mindre sex och kärlek i vårt innehåll?
“Kulturdebatt: Det som kallas otrohet kan vara den största kärleken” så lyder rubriken på Kultursidorna i DN i Sverige en dag i februari. En bekant på Facebook undrar om det verkligen är kulturdebatt att skriva om otrohet. Det blir genast diskussion i det finlandssvenska kulturbubblan.
Som kulturchef på Svenska Yle stannar jag upp och funderar var jag själv står i frågan och vill höra vad vad ni i publiken tycker.
Än så länge har vi inte sett några större kulturdebatter om relationer på kultursidorna i Finland eller Svenskfinland. Men ämnesmässigt är artiklar, intervjuer med mera på temat kärlek och relationer ofta återkommande på kulturavdelningarna också här hemma.
För några veckor sedan publicerade vi till exempel på Svenska Yle en poddserie på Arenan där fem essäister avhandlar olika sidor på temat kärlek, för att undersöka och fördjupa förståelsen för kärlek i vår tid.
Och en av de mest lästa artiklarna som taggats med kultur på Svenska Yle de 30 senaste dagarna är artikeln Leonardo DiCaprio kritiseras för gubbsjuka – det här säger forskning om ålderskillnader i parförhållanden.
Behöver man dra en gräns någonstans? Varför väcker det irritation då diskussioner om otrohet och åldersskillnader sorteras under ”kulturdebatt”? Om artiklar och diskussioner som rör det personliga livet, relationer, kärlek och sex intresserar, är det något fel på det?
I Sveriges Expressen föreslår krönikören Malte Persson att “morgontidningarna borde införa något slags särskild relationsavdelning som kan publicera artiklar om relationer, så att kultursidorna kan återgå till att skriva om kultur”.
Allt fler krönikörer i Sverige verkar välja att breda ut sitt personliga kärleksliv på kultursidorna i morgontidningarna. Den här gången blommade diskussionen upp efter att frilansskribenten Vesna Prekopic skrev en kulturkrönika i DN om otrohet, under rubriken: Är det verkligen hela världen att vara otrogen?
Sydsvenskans kulturchef Ida Ölmedal försvarar fenomenet och säger att vi lever i en tid där synen på sex, kärlek och relationer genomgår stora förändringar och att det därför är kulturjournalistikens uppgift att undersöka detta. “Klart vi ska skriva om sex och kärlek” säger hon “om inte annars så för att det är kul”.
Jag ser också risken att flera samtalsämnen och kulturdebatter hamnar i skuggan om vi låter klicken och relationsdebatterna stjäla showen
Det är givetvis inget fel på tematiken i sig. Men frågan är om kultursidorna är det rätta stället att föra de här diskussionerna på. Är det kärlek och relationer kulturredaktionerna ska lägga resurser på att förkovra sig i också då det inte är med utgångspunkt i kulturella verk utan i personliga erfarenheter? Jag är tveksam.
Min tanke har varit att vi som jobbar på kulturredaktionerna ska fokusera på och skapa plats för konsten, kulturen och kulturlivet, som i sig ofta lyfter upp och utgår från just teman som kärlek, och som i bästa fall lyfter samtalet till en högre nivå och till en del av samhällsdebatten.
Jag tänker så här: På kulturredaktionerna arbetar människor som besitter en otrolig kompetens inom olika konstformer, kulturpolitik och samhällsdebatt. Den kompetensen och samlade kunskapen når inte publiken om kulturredaktörernas uppgift blir att skriva om relationsråd eller skärskåda sitt eget kärleksliv.
Essä: Varför glorifieras den dåliga mamman i Finland idag?
Visst får och kan också kulturredaktörer gärna utgå från det personliga i sina kulturjournalistiska alster. Men då ska tematiken gärna lyftas så att diskussionen om kärlek, otrohet eller vad det nu kan vara, blir mer än dagboksanteckningar som delas med allmänheten. Som till exempel Ida Henriksons (numera Rosenblad) essä om moderskap från 2020, som också hör till de mest lästa essäerna på Svenska Yle genom tiderna.
Jag ser också risken att flera samtalsämnen och kulturdebatter hamnar i skuggan om vi låter klicken och relationsdebatterna stjäla showen. Det är nämligen nästan alltid mer lockande och lite lättare att klicka på rubriken om otrohet än på den som handlar om kulturanslaget i statsbudgeten.
Men vad tycker du? Är det viktigt att vi gör innehåll om kärlek, relationer och sex?