– Den stora drömmen är att sjunga en roll på scen. Det gör ingen skillnad vilken roll det är, jag vill bevisa att jag kan göra det, berättar Walsh i sitt hem mitt ute i skogen i Borgnäs.
Dit flyttade hon och hennes man för cirka två år sedan för att hitta lugn och ro och för att slippa höra grannar och förbipasserande kommentera när Ann-Marie övar opera.
– Vi bodde en timme från London och hade tusen grannar på vår gata. Nu kan ingen komma utanför min studio och stirra. Förutom min man, skrattar Ann-Marie.
Stora känslor och att dö i femton minuter
Ann-Marie är född och uppvuxen i Esbo. Det är där hon genom sina föräldrars teaterintresse kom i kontakt med musiken, musikaler och till sist det som slog Ann-Marie med häpnad och beundran – operan.
– Jag var på Madame Butterfly när jag var fjorton år och blev kär. Det var drama, det var hemskt, det var tragedi och det var roligt ibland. Men musiken var helt överväldigande, berättar Ann-Marie.
Det är de stora känslorna som tilltalar henne.
– I opera dör man inte bara – man dör i femton minuter, förklarar hon.
Ann-Marie har själv spelat violin sedan hon var fem år gammal och började ta sånglektioner i tonåren. Men den musikpedagogik som Ann-Marie upplevde på 90-talet var hård och inte speciellt uppmuntrande.
– De skulle alltid peta i småsaker och kommenterade: Det här är inte tillräckligt bra, har du övat, säger Ann-Marie och konstaterar samtidigt att hon var lite av en rebell och kanske inte den lättaste eleven.
De betalar dig i smörgåsar
Ann-Marie Walsh
Hon ville att musiken skulle vara dramatisk och stor och hade svårt för de stycken som sångläraren ville att hon skulle sjunga.
Finland sparkade ut självförtroendet – England gav det tillbaka
Ann-Marie var ändå fast besluten att studera musik. Men självförtroendet rann ur henne när en lärare ansåg att Ann-Maries sång inte var tillräckligt stark för att ge henne en plats vid Sibelius-Akademin.
– När jag var arton sökte jag aldrig in dit. Istället sökte jag till England, till Dartington College of Arts. Och kom in.
Ann-Marie berättar att hon fick tillbaka sitt självförtroende i England.
– Jag var jätterädd för att få verbalt stryk första gången jag gick till min sånglärare där. Jag sjöng en aria och läraren sade: Wow, du har den bästa tekniken i hela skolan, berättar Ann-Marie.
Faktum är att Ann-Marie inte tror att hon skulle ha bli en operasångare om hon hade stannat i Finland. Men hon anser att den hårda skolan i Finland också lärde henne den slags resiliens som krävs av professionella musiker.
– I den riktiga operavärlden kommer du att få höra att du inte är bra, säger hon.
Jag var livrädd att jag inte kommer in i operavärlden här. Jag hade etablerat mig mera i England
Ann-Marie Walsh
Enligt Ann-Marie är operakulturen i England otroligt fin, men jättesvår att komma in i. Dessutom är det dåligt betalt så länge man inte är ett namn.
– Helt ärligt, de betalar dig i smörgåsar, suckar Ann-Marie.
Sjutton år senare, med roller på mindre teatrar och ett arbete som lärare i både sång och teater i bagaget, bestämde sig Ann-Marie och hennes man att ge Finland en chans. Men de gjorde det inte helt utan farhågor.
– Jag var livrädd att jag inte kommer in i operavärlden här. Jag hade etablerat mig mera i England, berättar Ann-Marie.
Nu jobbar hon stenhårt för att slå igenom. Men det är inte helt lätt att bli ett operanamn i Finland med utbildning och arbetserfarenhet från ett annat land.
– Jag känner inte människor här. De måste lära känna mig och förstå vad jag kan göra. Det betyder att jag skickar e-post, kontaktar folk om provsjungningar och skickar videor på mig själv, säger Ann-Marie.
Dessutom handlar ett genombrott som operasångare ofta om tur.
– Du måste träffa den rätta regissören eller dirigenten, och det rätta operahuset som bara säger hej, vi ger dig en chans, fortsätter hon.
Men tiden här har gett resultat. Efter ett och ett halvt år har Ann-Marie fått sjunga på teatrar och konserter. I dag sjunger hon i extrakören i Nationaloperans uppsättning av Turandot och i sommar sjunger hon i kören på operafestivalen i Nyslott.
Ann-Maries farhågor om att inte få sjunga opera i Finland besannades alltså inte.
– Finland har mycket mindre kretsar, människorna är härliga, välkomnande och jättetrevliga. Förhoppningsvis får jag möjligheten att sjunga som solist nästa år, säger hon.