Även om Oscarsgalan kämpar i motvind när det gäller både publiksiffror och åldersstruktur så kommer man inte ifrån att den årligen väcker debatt.
Var finns alla kvinnliga filmskapare? Tar streamingtjänsterna för mycket utrymme? Hur ser det ut med diversiteten?
Och så den givna quizfrågan: hur många gånger har 91-åriga filmkompositören John Williams varit nominerad? (Svar: 53)
I år är det kampanjerna inför nomineringsrumban som väckt mest diskussion: är det rättvist att den som har kända vänner får gratis synlighet via sociala medier? (Läs: Andrea Riseborough)
Och så finns det ytterligare en fråga som mal i mitt bakhuvud: varför blir allt fler filmer allt längre?
Bion är i kris – det behövs ”större” filmer!?
Av de 10 filmer som är nominerade i kategorin bästa film är det i år bara två som klarar sig med en speltid under två timmar. Sex stycken landar nära två och en halvtimmes-strecket, medan Avatar: The Way of Water klockar in på 3h 12 minuter.
Det var visserligen Top Gun:Maverick (2h 10 min) som fick publiken på fötter efter pandemin och Avatar 2 som räddade julsäsongen – men kan ett par mastodonta kassamagneter bära upp hela biovärlden?
Långa filmer är visserligen inget nytt - vilket Anton Vanha-Majamaa på finska Yle skrev om när den senaste Batman-filmen var aktuell - men trenden just nu får en att undra om man framöver i ännu högre grad satsar på filmer som kvalar in som upplevelser med stort U?
Blir det ännu svårare för mindre produktioner att få finansiering om en ännu större procent av biosalongerna fylls med samma titlar?
Och krävs det en spektakulär satsning för att ens kunna drömma om en Oscarsnominering i kategorin ”bästa film”?
För faktum är att även om årets filmer i den kategorin visar på en viss bredd när det gäller både genrer och tematik så har många starka – men till omfånget mindre – berättelser landat i andra kategorier.
Hit hör mer lågmälda dramer som Aftersun, The Quiet Girl och To Leslie.
Så hur kommer det att gå?
Det är länge sedan det varit så svårt att komma med Oscarsgissningar som det är i år.
Vill du vara en del av festyran? Titta på Yle Teema & Fem eller Arenan och delta gärna i den tvåspråkiga chatten.
Chattvärdarna Silja & Nicke
De flesta verkar ändå tro att Brendan Fraser vinner med sin huvudroll i The Whale och att Cate Blanchett plockar en statyett för motsvarande prestation i Tár.
Bland de manliga birollerna antas Ke Huy Quans seger vara given i och med rollen i Everything Everywhere All at Once, medan kampen bland kvinnorna väntas stå mellan Quans motspelare Jamie Lee Curtis och Angela Basset i Black Panther:Wakanda Forever.
Årets tidigare prisgalor (från Bafta till SAG) antyder att det är fullt möjligt att Everything Everywhere All At Once faktiskt tar hem de tre tyngsta statyetterna för film, regi och originalmanus.
Om dessa pris trots allt går till olika adressater kan man tänka sig att det är The Banshees of Inisherin och The Fabelmans som står högst på listan.
I The Guardian lyfter Andrew Pulver också fram All Quiet on the Westerfront som ett alternativ eftersom den inte tar ställning till någon aktuell fråga eller basunerar ut sin egen betydelse - ”den är bara en fantastiskt kraftfull film om ett historisk skeende vars följder vi lever med ännu idag”.
Personligen skulle jag gärna förse Ruben Östlund med regipriset för Triangle of Sadness, belöna Colin Farrell eller Paul Mescal i kategorin bästa manliga huvudroll och utse Tár till årets film.
Vad tycker du? Var med och chatta natten till måndagen. Länken till sändningen hittar du längst ner i artikeln. Innan dess kan du gärna lyssna på våra Oscarsresonemang i serien Filmsnack.
