Finland i handbolls-EM? Efter bragdsegern över Slovakien på hemmaplan i torsdags var det faktiskt inte en omöjlig dröm.
Gruppettorna och -tvåorna avancerar direkt, men också hälften av grupptreorna. Att avancera med fyra poäng är ingalunda uteslutet och därför var insatserna höga då Finland och Slovakien igen möttes på söndagskvällen.
– Det tänkte vi inte alls på. Vi gick bara in för att vinna, säger Max Granlund efteråt för Yle Sporten.
Den här gången var matchen urjämn från start. Efter en första halvlek, som bjudit på finländskt offensivt slarv men också flera oerhört viktiga räddningar av Mikael Mäkelä, lyckades de blåvita gästerna faktiskt ta en 14–13-ledning in i pausvilan.
Sen gick det utför snabbt.
”En uppsjö av tekniska missar”
Finland brände tidigt i den andra halvleken två jättelägen att gå upp i en tvåmålsledning. Samtidigt tog slovakerna för sig.
När hemmalaget plötsligt hade kopplat grepp och gått upp i tremålsledning verkade hoppet försvinna på den finländska bänken.
– Det rinner ifrån oss. Vi bommar frilägen som hade kunnat vända mathen till vår fördel. Vi tappar istället humöret och har inte rutinen för att hålla spelet i gång. Det här var en match som vi hade kunnat vinna med lite mera lugn. Men det är lätt att vara efterklok, säger Granlund.
Tränaren Ola Lindgren håller med:
– Vi bommar tre hundraprocentiga lägen och släpper initiativet. Det ger dem energi och vi blir av med den. Vi har också mycket att jobba på fysiken. Sen kommer det en uppsjö av tekniska fel och vi orkar inte jobba upp oss, säger Lindgren.
Jagade reducering utan målvakt
Lindgren valde redan i ett tidigt skede att plocka ut Mäkelä och jaga reduceringar med en man mer på plan. Det gick inte vägen.
Offensivt var all press på Max Granlund, inte minst efter att brorsan Robin tvingats utgå med en skada tidigt i matchen. Tv-bilderna visade hur den yngre Granlunds vrist tejpades på bänken, men han syntes inte till på planen igen.
– När Robin går sönder blir det problematiskt. Han var vår enda mittnia. Fredrik Karlsson skadades ju på samlingen strax innan, påpekar Lindgren.
Torsteinn Hjalmarsson fick stället hoppa in på nio meter, men klarade inte av att avlasta en punktmarkerad Granlund.
– På träningarna är det Robin som dirigerat spelet som mittnia. Max och Torsteinn har inte alls spelat ihop. Det är inte niometersspelet som avgör i dag, utan försvarsmissarna i andra halvlek, säger Lindgren.
– Det hjälpte inte att ljudet i hallen var, tja, enormt. Det gick inte alls att snacka fram saker på planen. Vi lyckas inte köra mer mångfacetterade körningar. Simpla saker hade förvisso räckt om vi haft lite mer flyt och tålamod, kompar Granlund.
”Har ju inga defensiva alternativ”
Samtidigt såg startspelarna slutkörda ut i defensiven då de slovakiska inhopparna orkade ösa på i högt tempo.
– Det blev tunga minuter, säger Granlund som stod på planen i praktiken hela matchen.
Ola Lindgren, var det inte ett alternativ att rotera mer aktivt än du gjorde i andra halvlek?
– Vi spelar lite med (Viktor) Grönmark i första halvlek … de hade två kvicka spelare och blir det stora ytor, så är det svårt. Vi slarvade lite i defensiven helt enkelt. Det är inte så att det fanns värst många andra alternativ, svarar lotsen.
– Bägge högerniorna, (Roni) Syrjälä och Gusten (Montonen) är inte direkt defensiva spelare. Vi försökte avlasta Max med att slänga in (Edward) Hammarberg lite, men det var det vi kunde göra defensivt.
Under matchens tio sista minuter rann segern iväg för gott. Slovakien segersiffror skrevs slutligen 32–25. Som helhet får samlingen ändå godkänt betyg av den svenske chefstränaren.
– Det var viktigt att vinna första kampen, vi slår ett lag som är högre rankat. Vi visar att vi tar små steg framåt hela tiden. Men det är en process. Nu blev det lite för mycket för de unga killarna då inte bara Fredrik Karlsson utan också Benjamin Helander saknades. Men det är bra för dem att de fick spela den här matchen.