I Yles första stora valdebatt var alla nio partiledare på plats och diskussionen var uppdelad i två teman: social- och hälsovården och klimatet.
Alla partiledare förutom Sanna Marin höll med om att den finländska social- och hälsovården inte fungerar i nuläget. Marins åsikt var att vården ”både fungerar och inte fungerar” och att hennes regering har gjort förbättringar, t.ex. vårdardimensioneringen på 0,7 vårdare per klient.
Diskussionen hettade till när partiledarna debatterade vårdkostnaderna, som väntas stiga varje år. Petteri Orpo pressades att förklara varför Samlingspartiet vill minska vårdutgifterna i ett läge där tjänsterna inte fungerar och det är brist på vårdpersonal.
Enligt Orpo kommer kostnaderna att växa med mer än en miljard per år, så att social- och hälsovårdens utgifter ligger på 27 miljarder år 2027.
– Vår tanke är att vi skulle klara oss med 26 miljarder. Det är inte en nedskärning, det är att effektivera, sa Orpo.
Orpo ifrågasattes av både Sanna Marin, Annika Saarikko och hårdast av Li Andersson, som hävdade att en nedskärning på en miljard euro motsvarar 20 000 vårdanställdas löner.
– Det är ofattbart att Samlingspartiet går till val med inbesparingar på sex miljarder och påstår att ingen kommer att märka någonting. Om man ger mindre pengar till social- och hälsovården medan vårdbehovet växer är det att skära ner, sa Andersson.
Orpo beskyllde de övriga partierna för att säga att alla brister i vården är Samlingspartiets fel. Han försvarade partiets linje med att partiet är ute efter att stävja kostnadsökningen och att ”göra saker bättre” inom vården.
Anna-Maja Henriksson beskrev SFP som ett ”Strömsö-borgerligt parti” som inte vill skära i vårdtjänsterna som Samlingspartiet vill.
15 års skillnad i klimatmål
Debattens andra tema var klimatåtgärder. På frågan omifall Finland ska hålla fast vid sitt mål om klimatneutralitet till år 2035 svarade Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra att målet är orealistiskt. För Harry ”Hjallis” Harkimo har det ingen skillnad ”om det blir 2033 eller 2040”.
För Riikka Purras Sannfinländare är år 2050 ett mera realistiskt mål. Purra sade att det är varken tekniskt eller ekonomiskt möjligt för Finland att vara klimatneutralt 2035. Det enda sättet att nå målet är att ändra beräkningssättet för kolsänkorna, sade Purra.
Diskussionen kretsade kring klimatåtgärdernas kostnader. Orpo beskrev sitt parti som ett pragmatiskt alternativ mitt emellan två ytterligheter.
Programledaren Annika Damström frågade Purra och Orpo huruvida Sannfinländarna och Samlingspartiet kan sitta i samma regering när de har 15 års skillnad mellan sina klimatmål. Ingen av dem gav något klart svar.
– Jag har sagt det hur många gånger som helst, vi håller fast vid år 2035, svarade Orpo.
Ingen av partiledarna vill direkt begränsa avverkningen av privat skog. Annika Saarikko försvarade hårt markägarens rätt att bestämma över sin egen skog.
Purra pratade mest
Under sändningen kunde man se hur många minuter varje partiledare hade talat under debatten. Vid diskussionens slut hade Riikka Purra talat längst medan Harry Harkimo och Anna-Maja Henriksson talat kortast.
I slutet av sändningen såg statistiken ut så här: Purra 14 minuter, Orpo 12,5 minuter, Saarikko och Marin 12 minuter, Andersson 11,5 minuter, Ohisalo 10,5 minuter, Essayah 8,5 minuter, Henriksson 8 minuter och Harkimo 6 minuter.
I början blev Maria Ohisalo tydligt i fötterna på de andra partiledarna när det gäller taltid. Men under sändningens senare halva kom Ohisalo ifatt de andra då klimatet kom på agendan.
Vad är det för skillnad på partierna egentligen? Här presenterar vi riksdagspartierna i korthet
Småpartierna i Yles valdebatt: Nej till Nato, ja till finska marken som valuta