”Vi hade väntat länge på den dagen. Vi hade förberett oss under ett långt läger och tittat på den första EM-matchen. Vi var väldigt taggade – och då jag vaknade den matchdagen hade vi en magisk utsikt över centrala Köpenhamn.
Alla laddar upp på sitt eget sätt. Det viktiga för mig har alltid varit att hålla mig borta från sociala medier, läsa en bok och undvika att tänka på matchen för tidigt. Det gällde också att aktivera kroppen på morgonen och få i sig den näring som behövs.
Förberedelserna till den här matchen var inte unika, men det var omöjligt att inte tänka på att det var en speciell dag. Oavsett vad man gjorde så var det närvarande.
Då vi till slut stod i tunneln för att gå ut till uppvärmningen kände jag en otrolig lättnad. Det hade varit så mycket strul med knät före EM. Att jag ens kunde leda ut landslaget i den här matchen gjorde att nerverna försvann. Jag brukar inte vara jättenervös inför matcher generellt, men att stå där kändes som en seger.
Handlade om att undvika naiva misstag
Då det var dags för uppvärmning blev allt så konkret. Sett från spelartunneln stod de finska fansen på höger sida och vi hade vår uppvärmning där. Det var speciella tider med coronapandemin, men de var där i tusental och ville uppleva den historiska matchen. Det kändes underbart.
På vägen mot arenan hade vi åkt förbi danska och finska supportrar. Från bussen såg jag några kompisar som skulle gå på matchen. På uppvärmningen såg jag fler vänner och bekanta från Danmark, och min pappa var också där i samma hörn.
Ibland finns det matcher då man kan känna att det behövs några ord efter en dålig uppvärmning för att alla ska inse betydelsen. Det här var verkligen inte ett sådant tillfälle, snarare tvärtom. Det handlade om att undvika naiva misstag på grund av övertaggning.
Jag var oerhört fokuserad. Under nationalsången var det en enorm stolthet över att vi stod där, men det gick inte att tänka på det för mycket. Det var sista chansen att blockera ljudet runt oss och gå in i sin zon.
Helt tyst i omklädningsrummet
Vi hade inte full kontroll i första halvlek. Det tog för länge innan vi kom in i matchen och kunde ge vår backlinje tid att dra efter andan. Danmark dominerade.
I slutet av halvleken såg jag inte riktigt vad som hände vid ena sidlinjen. Jag såg bara att Christian Eriksen ramlade och tänkte att någon har tacklat honom. Jag blev lite irriterad över att vi gav bort en onödig frispark. Då jag gick mot vårt straffområde tittade jag på andra spelare och så sa någon att han bara föll ihop.
Det tog runt femton sekunder innan jag begrep att det här inte var bra.
Vi stod kvar på planen och blev väldigt berörda känslomässigt. Efter ett bra tag skickades vi till omklädningsrummet. Där var det helt tyst. Vi ville veta vad som hade hänt, vad som kommer att hända, om vi ska ut och spela igen, och framför allt hur det var med Eriksen.
Det var väldigt absurt. Jag och många andra kontaktade familjen. Sedan väntade vi på besked från danska laget, om de ville fortsätta.
Jag pratade med Kasper Schmeichel och sa att vi backar upp beslutet som Danmark fattar. I något skede tänkte jag att det enda rätta är att åka hem. Nästa minut fick vi höra att vi kör om en halvtimme.
Det var surrealistiskt. Hur taggar man om?
Var fel att fortsätta
Vi hade hört hur danska och finska supportrar hade sjungit tillsammans om Eriksen. Det var fint då vi kom ut igen och Danmark kom efter oss. Vi försökte bara att stötta dem – och den uppvärmningen var rent fotbollsmässigt den sämsta som vi någonsin har gjort.
Man såg att ingen hade mental kapacitet för att tänka på fotboll. Då tänkte jag verkligen på vad det ska bli för match av det här. Det gick inte att ställa krav på lagkamraterna.
Det var helt fel att fortsätta. Det kändes inte mänskligt på något sätt
Det var helt fel att fortsätta. Det kändes inte mänskligt på något sätt. Det var en stor mental utmaning för alla, från spelarna på planen till barnfamiljer där hemma. Det måste ha varit väldigt hemskt för dem.
Vi spelare kramades före omstarten och önskade varandra lycka till, men det var svårt att möta ett lag som har den händelsen med sig. Vi får hoppas att det aldrig händer igen.
Ingen dans, ingen öl
Vi gjorde ingen speciellt bra insats fotbollsmässigt. Danmark var mycket bättre, skapade chanser och missade en straff, men vi jobbade och slet, gjorde ett mål och vann.
Vi ville ju vinna matchen och det var ju på sitt sätt skönt då Joel Pohjanpalo satte målet. Men de euforiska scenerna som man normalt ser efter en seger fanns inte. I omklädningsrummet var vi oroliga för Eriksen.
Det blev ingen dans, ingen musik, inga segerrop, ingen öl.
Vi plockade bara fram våra telefoner för att leta efter information, åkte tillbaka till hotellet med bussen sent och funderade bara hur vi gör med nästa dag.
Oavsett vad som händer är det här en dag som jag aldrig glömmer. Det var en fruktansvärd upplevelse. Under ett läger med mitt nuvarande lag kom det tillbaka konkret då lagläkaren höll en genomgång och visade vad spelarna kan göra om det här sker. Han visade bilder från Danmark–Finland och jag poängterade hur viktigt det är. Det handlar verkligen om att rädda liv.
Samtidigt var EM-premiären i Köpenhamn också en historisk match för Finlands herrlandslag. Det finns inskrivet att jag var där och spelade i Finlands första slutspelsmatch. När jag tänker på det nu är det en jäkla mix av känslor som kommer till ytan.”
Tim Sparv spelade 84 A-landskamper och hans landslagskarriär kulminerade med EM-slutspelet sommaren 2021. I slutet av samma år lade Sparv av och numera jobbar han som tränare i Sparta Prags organisation.
Yle direktsänder Finlands kvalmatch mot Danmark på torsdag. Matchen startar klockan 21.45.