– Jag såg bara att de stod där på min mark och jag gick fram och frågade: Vad gör ni här?
Leena Pulkkinen fick veta om den planerade stora bron över Hangöbanan på ett oväntat sätt då människor i gula västar rörde sig på hennes tomt. Planerna berör Leena Pulkkinen i högsta grad eftersom hennes stora tomt gränsar till Hangö-Hyvingebanan.
En färsk studie visar att medborgarna överlag gärna skulle delta mer aktivt i beslutsprocesser. Men makthavarna tvekar.
”Jag är markägare men vi har inte haft några diskussioner”
Leena Pulkkinen köpte sitt hus i Leksvall för sex år sedan. Nu bor hon i byn största delen av året och är också skriven i Raseborg.
– Leksvall är ett lugnt, naturskönt och fint ställe. Jag trivs mycket bra.
Den trivseln är nu hotad. Den ena nedfarten från den planerade bron skulle gå över Pulkkinens mark, framför hennes hus.
Det övergripande målet med bron är att förbättra trafiksäkerheten då man kan stänga de nuvarande tre plankorsningarna i Leksvall.
Men en ny bro där den nu planeras är inte den lösning som byborna på södra sidan av banan önskar.
Leena Pulkkinen är frustrerad och besviken på precis allt under hela processen. Det har blivit nästan som ett jobb för henne att försöka ta reda på vad som händer och hur hon kan påverka.
– De har inte frågat mig någonting. Jag är markägare men vi har inte alls haft några diskussioner.
Så du fick inget brev och ingen ringde utan det dök upp folk på din tomt?
– Ja.
Inte heller till informationsmötet för ett år sedan fick markägare i byn någon kallelse, säger Leena Pulkkinen.
Leena Pulkkinen är inte ensam med sina tankar, varken i Leksvall eller överlag. Forskare från Åbo Akademi, Helsingfors universitet och Tammerfors universitet kom i sin studie fram till att medborgare gärna vill delta mera i beslutsprocesserna.
Men ledare, både politiker och tjänstemän, är skeptiska. De undrar om medborgarna kan förstå invecklade helheter.
I ett större sammanhang kan fenomenet ses som en del av den så kallade representativa demokratins kris – medborgarna tappar förtroende för systemet.
”Det finns så många institutioner i det här”
Planeringen är redan långt hunnen och många viktiga myndigheter, inklusive Nylands närings-, trafik- och miljöcentral och Raseborgs stad, har i sina utlåtanden trots viss kritik inte sagt nej till broplanen.
En preliminär kostnadskalkyl för brolösningen är cirka fem miljoner euro.
Man har inte någon ”en lucka” där man kan fråga
Leena Pulkkinen, fastighetsägare i Leksvall
De bybor Yle Västnyland har talat med tänker trots det inte ge upp kampen mot en bro som de inte vill ha.
Växelverkan mellan myndigheterna och med invånarna har enligt Trafikledsverket skötts så som lagen kräver men - som så ofta - känner lokala invånare att ingen riktigt har lyssnat på dem.
– Alltså det finns så många institutioner i det här att det är svårt att förstå hur det hela fungerar! säger Leena Pulkkinen.
– Man har inte någon ”en lucka” där man kan fråga. Det är så svårt att få tala med dem som gör upp planerna.
Leena Pulkkinen har sett sig tvungen att inte bara själv försöka utreda och kommunicera med myndigheterna utan också anlita en jurist för att kunna bevaka sina intressen.
Bron skulle sänka värdet på hennes fastighet markant. Men hon är också oroad över bäcken vid tomtgränsen, och hon sörjer både ängen som sommartid blomstrar framför hennes hus och utsikten mot Bysviken som bron skulle förstöra.
En bro kan också medföra både ljud- och ljusförorening då bilar med belysningen påslagen kör över bron.
Bybor: Statens planer har ändrat flera gånger
Rolf Fagerström är född och uppvuxen i Leksvall.
– Jag är äkta Leksvallsbo. Här är jag född och här kommer jag säkert bo så länge jag lever. Jag trivs bra, det är nära till naturen, sjön är nära. För mig finns det ingen bättre plats.
Men precis som de flesta grannarna på södra sidan av banan ogillar han broplanen. Rolf Fagerström bor några hundra meter från Leena Pulkkinen så broplanerna berör inte hans marker.
Statens planer för en tryggare järnvägskorsning i Leksvall har ändrat flera gånger om och det förbryllar Rolf Fagerström. Än har det planerats en tryggare plankorsning och än planskilda korsningar. Ställena där de planerats har också varierat.
– Ja, det har varit tal om underfarten i många år och det har planerats en underfart här vid Leenas tomt. Det kändes länge att det inte blir något av det hela men tack vare elektrifieringen av Hyvinge-Hangöbanan blev det aktuellt nu.
Inte heller Rolf Fagerström ger myndigheterna gott betyg för processen hittills.
– Jag är inte markägare men informationen har varit dålig till oss här i byn. Att få kontakt har varit svårt.
”Man kan inte prata om att det det har funnits någon växelverkan”
Kimitobon Ralf Holmström späder ytterligare på kritiken. Leksvall engagerar honom eftersom han har sina rötter i byn där han också är markägare. Ralf Holmström är övertygad om att Trafikledsverket har bestämt sig för bron oberoende av vad byborna vill.
– Man har presenterat plan efter plan och gett en besvärstid: här har ni nu att bita i, säger Ralf Holmström.
– Man kan inte prata om att det har funnits någon växelverkan. Det har varit information i en riktning. Men när man försökt vara i kontakt med myndigheterna så har det varit väldigt svårt.
Byborna tackar inte nej till en bro eller underfart som skulle förbättra trafiksäkerheten.
Men de vill ha den längre västerut, ungefär vid nuvarande Kisa plankorsning. Då skulle genomfartstrafiken styras bort från byns centrum. Den här idén har Trafikledsverket förkastat med motiveringen att den inte följer delgeneralplanen för Leksvall.
Ralf Holmström köper inte motiveringen. Han önskar att Trafikledsverket förklarar hur de genom åren kan ha bollat med olika platser och lösningar men nu säger att endast en stor bro nära Leksvallvägen följer delgeneralplanen.
Hur var och en i Leksvall förhåller sig till planerna är inte klart men de som motsätter sig bron och vill ha en lösning i Kisa är fler än Pulkkinen, Fagerström och Holmström.
– Vi har också gjort ett invånarinitiativ, samlat in namn, för det här. De flesta av byborna på södra sidan motsätter sig planen för en stor bro här, påminner Leena Pulkkinen.
Situationen ser just nu ändå inte lovande ut ur Leksvallbornas synvinkel.
Hur långt är ni beredda att gå? – Så långt som möjligt. Jag kommer överklaga så långt jag bara kan, säger Leena Pulkkinen och får medhåll av Ralf Holmström.
– Jag misstänker att besvärsrätten kommer att utnyttjas så långt det går, säger Holmström.
– Det har jag också förstått, besvär kommer det bli. Det tar en lång tid innan det här är klart. Det kommer att komma fler besvär än bara ett, sammanfattar Rolf Fagerström.
Trafikledsverket svarar: Alla kan inte få som de vill – men bron kanske inte byggs om det blir besvär
Det är Anna Miettinen på Trafikledsverket som ansvarar för hela ban- och broprojektet i Leksvall. Det är på hennes bord som också växelverkan ligger, både mellan olika myndigheter och med invånarna.
Anna Miettinen avvisar kritiken om att Trafikledsverket struntar i invånarnas åsikter och förslag.
– Det stämmer inte att vi inte bryr oss, säger hon och förklarar att Trafikledsverket på invånarnas önskan granskade deras förslag, en bro vid plankorsningen i Kisa, i grova drag.
Men den lösningen skulle ha inneburit nya vägdragningar och kunde ha drabbat bland annat ett bostadsområde som finns inritat i delgeneralplanen. Efter diskussioner med Raseborgs stad blev slutsatsen att Kisa inte följer delgeneralplanen. Man ville heller inte riva upp planen så alternativet begravdes.
Enligt Trafikledsverket är det nuvarande broalternativet det enda vettiga om man vill följa delgeneralplanen. Det vill Trafikledsverket eftersom deras lösningar enligt lagen måste följa det som planläggningen har slagit fast.
Delgeneralplanen ska styra men gör den det?
Vad säger då delgeneralplanen för Leksvall som nu dyker upp i var och varannan mening?
Delgeneralplanen säger att det ska byggas en underfart under banan på den nu aktuella platsen. I stället har man valt att bygga en bro med två motiveringar: En bro är också en planskild korsning och kan då anses följa delgeneralplanen. En bro är att föredra eftersom den skadar naturen mindre än om man byggde en tunnel under banan och bäcken. (Däremot blir effekterna på landskapet större med en bro.)
Men enligt samma delgeneralplan är bäckens fåra på södra sidan av banan naturskyddsområde. Bron planeras nu på prick det stället där SL-märkningen (föreslaget naturskyddsområde) finns så att största delen av bäckens värdefulla naturliga fåra förstörs.
Det här förklarar Trafikledsverket med att planen inte behöver följas till punkt och pricka.
– Eftersom det är delgeneralplan, är det inte så exakt, förklarar Anna Miettinen och säger att det är kommun som får tolka ifall något följer planen eller inte – och nu har kommunen, alltså staden Raseborg, sagt att den planerade bron inte strider mot delgeneralplanen.
Hon påminner också att ifall bäckens hela naturliga fåra sparas, måste bron byggas ännu närmare det bostadshus som ligger närmast. Miettinen nämner ingen vid namn men avser Leena Pulkkinens hus.
Planeringsarbetet måste alltid söka kompromisser och det innebär att alla inte blir nöjda till hundra procent.
Trafikledsverket: Man förstår att invånarna inte alltid förstår långa processer
Invånarna har också klagat på att informationen har varit usel och tjänstemännen jättesvåra att få tag på. Anna Miettinen svarar att hon har talat med många och svarat på e-post.
Kan du då alls förstå invånarnas upplevelse då de känner att deras åsikter och insikter inte spelar någon roll när Trafikledsverket kör sitt race?
– Det förstår man att det inte alltid är klart för alla hur långa planeringsprocesserna är. De hänger ihop med planläggningen som i det här fallet går tjugo år tillbaka i tiden men som ändå påverkar dagens invånare. Det är förståeligt att man inte kan skönja den utdragna helheten, säger Anna Miettinen.
Det Anna Miettinen säger rimmar väl med studien som visade att invånare vill delta mer än beslutsfattare önskar. Beslutsfattarna befarar att frågorna är för invecklade för att invånarna ska kunna förstå dem och sedan delta i beslutandet.
”Beslutsfattarnas skepticism grundar sig främst på att de inte litar på att medborgare kan hantera den komplexitet som beslutsfattande ofta innebär”, konstaterar en av forskarna, raseborgaren Lauri Rapeli i pressmeddelandet. Rapeli är forskningschef vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi.
Beslutsfattarna önskar i stället att man förstärker medborgarnas kunskaper så att de bättre förstår samhällsfrågor och demokratiskt beslutsfattande. Makteliten, både politiker och tjänstemän, vill med andra ord inte dela med sig av makten utan snarare att invånarna lär sig mer.
På frågan om hur myndigheterna kunde göra bättre och öka invånarnas medverkan i sådana projekt som Leksvallsbron konstaterar projektchefen Anna Miettinen på Trafikledsverket kort och gott att invånarna i det här projektet har hörts och att det finns mer info på projektets webbplats. I själva verket har Trafikledsverket enligt projektchefen gjort lite mer än lagen kräver: de har haft annonser i lokaltidningarna och på stadens sida trots att lagen enbart kräver information på Trafikledsverkets egen sida.
– Vi har också utrett Kisa-alternativet och diskuterat det med andra myndigheter men kommit fram till att det inte skulle fungera. Det hjälps inte om invånarna inte får som de vill, säger hon.
Det Anna Miettinen på Trafikledsverket säger rimmar väl med vad studien över medborgarnas vilja att delta mer kom fram till: tjänstemän är mer skeptiska till större medborgarengagemang än politiker.
”Resultaten visar att det finns en klyfta mellan hurdant engagemang en stor del av medborgare skulle vilja ha och vad beslutsfattarna är beredda att erbjuda”, säger Lauri Rapeli.
”För demokratins framtid innebär resultaten att det finns mycket jobb kvar med att hitta en fungerande balans mellan medborgarengagemang och politikerproffs i demokratier”, säger forskarna om sin studie som inte enbart gällde politiker vid makten utan också tjänstemän.
Trafikledsverket: Besvär kan stoppa brobygget
Invånarna i Leksvall har hur som helst för avsikt att överklaga broplanerna om Trafikledsverket inte backar. Projektchef Anna Miettinen säger att det är allas rätt att överklaga besluten.
Besvär innebär naturligtvis tidtabellsproblem eftersom det brukar ta domstolarna lång tid att behandla besvären, ofta mellan ett och två år.
Men besvär kan också innebära att bron inte alls byggs, i alla fall inte nu, enligt projektchefen.
I så fall bevaras de nuvarande plankorsningarna och vi får hoppas att folk kan köra försiktigt där
Anna Miettinen på Trafikledsverket om en situation där besvär stoppar brobygget
Avsikten var att bygga bron i samband med andra arbeten som anknyter till elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan. Nu återstår det att se hur det hinner med i den tidtabellen.
– Om det inte hinner, kan vi inte säga om och när det finns pengar för projektet. I så fall bevaras de nuvarande plankorsningarna och vi får hoppas att folk kan köra försiktigt där, säger Anna Miettinen på Trafikledsverket.
Besvärsrundor brukar ta lång tid. Men det hjälps inte, menar Leksvallsbon Leena Pulkkinen som upplever att medborgarna i det här fallet inte har involverats i beslutsprocesserna på ett sätt de upplever som genuint och jämlikt.
– De borde höra oss mera. Vi bor här! För oss är det mycket viktigt att det görs på ett sätt som är rätt för oss. Det har gått alldeles fel till från första början. Så här ska det inte gå, säger Leena Pulkkinen där hon står på den vintriga ängen framför sitt vita hus och tittar ut mot järnvägen, bäcken och havet.