– Vi hör om barn som vägrar gå till skolan på grund av det sociala klimatet, vi hör om tjänstemän, skoladministration, som lever på våra skattepengar men inte gör någonting för att skydda de barn som far illa, säger Andrej Scherbakov, ordförande för föreningen Föräldrar för diversitet.
– Rasismen har blivit fulare, råare och elakare än den var femton år sedan. Vi ser den mera. Förr var den mera i det dolda, säger rektor Agneta Torsell.
Jag drog en fortbildning för, på papper, alla Helsingfors lärare. Men det var frivilligt och det var tre personer som kom på plats
Joséphine Gram, Ad astra
Torsell är rektor för Lagstad och Rödskog skola i Esbo. Hon säger att öppen rasism och diskriminering ändå är förhållandevis sällsynt.
– Det är mer en allmän attityd. Vi har inte haft mycket rasism riktat mot en person, utan mera rasistiskt tankesätt och beteende. Mycket kommer säkert hemifrån, barnen säger att ”min pappa säger att det är så här”, säger Torsell.
Antirasistisk fortbildning biter inte – om den inte är fortlöpande
Vera Lindén jobbar som flerspråkig handledare i Helsingfors svenskspråkiga skolor. Då hon började för några år sedan gjorde hon en enkät där de svenskspråkiga skolorna tillfrågades hur väl antirasismutbildningarna som personalen gått på fungerat.
– Resultatet var dystert. Få ledningsgrupper ansåg att de fungerat, säger Lindén.
Utbildningarna ordnades av utomstående aktörer i förhållande till skolan – staden, universitetet eller tredje sektorn.
– Arbetet bär mer frukt om man jobbar mer småskaligt. Vi har gått in för att ha regelbundna träffar med de utomstående aktörerna under en längre tidsperiod och de jobbar med en till tre skolor, säger Lindén.
Tre personer kom på antirasistisk utbildning för alla Helsingfors lärare
Joséphine Gram är koordinator för föreningen Ad astra. Hon jobbar också med att utbilda personalen i skolor om antirasism.
– Vi är en minoritet, vi tror att vi är jätteduktiga. Men de som inte ser ut som en vit finlandssvensk blir sällan inkluderade. Det är ett enormt problem.
Om vi läser om missförhållanden i en skola i tidningen kan vi ingenting göra, vi behöver en anmälan
Malin Eriksson, regionförvaltningsverket
Gram är frustrerad över att det finns stora hål i systemet, som sedan ska lappas med en timmes fortbildning per år.
– Jag drog en fortbildning för, på papper, alla Helsingfors lärare. Men det var frivilligt och det var tre personer som kom på plats. Varför finns det inte strukturer för att utbilda barn om rasism redan inom småbarnspedagogiken? undrar Gram.
Ibland kan hon känna sig som en börda, då ansvaret för antirasismen läggs på redan överbelastade lärare.
– Det känns som ett extra ansvar som inte finns i system.
Ny lag gör att personalen gör sig skyldiga till diskriminering om de inte ingriper
Finlands nya diskrimineringslag träder i kraft den första juni.
I den nya lagen gör sig skolornas och daghemmens personal också skyldiga till diskriminering om de inte ingriper i pågående diskriminering.
I lagen specificeras det att det även är fråga om diskriminering om målet av handlingen är en grupp. Handlingen behöver i framtiden alltså inte riktas mot en enskild person för att anses vara diskriminering.
Den nya lagen gäller också småbarnspedagogiken, som tidigare inte omfattats av lagen.
Malin Eriksson från regionförvaltningsverket medger ändå att det finns hål i systemet.
I praktiken har kommunerna själva ansvar för att bevaka sina egna skolor, eftersom regionförvaltningsverket saknar tillsynsmandat i skolorna.
I praktiken betyder det här att regionförvaltningsverket kan ingripa i missförhållanden endast då en anmälan gjorts till dem. Inom småbarnspedagogiken har de däremot mandat, vilket betyder att regionförvaltningsverket kan utföra självständiga granskningar av daghemmen.
– Om vi läser om missförhållanden i en skola i tidningen kan vi ingenting göra, vi behöver en anmälan. Processerna är också långa, det kan ta åtta månader innan vi kommer med ett utlåtande, säger Eriksson.