Alltid passar inte de här breven in i våra vanliga avsnitt, så med jämna mellanrum brukar vi göra poddavsnitt utan ett sammanbindande tema där vi tar upp brev vi fått på sistone.
Den här veckan funderar vi bland annat på hur mycket man ska lägga sig i sin väns uppfostringsmetoder, hur man skaffar sig en ”go to-person” som man kan ringa till när nöden är som störst och hur man får gränslösa svärföräldrar att tagga ner.
Ifall du vill diskutera saker som tagits upp i podden kan du gå med i vår grupp Relationspodden Norrena & Frantz på Facebook.
Här publicerar vi några av de brev som tas upp i veckans avsnitt:
Jag vill ha en go to-person!
Jag har aldrig varit den bästa på att skaffa vänner, vissa ser mig rentav som socialt hämmad. Men jag har nu i alla fall ett fåtal goda vänner, som jag känner jag kan diskutera även jobbiga saker med.
Men jag känner ändå att jag inte har någon jag kan ringa när precis allt skiter sig! När man får samtalet från läkaren som säger man har cancer eller när ens ångest håller en vaken genom natten.
Det känns som att alla har en go to-person på speed dial som alltid skulle dyka upp när du behöver det, men jag har inte det.
Hur får man en sådan?
Kvinna 21
Hon slår sina barn! Vad ska jag göra?
Jag har en god vän som berättar att hon brukar slå sina barn, typ ge dem örfilar och lugga dem. Jag har försökt säga att det är olagligt och att hon inte ska göra det, men jag har inte diskuterat saken med barnen eller med någon annan.
Jag har ständigt dåligt samvete över att inte göra mera, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det finns inga andra vuxna som kan ställa upp ifall mamman skulle mista vårdnaden. Och om jag anmälde henne skulle vår kontakt helt säkert brytas. Jag hör själv att jag bara är väldigt feg.
Hur skulle ni göra?
Väninna 37 år
Hur sätta stopp för svärföräldrarna?
Jag och min man bor väldigt nära mina svärföräldrar, det är bara 20 meter mellan husen. Ofta är det här ju behändigt, svärföräldrarna är pensionärer och hjälper gärna till med barnen och sådant.
Men jag skulle verkligen önska att vi hade tydligare regler och att de respekterade att vårt hem inte är en förlängning av deras hem!
De kan till exempel vandra in utan förvarning när de behagar. Det gör mig stressad. Svärmor har ofta åsikter om hur vi borde inreda och kommer till och med ibland släpande med gamla möbler som hon inte längre vill ha men tydligen inte vill göra sig av med heller. Därför ställer hon dem hos oss.
Min man tycker att jag överdriver när jag säger att det här är jobbigt för mig. De vill ju bara väl, och de ställer ju upp för oss hela tiden.
Jag blir satt i rollen otacksam bitch-svärdotter och det är inte alls kul!
Vivan 35