– Jag trodde först att jag förstått fel, säger danskonstnären Natasha Lommi med ett skratt, då hon fick höra att hon tilldelas Svenska kulturfondens stora pris på 30 000 euro.
Hon får priset för sitt konstnärsskap som en stark, uttrycksfull och mångsidig dansare. Det är inte ofta frilansdansare tilldelas så stora pris.
– Det är en otroligt stor ära och en bekräftelse att få ett så här stort pris. För en frilansare motsvarar det nästan en årslön, säger Lommi, som befinner sig på vintersemester i Lappland med sin familj när Svenska Yle ringer upp.
Än har hon inte hunnit bestämma sig för vad hon ska göra med prispengarna.
– Kanske mina pensionsdagar får ett litet lyft.
Arenashower med Paula Vesala
Natasha Lommi har dansat med många av Finlands kändaste samtida koreografer som Tero Saarinen, Johanna Nuutinen, Valtteri Raekallio, Tommi Kitti och Susanna Leinonen, och har också uppträtt på många internationella scener.
Men för den stora publiken har hon kanske ändå blivit mest känd genom sin dans på sångaren Paula Vesalas arenaspelningar och i Tävlingen för ny musik UMK, som sågs av en miljonpublik ifjol.
– För mig är arbetet ändå detsamma oavsett vilket sammanhanget är. Mera dans betyder mera dans oberoende vilken scenen är. Jag önskar att vi modigt vågar ta ännu mer utrymme för dansen i ännu fler sammanhang.
För vissa kan dansen och i synnerhet den samtida dansen verka som en svårtillgänglig konstform medan hennes framträdanden i mer kommersiella sammanhang har väckt en del kritik i de egna leden.
– Jag är inte särskilt rädd för kritik. Ända sedan barnsben har det varit viktigt för mig att jag själv värdesätter det jag gör. Hittar jag själv djupet och konsten i mitt eget arbete så tror jag att dansen också blir en upplevelse för andra.
Dans från mormor till barnbarnsbarn
Natasha Lommi är danskonstnär i tredje generation. Hon inledde sina studier i Nationaloperans balettskola och sin mormor Tamara Rasmussens dansskola och är utexaminerad både från Danshögskolan i Stockholm och danslinjen på Teaterhögskolan i Helsingfors.
Att både mormor Tamara, mamma Vivian Budsko-Lommi och hennes systrar Aksinja, Oksana och Misa alla är dansare har förstås präglat hennes liv starkt. Hennes morfar Paul Budsko var däremot skådespelare på Svenska Teatern, men också de generna har gått vidare hos alla fyra systrar som också jobbat som skådespelare.
Även Natashas sambo Mikko Paloniemi är dansare, och deras två söner dansar.
– Självklart är det värdefullt och speciellt att ha sina nära och kära som kollegor. Men man har nog fått jobba sig fram helt själv, säger Natasha och pekar samtidigt mot diskussionen mot nepobabyer inom kulturlivet.
– Trots att vi fyra systrar har haft samma utgångspunkter och uppväxt är vi ganska olika. Vi har fått jättemycket utrymme att vara just de vi är.
Kretsarna är ändå små och ibland tävlar systrarna också sinsemellan om samma jobb.
– Vi har vuxit upp med det. Syskonkärleken går ändå alltid starkt före.
Lärare med stort hjärta
Utöver sin mångsidiga karriär som dansare har Lommi också arbetat som danspedagog och koreograf, bland annat för produktioner inom nycirkus, nutidsdans, musik, kommersiella produktioner och dansfilm.
Tillsammans med dansaren Elina Häyrynen har hon också grundat den tvärkonstnärliga ensemblen TARGET Helsinki som skapar multidisciplinär konst och nya utrymmen för danskonst via digitala plattformar.
– Det har varit ett bra sätt att nå ny publik. Både jag och Elina hade jobbat mycket med stora kompanier och med en viss form, och ville prova på något nytt. Den här sommaren kommer vi att göra en roadtrip-turné runt om i Finland där vi uppträder i olika sammanhang.
”Tolka dansen på ditt eget sätt”
I sitt eget skapande ser Natasha Lommi den växelverkan som uppstår mellan henne och åskådaren som det absolut viktigaste.
– Personligen vill jag inte föra fram någon specifik upplevelse eller föra åskådaren till något specifikt ställe. Det är i den där växelverkan som sker i stunden som något värdefullt uppstår.
Ofta frågar folk hur dansverk ska tolkas och vill ha ett narrativ. En del verk baserar sig på litteratur som det kan vara värdefullt att ta del av innan man ser dansföreställningen. Natasha Lommi säger ändå att det inte finns några fel sätt att tolka dans.
– Det du som åskådare kan känna är det du har inom dig. Allt det du upplever speglas ifrån dig själv och ditt eget liv och det du går igenom. Det här borde vi som jobbar med dans kanske prata mer om.
Förutom de egna konstnärliga projekten undervisar Natasha Lommi också i sin mammas dansskola, Tamara Rasmussen opisto, där många professionella dansare inlett sin bana. För henne är undervisandet en kär hobby som hon hållit på sedan hon var 15 år.
– Jag blir ofta tillfrågad om jag inte borde lämna det till förmån för viktigare jobb. För mig är också undervisandet ett konstnärligt arbete som är väldigt värdefullt för mig. Jag lär mig massor av att undervisa andra, från 5 till 85 åringar.
Hur ser du på framtiden för dansen?
Jag önskar att framtiden för dansen är mångsidig och att vi verkligen använder oss av dess fulla potential. Vi har äntligen fått ett eget hus för dansen, Dansens hus. Jag tror att danskonsten har medvind just nu.
Nyligen var dansföreställningarna både i Dansens hus och på Helsingfors stadsteaters stora scen slutsålda.
– Det har vi inte sett tidigare. Det är ganska mycket publik på en lördag kväll för dans. Jag tror faktiskt att vi håller på tar allt mer plats, vilket jag såklart önskar.
Pris också till Svenska Yles musikredaktörer
Samtidigt premierar Kulturfonden också forskaren Julia Korkman och Svenska Yles musikredaktörer Bertil Blom och Måns ”DJ Bunuel” Strömberg.
– Jag trodde det var ett aprilskämt. Det är nog stort att ta in, jag är nog väldigt ödmjuk och tacksam för det här, säger Bertil Blom som jobbat på Svenska Yle i nästan fyra decennier.
– Överranskande var det ju nog. Jag steg upp då jag förstod att det inte var ett bussamtal. Jag jobbar med en sådan konstform som många inte ens förstår är konst och hur mycket hjärta man kan sätta i att trycka på en knapp, säger å sin sida Måns ”DJ Bunuel” Strömberg.
I Nyland går priset till föreningen Finlandssvensk kulturutveckling, i Österbotten till författaren Pernilla ”Nilla Kjellsdotter” Österberg och i Åboland till bildkonstnären Jonas Wilén. Prissummorna är 15 000 euro var, förutom för musikredaktörerna Blom och Strömberg som får dela på summan.
