Det turkosfärgade havsvattnet utanför den lilla ön Ko Lipes sandstränder är härligt klart. Den ljusa sanden är ovanligt finkornig och stränderna är påfallande rena.
I själva verket finns det inte någon form av skräp inom synhåll. Det kan sägas vara närmast mirakulöst med tanke på det stora antalet människor som på dagarna är i farten på stränderna och i vattnet.
– Vi uppmanar också våra kunder att delta i renhållningen. Vi samlar in plastpåsar och annat skräp som vi hittar på stranden, berättar Chanatip Arm som driver ett av de många dykcentren på Ko Lipe.
Chanatip har gott om kunder. Det finns tiotals hotell på ön, och det vimlar av både asiatiska och västerländska turister.
Ankare lyser med sin frånvaro
Turismen har gjort en comeback i Thailand. Efter att coronaviruset började sprida sig för tre år sedan stängde landet sina gränser för alla turister, men nu tas de emot med öppna armar igen.
– På grund av pandemin hade dykcentren länge inga inkomster, så vi måste klara oss med våra besparingar. Å andra sidan fick naturen en chans att vila sig, säger Chanatip.
På Ko Lipe är dykcentren inriktade på att föra turister till platser där de kan dyka och snorkla. I närheten av ön finns det flera spektakulära och intakta korallrev som också är speciellt artrika.
– Vi skyddar korallerna genom att aldrig använda ankare. I stället fäster vi våra båtar vid bojar eller linor som är utplacerade vid alla platser där turisterna dyker eller snorklar, säger Chanatip.
Film orsakade invasion av turister
Chanatip säger att målet är att hindra att Ko Lipe går samma öde till mötes som en del andra paradisöar.
Det mest ökända exemplet är ön Ko Phi Phi Leh som blev världsberömd efter att den populära Hollywoodfilmen The Beach med Leonardo DiCaprio i huvudrollen spelades in där.
Turismen överbelastade sedan ön och de omgivande korallreven i så hög grad att regeringen år 2018 förbjöd allt tillträde till Koh Phi Phi Leh som är en del av en skyddad nationalpark.
Förbudet har delvis hävts, men fortfarande får betydligt färre turister besöka ön än förr.
Chanatip förklarar att förbudet chockerade många thailändare, och att det fick dem att förstå att det är viktigt att skydda den marina miljön.
Enligt honom har en stor del av i synnerhet de unga utländska turisterna också hört talas om Ko Phi Phi Lehs öde.
– Tack vare det har turisternas attityd förändrats. Både de thailändska och de utländska besökarna hjälper oss en hel del nu för tiden genom att plocka upp plast och annat skräp som i övriga fall skulle driva ut i havet med tidvattnet, konstaterar han.
Levebröd står på spel
Turismen är en rätt ny företeelse på Ko Lipe, som är en aningen mindre ö än till exempel Drumsö. Chanatip berättar att de första hotellen uppfördes för knappt 20 år sedan och att det då var fråga om små och enkla härbärgen.
I dag är Ko Lipe den klart mest utvecklade av de drygt 50 öarna som bildar Thailands sydligaste marina nationalpark. Chanatip säger att strikta föreskrifter om miljöskyddet är i kraft i hela det skyddade havsområdet.
– Också hotellen är förpliktade att skydda miljön, men jag är inte övertygad om att alla gör det. Det har dessutom redan uppförts alldeles för många hotell med tanke på öns storlek, konstaterar han.
Chanatip hoppas nu i varje fall att det har uppstått en tillräcklig medvetenhet om naturskydd på Ko Lipe för att den marina miljön ska kunna hållas intakt också i fortsättningen. Om inte annat förlorar han och många andra öbor oundvikligen sitt levebröd.
Havens elefanter i farozonen
På ön Ko Libong 50 kilometer norr om Ko Lipe är invånarna likaså inriktade på att se till att de omgivande vattnen inte förorenas. Deras mål är att skydda ett säreget däggdjur som trivs i en grund bukt vid öns södra strand.
Det är frågan om dugonger som också går under namnet sjökor. Till kroppsformen liknar de här sävliga däggdjuren sälar, men de är närmast släkt med elefanterna.
Även om dugongerna andas med lungor är de helt anpassade till ett liv i vattnet. På land klarar de sig inte alls.
Förr var dugongerna allmänna vid de thailändska kusterna. I dag är Ko Libong ändå den enda platsen där sannolikheten är stor för att man ska se dem.
– Jag för turister till bukten för att titta på dugongerna. Om vi stannar där ett par timmar brukar vi få syn på minst ett exemplar, berättar den före detta fiskaren Suchat Chidchob som har bott på Ko Libong hela sitt liv.
Ömtåligt sjögräs måste överleva
Jämfört med Ko Lipe är antalet besökare på Ko Libong anspråkslöst, men turismen är ändå en viktig inkomstkälla för öns ungefär 5 000 invånare. De är medvetna om att turisterna kommer till Ko Libong uttryckligen för att se dugongerna.
– Det är viktigt att skydda dugongerna. Alla öbor älskar dem och vill att de ska trivas, säger Suchat.
Det betyder att invånarna måste se till att de omgivande vattnen hålls rena. Dugongerna är växtätare, och deras främsta föda är sjögräs som de betar på havsbottnen.
Sjögräset dör snabbt ut om vattnet blir övergött eller förorenat. Det förklarar varför också dugongerna har blivit mer och mer sällsynta i Thailand och de flesta andra länder där de förekommer.
På den skyddade bukten vid Koh Libong fortsätter dugongerna däremot att föröka sig. Där verkar turismen nu bidra till att det unika däggdjurets framtid är tryggad.