Håkan Wikman leder flera olika körer som har olika nivåer. Men oberoende av nivån, anser Wikman att stämningen är viktigast. Wikman har själv sjungit i många olika körer och har noterat att man ganska fort kan avgöra hur roligt det är att sjunga i en kör.
Går man gärna till övningen eller drar man sig för att gå dit? Beroende på hur dirigenten eller ledaren jobbar så kan man känna att man måste göra någonting istället för att vilja göra det
Håkan Wikman
Jag intervjuar Håkan Wikman en sen eftermiddag på Oratoriekörens körseminarium där han lett kören ända från tidig förmiddag. Men han verkar inte det minsta trött.
– Jag blir inte trött av att göra musik och jag blir inte trött av att dirigera kör eller försöka få musiken att leva, säger Wikman bestämt.
Han medger att det rent fysiskt kan vara påfrestande att hålla på en hel dag, men tillägger att han mentalt främst blir inspirerad. Men det är inte lätt att leda en kör. Man är tvungen att vara väldigt koncentrerad för att höra varje ton.
– För det mesta är det nog en ren njutning. Men man måste ha öronen på helspänn och fokusera på de toner som man ska försöka rätta till. Men jag kan inte påstå att det på något som helst sätt skulle vara betungande.
Hur fixar du den här balansgången mellan att vara glad och vänlig, fast du gång på gång är tvungen att rätta korister som sjunger fel och slarvar?
– Jag har inte någon färdig plan. I början av min bana försökte jag för varje övning ha en strikt plan för att åstadkomma så mycket som möjligt. Men snabbt kom jag till att mycket ändå bygger på intuition när jag ska anpassa mig till den stämning och nivå som kören råkar ha just den dagen och i den stunden.
Det sociala spelar enligt Håkan Wikman en mycket större roll än vad han förstod som yngre.
Det får inte vara ett tvång så att du måste prestera och uppnå någonting hela tiden. Det viktiga är att du vill göra någonting. Du vill öva och du vill prestera bra
Håkan Wikman
Men det finns ingen patentlösning på hur man ska få en kör att vilja göra sitt bästa. Det finns inte heller någon manual på hur man ska fungera som körledare.
– Det handlar mycket om ens egen person. Är du väldigt utåtriktad eller är du främst fokuserad på det musikaliska resultatet som dirigent?
Olika personligheter beter sig olika som dirigenter, men en dirigents beteende har stor betydelse för vilken stämning en körövning har.
Har du förändrats som dirigent genom åren?
– Ja, det måste jag medge. När jag började som ung och nyutexaminerad musikmagister så hade jag mycket hantverk i bagaget. Jag ville uppnå saker, var väldigt drillad och ville att allt ska slipas fint.
Men med åren har Håkan Wikman lärt sig balansera och arbeta respektfullt med det material han har. Knepet är att skapa en lättsam stämning och att utan tvång försöka få fram den bästa möjliga klangen av den grupp han leder. Men enligt Wikman är en kördirigent aldrig fullärd.
– Med åren hoppas jag kunna hitta någon form av kombination och balansgång mellan de här två: Att stämningen ska vara trygg och fri och avkopplad och att man ändå hela tiden ska känna att man vill prestera.
Håkan Wikman har under åren haft flera upplevelser med fina och inspirerande körledare, men han har också erfarenheter av despotiska kördirigenter som leder genom att sprida rädsla.
– Jag har upplevt det många gånger när en kör försöker lära sig ett svårt ställe i ett körverk och har övat samma ställe om och om igen och börjar stampa på stället. Folk börjar sjunga sämre och sämre, medan körledaren blir mer och mer irriterad.
Av de situationerna har Håkan Wikman lärt sig att en kör lär sig bäst om stämningen är trygg. Det blir nämligen en motsatt effekt om man börjar pressa kören:
Då liknar övningen den traumatiska stund då du står ensam vid katedern och ska sjunga framför hela klassen för att få ditt vitsord i musik
Håkan Wikman
Balansgången mellan att ha roligt och använda humor för att få kören glad – och samtidigt motiverad och fokuserad, är inte enkel. En övning får inte heller bli sladdrig. Det klara och tydliga målet ska alltid vara att öva in ett nytt körverk.
Som en i raden av körmedlemmar i Oratoriekören som Håkan Wikman leder, har jag själv upplevt hur bra kombinationen av att skratta och öva fungerar. Kören har en vänlig anda där man varken snäser åt varandra eller baktalar varandra.
På körseminarium umgås alla med varandra och väljer medvetet att äta med olika körmedlemmar vid varje måltid för att lära känna varandra i stället för att bara umgås med dem som man känner bäst.
Den vänliga andan smittar av sig och håller i sig också under övningar fast det kan bli stressigt med ett stort körverk som har utmanande passager som är svåra att lära sig.
– Jag försöker som dirigent tillrättavisa när det behövs. Men jag gör det på ett vänligt sätt. Det kanske smittar av sig så att koristerna inte känner något behov av att tillrättavisa varandra.
Men det är inget fel att säga åt sångaren bredvid att hen sjöng fel bara man gör det på ett vänligt sätt. Enligt Håkan Wikman kan man inte heller ha en sådan regel att ingen får säga ett fult ord åt varandra.
Vi har nog en rå men hjärtlig stämning här. Man ska kunna säga rakt ut att det här gick åt helvete. Och sedan måste man visa hur man gör det rätt. Bara alla förstår vad vi gör och varför, så är det lättare för alla att anpassa sig och göra sitt bästa
Håkan Wikman
