Mårdhunden är en invasiv främmande art i Finlands natur.
På Viltcentralen ser man det som naturvårdsarbete att begränsa mårdhundstammen. Omfattande projekt såsom Helmi och Sotka har dragits i gång för att effektivera jakten på mårhundar. Orsaken är att mårdhunden äter fågelägg, och många sjöfåglar undviker att häcka vid områden med täta mårdhundsbestånd.
Projekten riktar sig oftast till skärgården. Det finns ändå mycket mårdhundar också längre in i landet, även nära bostadsområden.
– De är väldigt vanliga. De lämnar kanske inga spår, även om de skulle göra en kull varje år. Och eftersom det inte jagas i bosatta områden så har stammen etablerats och hålls konstant, säger Laura Fontell-Seppelin, som är viltplanerare i Nyland vid Finlands viltcentral.
Jaktmetoderna är många. Ibland används grythundar, och ofta riggas fällor, som mårdhundarna traskar in i levande och sedan avlivas.
Mårdhundsjakt har gjorts lättare genom en lagändring år 2019, då mårdhund och mink klassades som invasiva främmande arter. I dagens läge behöver man till exempel inte jaktkort för att ta livet av en mårdhund.
Här kan du läsa om den aktuella diskussionen kring träning av grythundar: Grytprov där hundar möter rävar avbryts
– Klar data kring om mårdhundsbytet skulle ha ökat efter lagändringen har vi inte, men lagändringen har möjliggjort att i projekt som Sotka och Helmi kan de mest effektiva fångstmetoderna användas. Man kan använda redskap och metoder som är förbjudna vid jakt, till exempel artificiellt ljus vid mörkerskytte, säger Fontell-Seppelin.
Allt vanligare att stadsbor lånar fällor
Även om man inte behöver jaktkort för att ta livet av en mårdhund så finns det en del saker att ta i beaktande. Man får inte orsaka onödigt lidande, och för vapen behöver man naturligtvis ha loven i skick och ha markägarens tillstånd för att skjuta nära bostadshus.
Är man osäker på vad som ska göras kan man kontakta den lokala jaktvårdsföreningen för råd och hjälp.
I flera städer har det här blivit vanligare de senaste åren. Stefan Pellas, jaktchef vid Finlands viltcentral Kust-Österbotten, säger att till exempel en stad som Vasa skulle behöva organisera det hela bättre. Nu vilar ansvaret i princip på de ideella föreningarna.
– Jaktvårdsföreningarna har inte tillräckligt resurser för att göra sig av med mårdhund, skabbräv eller rådjur i städer, säger Pellas.
Här kan du läsa mer om jaktmetoder: Nya jaktmetoder med judasmårdhundar och lövblåsare ska rädda sjöfåglarna
– På planområde har folk inte jakträtt, så städerna borde ha anställda som kan komma och hjälpa att göra sig av med olika djur. I Svergie har de en statsjägare som man kan kontakta för sådana här uppdrag. Något liknande skulle vara bra att ha också hos oss.
I dagens läge anser Pellas att städerna värjer sig för ansvaret, och så ringer människor i stället till de ideella föreningarna, som inte hinner med alla uppdrag.
Till exempel i Vanda i huvudstadsregionen lånar Vanda viltvårdsförening årligen ut 20–30 fällor, som människor kan rigga på sina gårdar om de sett mårdhundar där.
Yles reporter följer med då ett äldre par lånar en fälla och riggar upp den på sin gård i östra Vanda. De vill inte uppge sitt namn eller bostadsområde, eftersom de tror att många kan ställa sig kritiskt till fällan på parhusets bakgård och till och med sabotera den.
Laura Fontell-Seppelin vid Viltcentralen tror att frågan kan ha blivit extra känslig på senare tid, efter att en jakttävling i somras rörde upp känslor. Tävlingarna i Suomussalmi väckte en hetsig debatt eftersom deltagarna fick poäng enligt hur många och vilka djur de dödat.
– Överlag är inställningen till jakt på invasiva främmande rovdjur hos de flesta mycket accepterande. Det är ju naturkyddsarbete och arbete för att bevara vår biologiska mångfald.
Djurskyddet: ”Om den inte gör någon skada så kan man låta den vara”
Vid Finlands djurskydd säger verksamhetesledare Kati White att om mårdhunden inte är skadad och inte orskakar skada så kan man kanske låta den vara.
– Speciellt om man inte är nära kusten, där mårdhunden gör mest skada mot fåglar, tycker vi att man kan låta mårdhunden vara i fred. I skärgården eller mer känsliga områden kan man överväga att göra en anmälan, för där gör de mer skada och det är lättare att kontrollera stammen.
White är missnöjd med hur reglerna för jakten ändrades för fyra år sedan.
– Man borde ha jaktkort för att döda mårdhundar, så att människor vet vad de håller på med när de tar livet av djuret.
Därutöver lyfter djurskyddsförbundet fram att om man ska jaga mårdhund så får det inte ske då när mårdhunden har ungar. Om ungarna blir ensamma i boet kommer de att plågsamt svälta ihjäl om deras föräldrar inte kommer tillbaka, menar White.
Mårdhundarna paras sig i mars, och om några månader föds ungarna.
Här kan du lyssna på inslaget:
