Artikeln är över 2 år gammal

En pilgrimsvandring är en vandring för både kropp och själ – i Åbo kan du vandra från Finlands äldsta kyrkplats till Åbo domkyrka

I vår stressiga värld har det blivit allt vanligare med pilgrimsvandringar, ett sätt att lugna ner sig och fundera över livet. I Åbo kan man till exempel vandra mellan Korsbacka i Ravattula till Åbo domkyrka, en sträcka på cirka sex kilometer.

En hand som håller i en vandringskäpp. I bakgrunden ett träkors.
I Korsbacka utanför Åbo centrum finns Finlands äldsta kyrkplats. Bild: Samuli Holopainen/Yle

Kring påsken ordnas ofta passionsspel, Via Crucis och Via Dolorosa, som skådespel där du kan gå med på Jesus sista vandring. Men du kan också göra en pilgrimsvandring, där du i lugn takt kan vandra, vila och reflektera över allt som händer kring dig.

På gränsen mellan Åbo och S:t Karins finns Korsbacka, som är Finlands äldsta kyrkplats, från 1100-talet. Och det är ett bra ställe att starta pilgrimsvandringen i Åbo på.

– Här i Korsbacka tror man att Finlands äldsta kyrka har funnits. Redan innan Åbo stad var en stad, och innan domkyrkan byggdes, säger församlingspräst Maria Björkgren-Vikström vid Åbo svenska församling.

En kvinna i blå mössa och gul jacka tittar in i kameran.
Församlingspräst Maria Björkgren-Vikström säger att vi firar påsk för att fira att livet är starkare än döden. Bild: Samuli Holopainen/Yle

Enligt Björkgren-Vikström är det inte konstigt att just Korsbacka har blivit en plats för pilgrimsvandringar.

– En pilgrimsvandring är en vandring till en plats som har haft stor betydelse, en helig plats, ofta en kyrka. Och när vi så här nära domkyrkan har den här platsen och det här korset som har gett namnet åt den här platsen, så tycker jag att det är ett jättefint ställe att vandra till. Dessutom är det på ett lagom avstånd till Åbo domkyrka.

Björkgren-Vikström säger att det är vägen, och inte målet, som är det viktiga när det handlar om pilgrimsvandringar.

– Under en pilgrimsvandring har man möjlighet att tänka på sitt liv. Det är alltså både en resa inåt och utåt, om vi säger så. Man får ta emot det man möter längs vägen, naturen eller människorna man går med, och sedan får man fundera på sitt liv.

Vad händer då vi kommer fram till Åbo domkyrka? Har vi nått ett mål?

– Kyrkan är en rastplats. Jag tänker att människan behöver både vara ute i naturen, men jag tror att vi också behöver varandras gemenskap och det vill kyrkan vara.

Två personer som går längs med en gräsplan. Snö på marken.
Det är själva vandringen, och inte målet, som är det viktigaste när det gäller pilgrimsvandringar, säger församlingspräst Maria Björkgren-Vikström. Bild: Samuli Holopainen/Yle