It's very pleasurable and once you've had it, it's very hard to not want to feel it again.
– Har man en gång upplevt en fontänorgasm så vill man inte vara utan den känslan, eftersom det är väldigt skönt.
Så säger rwandiska Shema. Hon pratar också för flera andra rwandiska kvinnor då fontänorgasmen för många är den högsta formen av njutning och en förväntad del av sexet i Rwanda.
För Shema har fontänorgasmer alltid varit ett naturligt inslag i vardagen och hon kommer ihåg hur madrasser ställdes ut på gatan för att torka i solen där hon växte upp.
– Det här var på tiden innan madrasskydd som i dag är väldigt vanliga i Rwanda, påpekar hon.
Det var först när Shema blev äldre som hon förstod vad det var som gjorde madrasserna så blöta, och att fontänorgasmer inte är normen överallt.
– Jag tänkte inte att fontänorgasmer var någonting ovanligt innan jag kom i kontakt med personer från andra länder.
I fontänorgasmens förlovade land
I Finland är fontänorgasmen snarare omgärdad av frågetecken och det pratas om den som någonting ovanligt eller unikt. Det här berättar Jessica Påfs, forskare och lektor vid Göteborgs universitet, som har specialiserat sig på fontänorgasmer.
För tio år sedan besökte hon Rwanda för första gången och insåg snabbt att den rwandiska inställningen till fontänorgasmer skiljer sig väldigt mycket från vad hon var van vid.
– Flera kvinnor jag mötte i Rwanda uttryckte oro när jag sa att jag tror att det inte är lika självklart för kvinnor i Norden att få fontänorgasmer som det var för dem.
Eftersom Påfs var i Rwanda som doktorand för att utföra en fältstudie i sexuell hälsa kom hon i kontakt med flera rwandiska kvinnor som hon hade möjlighet att prata mer ingående med.
– När jag frågade om deras inställning till preventivmedel upprepade flera att de var rädda för att bli torra. Jag trodde ju först att de pratade om lubrikation men så visade det sig att de menade fontänorgasmer.
En sexuell superkraft?
När Påfs återvände till Sverige ville hon veta mer om fontänorgasmer.
– Som blivande forskare vände jag ju mig till vetenskapen för att se vad som fanns skrivet och insåg att det var otroligt bristfälligt. Då började de här idéerna födas om att göra någon studie på det, och jag ville ju också veta hur svenska kvinnor upplever fontänorgasmer.
En gång fick jag frågan varför jag forskar om någonting som inte finns
Jessica Påfs
För två år sedan publicerades Påfs studie A sexual superpower or a shame? som baserar sig på intervjuer med 28 svenska kvinnor i olika åldrar.
– Det var överraskande att det var några som inte visste att fontänorgasmer fanns innan det hände dem. Men det här överraskar mig inte längre. Kvinnor kommer fortfarande fram till mig efter att jag har presenterat min forskning och säger att de aldrig har hört om fontänorgasmer. Så det är verkligen inte självklart för alla, säger Påfs och fortsätter:
– En gång fick jag också frågan varför jag forskar om någonting som inte finns, så idén om att fontänorgasmer är en myt finns fortfarande.
Hur vara nyfiken på något man inte vet om?
Att det finns de som inte vet vad en fontänorgasm är överraskar inte heller hälsovårdaren och sexualrådgivaren Gillan Suvisaari. Hon tror att det delvis kan bero på att det inte pratas så mycket om fontänorgasmer.
– Jag upplever att det ofta är de som har fått fontänorgasmer eller de som är speciellt nyfikna på dem som pratar om det. Medan de som inte har fontänorgasmer i sina liv kanske inte tänker på det som något som de borde vara nyfikna på. Om alla skulle uppleva fontänorgasmer eller ha dem som mål så skulle det kanske vara en annan sak?
Det handlar inte enbart om att prata om något eller inte, utan det är också viktigt hur man pratar om saker, påpekar Suvisaari.
– Det känns som att sexualuppfostran mest fokuserar på att man ska akta sig för oönskad graviditet, könssjukdomar och farorna med oskyddat sex. Istället för att fokusera på hur härligt och njutningsfullt sex kan vara.
Varför skulle man egentligen inte prata om fontänorgasmer i skolan?
Gillan Suvisaari
Sexualundervisningen har utvecklats mycket under de senaste åren, men Suvisaari ser gärna att mer skulle få hända.
– Varför skulle man egentligen inte kunna prata om fontänorgasmer i skolan? Man pratar ju om männens spermieutlösning så varför skulle man inte kunna prata om kvinnlig ejakulation, fontänorgasm eller vad man nu vill kalla det?
Fontänorgasmen är en vattendelare
– Poff! Som en vattenballong som det plötsligt stacks hål på.
Så beskriver Sara en fontänorgasm, medan Emelie beskriver sin första fontänorgasm som en känsla av att kissa på sig.
Kvinnors erfarenheter av fontänorgasmer kan variera från sprudlande njutning till skam och osäkerhet.
Det här är något som Påfs också har konstaterat i sin forskning.
– Det är intressant att upplevelserna skiljer sig så mycket från varandra, men också att en och samma kvinna kan ha både positiva och negativa upplevelser, säger hon.
Den omöjliga orgasmen
Monika Pensar berättar om när hon första gången hörde om fontänorgasmer.
– Det lät som en fantasi och som något man endast upplever om man har det riktigt skönt.
Eftersom hon vid den tiden var en trött småbarnsmamma avfärdade hon det hon hade hört.
– Jag tänkte att det här inte gäller mig.
Men det skulle visa sig att hon hade fel då det här i själva verket bara var början.
Hennes första reaktion bekräftar en stark myt om fontänorgasmen som något svårt och ouppnåeligt som Påfs har stött på flera gånger.
– Återigen finns det ju absolut ingen forskning som styrker det här, men det är så vi pratar om fontänorgasmen.
Suvisaari har också tagit del av liknande diskussioner och hon är mer än redo att avfärda dem.
– Ju mer jag läser om och sätter mig in i fontänorgasmer så blir jag mer och mer övertygad om att det är någonting som kunde vara fysiologiskt möjligt för alla med en vagina, slår hon fast.
Vad tror du? Lyssna på Den mytomspunna fontänorgasmen och avgör själv.