Signaturen Norma Jean önskar att vi i Relationspodden ska ta upp fenomenet ”commitment issues”, dvs. rädsla för att binda sig i en relation. Hon beskriver sig som rena rama magneten för män som gärna går på några dejter, men som hellre lägger benen på ryggen än uttalat blir hennes pojkvänner.
Jag har varit med om det här flera gånger nu. Varje gång relationen börjar kännas lite mera seriös drar de sig undan. Jag ställer inga orimliga krav och inte tycker jag att jag skyndar på saker heller, men i något skede kanske man vill börja diskutera framtiden, träffa varandras vänner och familj etc. En kille var hur ljuvlig som helst när vi var ensamma, men ute bland folk ville han han inte ens hålla mig i handen. En annan blev helt stressad när jag föreslog att vi skulle fara på en resa tillsammans. Blir så trött.
Norma Jean, 38
En annan lyssnare berättar att hon har hängt ihop med sin partner i fyra år, men att partnern vägrar att ens diskutera giftermål eller familj.
Han säger att vi har ju det bra som det är. Men jag kan inte låta bli att tänka att han hela tiden hoppas på att hitta någon bättre och därför inte vill sitta fast med mig.
B, 32
Har du upplevt ”commitment issues”?
Vad hände?
Var du den som tyckte att relationen var på väg i en lovande riktning, men snopet fick stå kvar när den potentiella partnern drog iväg?
Fick du någonsin en förklaring?
Eller är du kanske den som får kalla fötter när en kärleksrelation blir mera intensiv? Känner du dig instängd? Är du rädd för att bli sårad och drar dig därför undan innan detta sker?
Eller kanske din rädsla beror på att du blivit bränd tidigare, och att du därför inte längre tror på lyckliga långvariga relationer?
Kanske du och din partner lyckades ta er förbi problemen och blev ett lyckligt par i alla fall? Hur gjorde ni det i så fall?
Du är alltid anonym när du skriver till oss. Ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.
Har du upplevt ”commitment issues”?
