Kompisarna Arvid och Zacke kommer till Prästön ute i den vackra och idylliska skärgården för att delta i ett ridläger tillsammans med ett gäng andra ungdomar.
De ser fram emot en vecka med ridning i terräng och skoj runt lägerelden – och inte minst att få umgås med Emma som Arvid inte sett på ett halvår sedan Emmas familj flyttat till Sverige.
Det är som upplagt för en rolig och romantisk vecka, men rätt så fort inser Arvid och Zacke att allt inte är som det ska på Prästön.
Lägerledaren Sirja är spänd och rapp som ett ridspö. Köksan Irma är upprörd över att killarna blivit tilldelade rummet uppe i prästgårdens torn, och hon försöker skrämma dem med att andar och vålnader kommer att hemsöka dem om nätterna.
Och det står inte på förrän det börjar ske märkliga och oförklarliga ting …
Någon har lagt liljekonvaljer på killarnas kuddar medan de sovit, någon skymtar i tornrummets fönster när ungdomarna är ute på stallgården.
Ute i skogen finns förbudsskyltar och vägspärrar.
Frågorna hopar sig – vad är det som sker på ön i skydd av nattens mörker?
Arvid och Zacke beslutar sig för att gå till botten med mysteriet på Prästön – något som leder in dem på ett äventyr som visar sig vara betydligt farligare, och mer intressantare, än de skrönor och spökhistorier som de fått ta del av.
Hästhobby också något för killar
Vänskapen mellan Arvid och Zacke ter sig tajt och tveklös, men killarna har inte alltid varit såta vänner.
I lågstadiet mobbades Arvid för sitt hästintresse, och en av mobbarna var Zacke:
”Det hjälpte inte att jag försökte förklara att hästar historiskt sett alltid har varit förknippade med manlighet och militärer och att hälften av alla ryttare i världseliten är män. Nej, ridning var ändå en fjantig flickhobby och jag var garanterat bög.”
Men ett vad och en kapplöpning förändrade Zackes syn på hästar och på Arvid.
På ett välkommet, snyggt och chosefritt sätt nyanserar Wilma Möller den stereotypa bilden av att det bara är tjejer som ägnar sig åt hästar.
Och genom att ha två killar som huvudpersoner i dramat kanske också killar kan tänka sig att läsa denna hästbok som de facto är mer av en thriller än en regelrätt hästbok.
Historia som för tankarna till Utøya
Wilma Möller debuterade som författare för tre år sedan med ungdomsboken Allt att vinna – en berättelse som skildrade den blodiga och hänsynslösa konkurrensen inom galoppsporten.
Ifjol gav Wilma Möller ut Kaamos. En andra chans, en bok där fälttävlan står i fokus – och inte minst den vänskap som föds genom kärleken till hästar.
Redan med de två första böckerna visade Wilma Möller att hon är en skicklig och stilsäker skribent med såväl inkännande sakkunskap om allt som har med hästar och hästsport att göra, som sinne för hur man skruvar åt dramatiken i en historia för att göra den spännande.
Med Mysteriet på Prästön blir färgerna mörkare och mer hotfulla. Här finns en klangbotten som är både brännande aktuellt och samtidigt djupt förankrat i vår historia.
I Mysteriet på Prästön speglar Wilma Möller två tidsperspektiv mot varandra: dels år 1914 då en ung kvinna jagas ut i havet med sin häst på flykt undan vinande kulor, dels nutid då kompisarna Arvid och Zacke också tvingas fly hals över huvud ut i havet för att försöka undkomma folk som vill dem illa.
Handlingen i Mysteriet på Prästön lär vara inspirerad av verkliga händelser som ägde rum i Wilma Möllers egna hemtrakter Öja och Larsmo i början av 1900-talet. Då talar vi om vapensmuggling, nu talar vi om andra former av brott – exakt vad ska inte avslöjas här.
Själva iscensättningen med en isolerad ö belägen fyra kilometer från land där deltagarna på ridlägret blir avskurna från omvärlden och utsatta för hot och beskjutning är gastkramande.
Mina tankar går på ett osökt och obehagligt sätt till händelserna på norska Utøya sommaren 2011.
Mysteriet på Prästön är en både otäck och ohyggligt spännande berättelse där Wilma Möller verkligen spänner bågen och låter såväl hästar som läsare svettas i full galopp över stock och sten.