Frågan vi ställde var kort och gott: hur träffade du din respektive? Och ni delade frikostigt med er av romantiska anekdoter.
Dejtingappar och kontaktannonser har fungerat över förväntan, men många finlandssvenska pars saga har inletts på bland annat Åbo Akademi, på seglingslägret i barndomen, på Juthbacka marknad.
Så luta dig tillbaka, ta en kopp kaffe och njut av breven här i artikeln och i själva podden, där vi kommer på en snillrik plan för hur Hannah ska kunna fånga en polis och uppfinner en ny metod att göra slut med hjälp av en rya.
Seglingsläger
Vi träffades första gången som barn på ett seglingsläger. Sen gick det sju år innan vi på samma skepp tillbringade en kväll tillsammans och bara talade och skrattade hela natten.
Då visste jag att han var den rätta men det skulle ta ett år innan vi blev ett par ”officiellt”.
Han är min absoluta bästa vän och ända sedan den där septemberkvällen på skeppet har han funnits där för mig
Tös (18år)
Juthbacka marknad
Vi träffades först på nätet, skickade några meddelanden och pratade i telefon i fyra timmar!
Självklart skulle vi ses till helgen, det var dessutom Juthbacka marknad.
Redan vid första träffen så kände jag att detta är en person jag kan tänka mig dela vardagen med. Han körde hem mig efter marknaden och for vidare hem till sig först på morgontimmarna. Nästa dag kom han tillbaka och stannade över natten.
Efter dessa dygn var jag säker, nu behöver jag inte längre söka efter den jag vill tillbringa resten av mitt liv med, jag har hittat min bästa vän.
Marknad, 27
En vadslagning
Allt började med en vadslagning om att jag inte skulle kunna få henne i säng. I vanliga fall skulle jag inte ha tittat åt hennes håll, men så blev jag intresserad av hennes personlighet och hur snäll hon var.
20 år senare är vi gifta och har två barn.
Våga tänka utanför boxen
Vi matchade bokstavligen!
Vi hittade varandra på Tinder för ca tre år sen. Första gången vi träffades råkade hon ha en gul, blommig sommarklänning på sig och jag hade en gul, blommig kragskjorta! Vi började gapskratta när vi sågs.
Jag minns att första gången jag såg henne vinkade hon åt mig och log som bara den, vilket fick mig att falla omedelbart. Att vi råkade ha samma klädkod är något som vi nog aldrig glömmer.
Alexander, 27
Med hjälp från ovan
Första gången var på en gemensam väns bröllop. Jag tyckte han verkade högljudd och lite töntig, men pratade en stund med honom.
Ett år senare träffades vi igen under en missionsvecka. Jag och några andra kastade frisbee då han kom dit. Han klev ur sin ljusblåa bil, klädd i grå huvtröja och svarta vandringsbyxor och världen stannade. Det var han!
Jag är övertygad om att Gud gjort honom osynlig för mig tills tiden var inne för oss att träffas. Det visade sig nämligen att vi deltagit i samma läger och evenemang under hela tonårstiden samt hade massor med gemensamma vänner. Ändå hade ingen av oss noterat den andra innan den gången på vännens bröllop.
Sara 29
Kompisen skoj-svajpade höger på mig
Jag hittade min partner med hjälp av Tinder och ödets hand. Vi bodde i helt olika delar av landet och det fanns absolut ingenting som talade för att vi någonsin skulle träffas.
Hon var på väg till några släktingar nära min studieort och under en stump av tågresan var våra tinderprofiler inom varandras räckvidd. Jag svajpade omedelbart höger.
Till denna dag hävdar min partner att hon inte minns att hon skulle ha svajpat på mig - det föreligger stark misstanke om att det var hennes kompis som lattjade runt med hennes Tinderprofil och råkade svajpa mig till höger.
Det har nu gått sju år sedan vår första dejt och jag är säker på att jag har hittat rätt.
Tack Tinder!
Den dansande bonden
Vi träffades på dans när jag var 25 år gammal. Jag hade då redan länge skanderat att jag ville hitta någon att dela mitt stora dansintresse med, men det fick absolut inte vara en bonde.
Tror ni inte att jag hittade en dansant bonde där på dansgolvet?
Det tog ett tag innan han fattade att jag flirtade och jag fick nästan dra hans telefonnummer ur honom innan orkestern slutade spela. Idag är vi sambor med både hus och barn.
Lycklig sambo 34
Åbo Akademi (förstås)
Vi sågs första gången på den resa som de österbottniska gymnasierna ordnade till Åbo Akademi för att ge blivande studenter en chans att bekanta sig med studieorten.
Jag föll nog mest för hans omhändertagande sida, han var alltid så snäll och mån om att jag skulle ha det bra och känna mig trygg.
Vi var 19 när vi blev tillsammans, nu närmar vi oss 40 och jag känner fortfarande likadant! Som många andra finlandssvenska par får vi tacka Åbo Akademi för att vi fann varandra.
Snällhet och omtanke vinner, 38 år
Biodejt via singelgrupp
Jag var med i en singelgrupp på nätet. Gruppen hade samma kriterier som jag: ingen alkohol på våra träffar.
Jag frågade om någon ville hänga med och se Okänd Soldat på bio. Det kom bara ett svar och det han. Sedan dess har vi hängt ihop.
Werners barnbarnet
Han ryckte undan min stol!
Jag skulle sätta mig ner på en stol i högstadiets matsal när jag landade pladask på golvet! En flinande sjua (jag gick själv på åttan) stod och höll i stolen som han ryckt undan. Så jag föll pladask, men inte för honom ännu i detta skede.
Men han gav inte upp där och när han äntligen fyllde femton och kom med traktorn för att göra ett försök till kunde jag inte längre hålla tillbaka.
Idag 11 år senare är vi lyckligt gifta och planerar en framtid tillsammans. Vi har vuxit upp tillsammans och han är min bästa vän och livspartner.
Högstadiet bästa stadiet, 26