I hans egen närmaste miljö fanns ändå en både fri och öppen inställning till tro, så själv präglades han aldrig av en fundamentalistisk livssyn där varje bokstav i Bibeln skulle vara sann.
När Gustav senare i livet fick frågan om han ville ställa upp i biskopsvalet hade han redan hunnit bli pensionär. Men efter den långa karriären som bland annat kulturminister, professor och rektor för Åbo Akademi kunde han inte tacka nej, för rollen som präst stod honom närmast hjärtat och den hade han inte hunnit leva ut.
Se avsnittet om Gustav Björkstrand i serien Fem Biskopar:
– Mina roller i yrkeslivet hade alla helt olika krav, men det gemensamma var ändå att jag alltid hade en ledande roll och att talet var viktigt.
När man får ledande uppgifter måste man bli ett med rollen. Dit hör tonfall, gester och mimik, men också ett uppträdande så där mer generellt, alltså på ett etiskt och ett föredömligt plan.
Parallellt med yrkeslivet hängde Maria Åkerblom och hennes karismatiska rörelse med honom som en röd och envis tråd.
– Och det hade jag absolut inte väntat mig, säger han.
– Det har varit böcker, filmer, skådespel – you name it. Folk har alltid vänt sig till mig och frågat att hur var hon och vad var det egentligen som hände?
Den unga sömnpredikanten Maria
Allting började med att Gustav Björkstrand skulle skriva sin magisteravhandling och då han ända sedan barndomen hört historier om Maria Åkerbloms bravader i Karlebynejden var ämnet givet.
– Över tvåhundra människor sålde ju allt de ägde då på 1920-talet - och for iväg till Palestina, men blev kvar i Helsingfors på grund av tygstölder och mordförsök och annat.
Gustav ville försöka ta reda på hur det kom sig att trygga och jordfasta bönder ville satsa allt på en nyländsk flicka som trodde hon hade uppenbarelser från Gud och som dessutom kallade sig själv för en sömnpredikant. Han fick inte rollerna att gå ihop, så uppgiften som forskare blev att försöka reda ut hela sambandet.
– Det som rörelsen lär mig är att hur from man än är och hur starka religiösa känslor en person än kan väcka, så är det ingen garanti för att man är på rätt väg. Om kärleken till medmänniskan till exempel fallerar fatalt, då är man definitivt på fel spår.
Karisma på kulturområdet
Rörelser som uppstår kring karismatiska personer har alltid förekommit på olika områden och inte bara inom det religiösa. På det politiska området finns flera exempel, men också inom kulturområdet.
En karismatisk person som det fanns diametralt olika uppfattningar om var regissören Jouko Turkka som Gustav Björkstrand mötte under sin tid som kulturminister.
Enligt Gustav kunde regissören handskas med sina teaterelever på ett sätt som skulle vara fullständigt oacceptabelt idag, och ändå tyckte många teaterkritiker och andra kunniga på området att det var så här det skulle vara.
– De tyckte att han lyckades få krafter ur sina skådespelare när han gick så dominerande och okänsligt fram, men de bortsåg ju samtidigt från att man skadar dem.
Det fanns en idé om att krossa människornas identitet för att något nytt skulle växa fram ur kaoset. En del klarade det och blev lysande skådespelare, andra krossades och gick under.
– Och det underliga var att då jag tog itu med det här så fick jag nästan hela teatervärlden emot mig, även om det såklart fanns vissa undantag.
”Kan man bli biskop om man är frånskild?”
När det till slut blev tid för biskopsvalet blossade debatten het och en av huvudfrågorna var om man kunde välja en biskop som är frånskild.
– Och det skrevs väldigt många ilskna insändare som visste mycket bättre än jag vad som var rätt och vad som var fel, minns Gustav som själv hade skilt sig efter ett långt äktenskap.
Gustav Björkstrand var biskop i Borgå Stift mellan åren 2006 och 2009, och han ville handa ämbetet på ett sådant sätt att ingen skulle tycka att han nu mest tagit en viloperiod för att kunna sola sig i glansen av sin mitra. Som biskop ville han också försöka nå alla och inte bara de kyrkotrogna. Och rollen gjorde det lättare att kunna tala om Gud lite överallt.
– För alla förväntar ju sig att om en biskop kommer och håller ett tal, så ska det väl finnas något kyrkligt i det...
