För ganska exakt ett år sedan fann Pontus Borg sig själv på världens mest prestigefyllda filmfestival. Att han skulle vara i Cannes bland filmvärldens crème de la crème var något som han inte anade när han började jobba med Tarik Salehs film Boy from Heaven.
Det oförutsedda och oanade är i och för sig något som han är van vid från sitt jobb som ljuddesigner, då han beskriver det som att leka med folks undermedvetna.
– Publiken tänker kanske inte alltid så mycket på vad det är vi gör då ljud är mera omedvetet jämfört med bilden som man tydligt ser.
De ohörliga ljuden sätter tonen
Som biobesökare är det onekligen lätt att sugas in i filmens visuella värld. Boy from Heaven är en sådan film, som med sin lågmälda spänning fångar en i sitt grepp från början till slut. Det är först efteråt som jag inser hur hög min puls har varit genom hela filmen, trots att den inte innehöll några explosioner, skottlossningar eller annan typisk actionmusik.
När jag sitter tillsammans med Pontus Borg i hans studio i Helsingfors går det upp för mig varifrån den dramatiska stämningen kom.
Vi går genom en scen som utspelar sig uppe i ett torn och han demonstrerar hur han har byggt upp spänningen till stor del med hjälp av vindljud.
När vi räknar antalet vindspår kommer vi upp till 14 stycken!
– Det gäller att välja rätt vind för att bygga upp rätt stämning, för med en annan slags vind hade det ju kunnat bli en helt annan stämning, konstaterar han.
Ljud som öppnar nya världar
Nya ljudvärldar öppnar sig för mig när jag pratar med Pontus Borg. För trots att jag sedan länge insett att min barnsliga bild av hur filmer görs med en kamera och en mikrofon i verkligheten är lite mera avancerad, så har det inte ändå gått upp för mig hur komplicerat det egentligen är. Inte heller hur en stor del av de ljud som hörs i den färdiga filmen är konstruerade i efterhand.
– Det är väldigt sällan som man kommer undan med bara en ljudkälla, berättar han och tar ett simpelt ljud som steg som exempel.
– Man vill kanske banda en attack med en viss sko, men sen kan det hända att det är lite grus under skon som man vill banda separat för att ha kontroll över det ljudet.
En enkel scen har kring fem ljudspår, medan avancerade scener kan ha upp till 50 olika ljudspår med olika nivåer av effektljud, miljöljud, musik och dialog. Det är med hjälp av de här som man som ljuddesigner bygger upp den stämning som till slut bildar helheten.
Pontus Borg berättar att det med hjälp av musik är lätt för en ljuddesigner att bygga upp en särskild stämning i en filmscen, men att musiken också kan inkräkta på ljudarbetet.
– Om en scen fungerar, så varför ska man fylla den med musik som inte hör dit? Om man per automatik fyller en produktion med musik så tappar de viktiga musikställena sin effekt och man gräver en grop för sig själv.
Det här har inte varit fallet med Boy from Heaven.
– Jag tycker om sättet vi använder musik på i den här filmen för den tillåts inte ta över. Tarik litar på sina scener och på att innehållet i dialogen plus ljudarbetet bär filmen i mål.