I måndags träffade man allmänheten i Nykarleby och på tisdagen var det Malax tur. Ungefär 50 personer hade tagit sig till bygdegården för att få höra om det som välfärdsområdet kallar ett framtids- och anpassningsprogram, för att sedan få ställa frågor till de direktörer som var på plats.
Välfärdsområdet vill spara 37 miljoner euro över tre års tid, samtidigt som man tampas med personalbrist. Pia-Maria Sjöström, som är sektordirektör för barn, unga och familjer, nämner att välfärdsområdet får ersättning utgående från vårdbehovet och Österbotten är ett friskt område. Dessutom berättar hon att välfärdsområdet inte får gå på minus för att kunna få lånefullmakt från staten för exempelvis större projekt.
Fler vårdare per klient betyder färre vårdplatser
Under informationsdelen av kvällen berättas att välfärdsområdet måste öka antalet vårdare per klient till 0,7 inom äldreomsorgen. I och med personalbristen inom vården löser man detta genom att dra ner på antalet boendeplatser. Med en minskning på antalet vårdplatser inom äldreomsorgen vill man kunna lägga ett större fokus på hemvården och på den förebyggande delen av vården. En minskning av vårdplatserna påverkar bland annat intervallvården, en viktig källa till avlastning för närståendevårdarna.
När det sedan blev dags för allmänhetens frågor så fanns det en hel del av dem för direktörerna att svara på. Flera av dem som begärde taltur passade på att säga att välfärdsområdet inte har någon lätt situation, men att det finns mycket som kan göras bättre. Några av områdena som frågorna berörde var varifrån personalen till hemvården ska tas, hur man har tänkt kring närståendevården i framtiden då folk blir allt mer upptagna och kanske också bor på annan ort och om hur välfärdsområdet jobbar för att man lättare ska kunna få tag på dem via telefon.
Närståendevård väcker frågor
Maj-Len Damsten, Helena Malm och Mariann Nylund var tre av dem som var på plats för att lyssna och ställa frågor. De funderade bland annat kring varifrån de 37 miljonerna som ska sparas tas från. Helena Malm frågade om närståendevården, eftersom hon upplever att det är något som tär på hela familjen. Hon berättar också att hon själv har erfarenhet av närståendevård och säger att hon hoppas att kommande generationer inte själva ska behöva vårda sina närstående.
Maj-Len Damsten är nybliven pensionär och har arbetat på hälsocentral, men inte inom vården. Hon upplever att något som tar allt mer tid är administrativt arbete vid datorer. Hon berättar om när hon städade ur en låda där hon hade skrivit ordet data.
– Det betydde ”dubbelt arbete till alla”. All dokumentation tar mycket tid från den aktiva vården, säger Maj-Len Damsten.
Mariann Nylund har jobbat som sjukskötare i 40 år och tycker att det är bra att man vill komma upp till 0,7 vårdare per klient inom äldreomsorgen. Däremot tycker hon att det är fel väg att gå då man går in för att minska på vårdplatserna framom en ökning av personalstyrkan.
– Jag frågade dem hur man ska skaffa personal, men jag fick inget bra svar, säger hon.
Alla tre är överens om att det är bra att välfärdsområdet ordnar den här typen av möte, då man får prata med dem som styr och ställer.
– Men jag saknade de yngre. De flesta som var här är 40-talister, som är rädda om sin ålderdom. Det är ju inte bara åldringar som välfärdsområdet handlar om. Men det var bra att de ordnade och sedan blev det ju bra diskussion, säger Mariann Nylund.
Boendeplatser och personalbrist engagerar
Pia-Maria Sjöström vid Österbottens välfärdsområde berättar att syftet med den här typen av kväll bland annat är att få höra vad befolkningen tycker om det åtgärdsprogram som ska behandlas av välfärdsområdets styrelse och fullmäktige innan sommaren. Efter två informationskvällar upplever hon att det helt klart är äldreomsorgens boendeplatser, personalbristen och svårigheterna att få kontakt med välfärdsområdet som engagerat mest.
Det så kallade framtids- och anpassningsprogrammet innehåller en del planer på hur man ska spara in 37 miljoner euro och arbeta framåt, men exakt var det blir fråga om att dra in vårdplatser är inte klart.
– Fullmäktige tar beslut i juni om principerna för servicenätverket och sedan blir det styrelsen som får ta platsbesluten i augusti, säger Sjöström.
Gällande närståendevården och frågan om hur det kan se ut i framtiden säger Pia Vähäkangas att det ofta är makan eller maken som är närståendevårdare.
– Att vara närståendevårdare är något man gör frivilligt och sedan ansöker man om en så kallad löneersättning för sitt arbete. Den här strukturen kommer att fortsätta i framtiden, säger hon.
Vähäkangas säger att man har projektmedel för att utreda och utveckla hur framtidens behov av närståendevård ser ut.
Pia-Maria Sjöström säger att de största sparkraven troligen sker nästa år. Då vill man också kunna ta i bruk ett gemensamt patient- och klientdatasystem, något som enligt henne skulle underlätta mycket.
– Plus att vi får ihop våra olika IT-system. Vi har olika system för telefonin och det är en orsak till att det är bökigt på den fronten, säger Sjöstrom.
För Österbottens välfärdsområde återstår två informationskvällar. På torsdagen den 27 april besöker man Lillkyro och en vecka senare är det Kristinestad som gäller. Man har också lagt ut en enkät som man kan svara på för att delta i utvecklandet.
– Vi har över 1000 svar hittills och vi hoppas på betydligt fler svar än så. Just nu har vi ganska skev regional fördelning så vi ser gärna att man svarar från alla delar av området, säger Pia-Maria Sjöström.