Start

Kolumn: Hockeyimperiet slog tillbaka – Tapparas makalösa säsong fick ett Hollywood-slut

Champagnen och guldkepsarna var undangömda och beställningen av mästerskapsvimpeln inhiberad. Men Tappara kvitterade vid 59.59 och säkrade andra raka ligaguldet efter förlängning. Naturligtvis gick det så, skriver Chriso Vuojärvi.

Kolumnbild på Tapparas ligatitel 2023.
Tapparas rider på en våg av framgångar men alla dynastier faller förr eller senare. Bild: Yle / Tomi Hänninen

Varför göra något enkelt, när man kan göra det komplicerat? Tapparas väg till den fjärde ligatiteln på sju år och den andra i svit fick ett värdigt avslut.

Pelicans sagolika comeback i den femte finalen grusades på bittraste möjliga sätt. Samtidigt bör det sägas att Tapparas häpnadsväckande vändning inte vara någon större skräll. Tappara är en segermaskin. Slutspelsserierna de två senaste åren har slutat i tammerforsarnas favör med 4-1, 4-1, 4-1, 4-0, 4-1 och 4-1. Med andra ord: 24 segrar och fem förluster.

I Tapparas omklädningsrum sprutades det champagne hejvilt efter matchen men doften av mousserande överträffades av den stickande stanken av svett. Odören var en stark påminnelse om huvudingrediensen i mästerskapscocktailen. Hårt arbete och en skoningslös inställning banade väg för guldfestligheterna i Tammerforsarenan.

Jussi Tapola med ligabucklan.
Jussi Tapola har varit en framgångsgarant i Tappara. Bild: Tomi Hänninen/Chilipictures

Att vända jämna matcher till seger fanns i lagets dna. Ett dna som har vårdats och utvecklats under Jukka Rautakorpis och Jussi Tapolas ledarskap. De två har i praktiken endera fungerat som klubbens huvudtränare eller sportchef under de senaste tio framgångsrika åren då Tappara avancerat till semifinal varje gång.

Stjärnorna levererade under slutspelsvåren

Det fanns inga svaga länkar i årets Tappara. Men några spelare höjde sig ur mängden.

Christian Heljanko var den trygga sista utposten framför stolparna. Heljankos grundserie var medioker och det höjdes kritiska röster om hans kapacitet inför slutspelet men då våren kom så höjde han sig. Precis som i fjol.

Mikael Seppälä och Veli-Matti Vittasmäki var de elaka nallebjörnarna i defensiven som det gjorde ont att möta. Sådana behövs i varje vinnande lag – mål och assist är inte det enda som räknas.

Nyförvärvet Jori Lehterä var Tapparas stora offensiva stjärna. Lehteräs målmedvetenhet i slutspelet var närmast gränslös då han jagade sin första titel på seniornivå. Han blir oerhört svår att ersätta om och när han flyttar sitt kapellmästeri till Helsingfors IFK nästa säsong.

Jori Lehterä med ligabucklan.
Jori Lehterä fick äntligen smaka på segerns sötma. Bild: Tomi Hänninen/Chilipictures

Och som grädde på moset: Veli-Matti Savinainen och Waltteri Merelä. Båda personifierade kampvilja då de stångades framför mål och tuggade sönder motståndarnas taggtråd. Savinainens och Mereläs femton fullträffar i vår var en bra påminnelse om vad som avgör i slutspelet – det gäller att stå framför motståndarburen, ta stryk och hugga som järven då chansen uppenbarar sig.

Det var ingen tillfällighet att Savinainen stod för kvitteringen då en sekund återstod och det var helt korrekt att han utsågs till slutspelets bästa spelare.

Osentimentalt ledarskap

Årets Tappara är ändå inte alla tiders ligalag. Den finländska ligans glansdagar var på 1990-talet och årets guldtrupp bleknar mot den kavalkad av stjärnor som TPS hade 1995 eller Helsingfors IFK 1998.

Men Tappara kan stoltsera med att ha levererat den mest framgångsrika säsongen någonsin av ett finländskt klubblag. Tappara var etta i grundserien, vann ligatiteln och korades till CHL-mästare. Dessutom vann klubbens A- och C-juniorer FM-guld.

Grundbultarna i dynastin är ett långsiktigt arbete där det idrottsliga väger tyngre än exempelvis nostalgiska faktorer. Det finns i finländska mått en kall och kalkylerande sida i Tappara. Legendaren Kristian Kuusela spelade en enda match i slutspelet. Och man nobbade en annan legendar, Petri Kontiola, då han meddelade efter flera säsonger i KHL att han är redo att återvända till ligan. Kontiola hade starka kopplingar till Tappara men det var inte nog.

Utmanande läge för kommande svenska huvudtränaren

Men det hör till idrottens lagbundenheter att alla dynastier faller. Förr eller senare. TPS och Jokerit såg oövervinnerliga ut på 90-talet, men klarade inte av att följa upp framgångarna. Kärpät var ett kraftverk i ligan under många år men har famlat i mörker de senaste fyra åren.

Tappara må vara herren på ligatäppan just nu, men klubben är på väg in i en ny era. Jukka Rautakorpi lämnade Tappara för ett år sen och nu är det dags för Jussi Tapola att ta farväl.

Allt har sin tid men Rikard Grönborg, som tar över som huvudtränare, har ingen avundsvärd uppgift. Det går inte att toppa den säsong som Tappara levererade 2023/24 under Tapolas ledning.