Det är många som har oroat sig för världens internetförbindelser och elnät på sistone. Jag tänker alltså på de ryska ”havsforskningsfartygen” som har snokat runt kring diverse kablar på Östersjöns botten.
Och det här gäller inte bara Östersjön. De cirka tjugo huvudsakliga kablarna som förenar Europa och Amerika slussar omkring 100 terabit data per sekund tvärs över Atlantens botten. Det motsvarar hundratusen gigabit. Varje sekund. Det är lätt att föreställa sig kaoset om de här data-motorvägarna plötsligt skars av.
Nå, men vi har ju alltid satellit-internet. Det är svårare att klippa av. Just nu finns det inalles cirka åttatusen aktiva satelliter i omloppsbana runt jorden. Och av dessa ägs omkring hälften, cirka 3 700 stycken, av ett och samma bolag – Starlink.
Inom den nära framtiden vill bolagets VD Elon Musk utöka den här siffran till åtminstone tolvtusen, och på längre sikt till mer än fyrtiotusen satelliter.
Internet via satellit har onekligen sina fördelar. Det är snabbare och svårare att sabotera. Men det har sina nackdelar också. Jordens närrymd börjar vara ganska full av satelliter och diverse skrot just nu.
Plus att, vill vi verkligen lägga alla våra internet-ägg i en handfull korgar som ägs av maktfullkomliga och nyckfulla megamiljardärer? Ja, bland annat Amazons Jeff Bezos vill ju också ha sitt eget satellitnätverk.
Internet via satellit – hot eller möjlighet? Det är temat för veckans Kvanthopp.
Gamla och nya världen knyts samman
Det första steget mot ett världsomspännande (elektriskt) kommunikationsnät togs så tidigt som 1858. Då drogs den första transatlantiska telegrafkabeln på havsbottnen mellan Irland och Newfoundland. Men kabelns isolering var dålig, så telegrafen tystnade ganska fort.
Nästa försök att dra en kabel över Atlanten gjordes 1866 – faktum är att inte mindre än två olika kablar togs i bruk det året. Och nu gick det bättre. Till primus motorerna bakom de här projekten hörde den amerikanske finansmannen Cyrus Field och den brittiske vetenskapsmannen Lord Kelvin.
Det tog nästan ett sekel innan man fick till stånd undervattenskablar kapabla att förmedla telefonsamtal tvärs över Atlanten. Kravet på kablarna var att de skulle kunna fungera kontinuerligt och felfritt, utan underhåll, på 3 600 meters djup, i minst tjugo år.
Det här inkluderade så kallade vakuumrörsrepeaters som förstärkte signalen med jämna mellanrum på den nästan 3 500 kilometer långa sträckan från den gamla till den nya världen.
Och på den vägen är vi, så att säga. Det finns just nu mer än fyrahundra större undervattenskablar för internet som korsar världens oceaner. Experterna är eniga om att de här kablarnas status som ryggraden i världens internet-nervsystem kommer att hålla i sig också om Elon Musk och hans gelikar får igenom sina vildaste drömmar om kolossala svärmar av internetsatelliter runt jorden.
Men så tävlar inte satelliterna heller med kablarna. De två nervsystemen kompletterar snarare varandra. Man kan se satellitnätverken som påfartsramper till motorvägen medan själva motorvägen fortfarande utgörs av undervattenskablarna. Det här kommer knappast att förändras inom en överskådlig framtid.
Satelliterna, räddare i nöden
Däremot är satellit-internet ett prima alternativ till exempel för små, avsides öar, men varför inte också svårtillgängliga trakter på landbacken, som inte har råd med egna undervattenskablar eller motsvarande.
Internetsatelliterna kommer väl till pass också då en naturkatastrof inträffar och skär av kommunikationerna till något område. I januari 2022 drabbades öriket Tonga av ett vulkanutbrott som utlöste en tsunami och skar av öns 830 kilometer långa undervattenskabel för internet.
Den gången räddades situationen av Space X:s Starlink som användes till att återställa Tongas internetförbindelse medan kabeln reparerades.
Men just när det gäller vulkanutbrott kan man inte alltid lita ens på satelliterna. Allt damm och aska som vulkanen spyr upp i atmosfären, kan försvåra eller blockera kommunikationen mellan satelliterna och markstationen.
Men jo, på det hela taget är satellit-internet bra att ha som ett kompletterande redskap, även om det inte ersätter de kabelbundna kommunikationerna helt och hållet. Något som Ukraina säkert kan vittna om. Ukraina har haft stor nytta av satellitbaserat internet under Rysslands anfallskrig mot landet som har slagit ut de trådbundna kommunikationerna.
Kablarna lockar sabotörer till sig
Apropå Ryssland, ja. I början av 2022 skars en norsk fiberoptisk undervattenskabel av uppe i norr. Den 1 300 kilometer långa kabeln var den nordligaste i sitt slag i världen, och den löpte mellan Svalbard och det norska fastlandet.
I Svalbards ände finns en strategiskt mycket viktig satellitstation eftersom den är en av endast två i världen som kan kommunicera med satelliter vars banor löper över polerna.
Några månader tidigare, i slutet av 2021, klipptes också kablar som ingår i Lofoten-Vesterålen (LoVe) Ocean Observatory. LoVe är ett strategiskt viktigt nätverk av undervattenssensorer, vilket för många experter luktade medvetet sabotage.
Förutom vetenskapliga tillämpningar, i stil med övervakning av utsläpp och fiskbestånd, används det här nätverket också till att samla in data om passerande ubåtar, inklusive de från Rysslands norra flotta som passerar in och ut ur Arktis.
Så jo, vi kan säkert alla vara överens om att världens undervattenskablar är sårbara både för naturliga och mänskliga former av störningar. Plus att de ofta är dyra och besvärliga att förverkliga. Bara planerandet och allt papperskrig och miljötillstånd etcetera, kan ta ett par år i anspråk, och hela kalaset för en typisk undervattenskabel kan gå lös på ett par miljarder euro.
Men å andra sidan, inte är det precis förmånligt att sätta upp och underhålla ett satellitnätverk för internet heller. Elon Musk har sagt att Starlink kan komma att svälja trettio miljarder dollar innan det börjar ge någon sorts vinst.
Och ändå är det här en struntsumma jämfört med vad satelliter brukade kosta. Priset på satellituppskjutningar har kommit ned i pris helt otroligt mycket det senaste årtiondet eller så. Inte minst just tack vare Space X som aktivt har pressat ned priset på rymdfrakter med sina återanvändbara bärraketer.
Enskilda, normalstora företag har numera ekonomiska möjligheter att låta skjuta upp sina egna satelliter. Något som var helt oerhört för bara något årtionde sedan.
Elon Musks nya superraket
Och det är i exakt det här pusslet som Space X kommande jätteraket Starship är tänkt att passa in. Elon Musk pratar på i pressen om att föra mänskligheten till Mars med hjälp av Starship, göra oss till en multiplanetär art och vem vet vad. Men i verkligheten är Starships främsta funktion att bli till en jättelik rymdlastbil som behövs när Starlink-nätverkets nästa generation ska börja byggas ut.
De nuvarande Starlinksatelliterna, på cirka 250 kilo styck, skjuts upp med Space X verkliga arbetshäst till bärraket, Falcon 9. Men Starlinksatelliterna av version 2.0 kommer att vara mycket större, vi snackar 1 130 kilo styck.
Det är för tungt för Falcon 9 att hantera, det hela kräver världens största raket någonsin, Starship, med sin lyftkapacitet på 150 ton till låg omloppsbana. Så Musk får väl hoppas att Starship slutar explodera vid avfyrningen snart.
Okej då, men varför denna besatthet med satelliter? Som sagt, Musk har fått ned priset på rymdfrakt, men en undervattenskabel är ändå mycket billigare. Och den kabeln kan ligga där på havsbottnen i årtionden – om ingen klipper av den, såklart. Satelliter är slit och släng, de ger alla upp andan inom sådär fem år. Och sedan ska de ersättas.
Så vad kan satelliterna göra som inte fiberoptiska kablar kan? Vilk är fördelarna, vilka är nackdelarna?
Vilken blir följden för astronomin om och när uppemot 100 000 satelliter svärmar i teleskopens synfält? Starlink får knappast fältet helt och hållet för sig själv. Till exempel Amazon, med en annan excentrisk miljardär, Jeff Bezos, vid rodret, vill som sagt ha sin egen satellitsvärm, kallad Projekt Kuiper.
Hurdan blir risken för farliga satellitkollisioner, och vad får det för följder med tanke på bland annat rymdstationerna och diverse bemannade rymdfarkoster?
Hör mer om bland annat det här i veckans Kvanthopp genom att klicka på länken.